I senaste numret av Hundsport fortsätter deras lydnadsskribent Anna Jansson sina utläggningar om tävlingslydnadskurser. Nu berättar hon om det besök hon gjorde på kursen i Tävlingslydnad Steg 3 som jag hade  före jul.

Vad ska man säga - att journalistik är svårt?

Skribenten stannade inte så länge i vårt utkylda ridhus där deltagarna jobbade i smågrupper med baklängeskedjning av fritt följ för uthållighetsträning.

I reportaget skriver hon att hon gick för att deltagarna inte var bekväma med hennes närvaro. Hmm, jag misstänker att det snarare handlar om att kursdeltagare på Canis-kurser är så måna om att använda sin träningstid till just hundträning att de inte gör sig tid till att snacka med en reporter som dyker upp mitt i deras pass! Eller vad säger ni som var med?

Lite spännande också att namnet Canis inte förekommer någonstans i hennes beskrivning av kursen...

 

Eva o Kasper

9 februari 2009 13:55

Fast ditt namn fanns ju med, lätt att googla på. Mitt intryck av artikeln var att hon lite ångrade att hon gett sig in på en sån här serie, och att det kanske skulle stanna av lite efter den här artikeln. Synd, tycker jag, för att få höra lite om olika seriösa tränare på lite mer avancerad nivå är jätteintressant. Men det stod inte mycket om vad ni gjorde konkret för övningar och hur deltagarna uppfattade dem. En jämförelse med tidigare kurserfarenheter hade ju suttit bra, tycker jag som läsare.

http://skogsstjrna.blogspot.com

 

hundgalen

9 februari 2009 18:23

Hum, hon var aldrig i närheten av oss. Inte vad jag upptäckte iallafall. Dessutom försvann hon väldigt snabbt...
Men det stämmer väl lite grann att man inte är i sitt snackigaste esse när man håller på och kedjar ....
Hon kunde ha stannat kvar för att ställa frågor när vi var klara =)

http://hundgalen.bloggagratis.se

 

Angela

10 februari 2009 10:50

Som dettagare på nämnd kurs så kände jag mig nog lite förvirrad av att det stod en "främling" bland mina kurs kompisar samt vad syftet var med besöket. Det var aldrig klar gjort att vi som deltagare var intressanta utan besöket uppfattades, åtminstone av mig, som att fokus och intresse låg på vår skickliga instruktör.
Om syftet hade varit klarare kanske "främlingen" fått ett annat intresse och gensvar :)

 

Maria Y

10 februari 2009 16:23

Syftet var nog inte alldeles tydligt för någon inblandad....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...