Idag hade jag äntligen möjlighet att på ett säkert sätt leka "Fritt val" med Boogie. I vårt halvfärdiga ridhus brukar det annars sluta med att Boogie utsätter sig för livsfara. Boogie har ju hittills, när hon upptäcker att hon är helt lös och fri att välja själv, valt att gå iväg och interagera med elkablar, byggställningar och kvarglömda termosar. Hur fantastisk belöningskvalitet och hög frekvens jag än satsat på så har möjligheten att knalla iväg och pilla på saker smällt högre efter en stund. Eftersom det hon valt att pilla på varit farligt har jag inte kunnat vänta ut, utan varit tvungen att hämta henne. Vilket förmodligen gjort att lusten att utforska knappast minskat...

Men idag var utebanan var täckt med lagom mycket snö så att det inte skulle gå att äta spik och andra konstigheter byggkillarna lämnat efter sig även där.

Boogie väljer spana på killarna

Jag räknade med att få vänta länge medan Boogie utforskade sina möjligheter, men hon var väldigt PÅ. Vek knappt från min sida! Några kortare avvikelser när hon tyckte att hennes försök gav för dålig utdelning (matte klickar konstigt nog inte för Håll fast av jackkragen...)

Men några få sekunder senare väljer hon leka med matte igen

Vi lekte fritt följ och Boogie visade väldigt tydligt vad som gett utdelning när Ebba senast klickertränade henne. Vi behöver inte prata med varandra om det, Boogie visar så bra själv. Fattar man inte vinken på första försöket gör hon om beteendet igen, nu övertydligt och med ursinnigt slickade öron för att den dumma människan är så trögtänkt.

Idag var det övergångar till trav som låg överst i Boogies "vid-sidan-mapp".

Ebba har även lärt henne att stoppa in mulen mellan framhovarna. Här har det nog använts hjälper av något slag för hon utför beteendet så fort man pillar med hennes boots. (Vilket höll på att sluta med en kullerbytta i boxen när jag bara skulle ta av nämnda boots och Boogie blev "övertydlig" med mig).

Hon bjuder beteendet även utan hjälper och hon fortsätter hålla positionen mellan hovarna efter klicket. Festligt! Måste döpa det där till nåt kul!

Handtarget och lämna föremål till handen hann vi också med lite av.

Jag försökte verkligen vara konskekvent med belöningsplacering "mot bringan",  (utom när hon frös mulen i backen då) och jisses vad repetitionsklok hon är, bara man själv organiserar sig! Efter ett fåtal sådana belöningsplaceringar kröker hon själv in huvudet vid klicket.

Hur ofta måste man inte påminna sin hund om att inte följa efter godishanden? Inte allt för sällan framstår hästen som ännu mer lättlärd än hunden!