Nu är det bara ett par dagar kvar tills vi ska på tävling igen. Fredag-lördag-söndag är det Corn Horse Show i Sandviken med både quarterhästar och painthästar.

Denna vända blir damernas: Bella, Kicki och jag. Våra ungdomar har bangat och tagit ledigt! Fröken Anki har vi tack och lov lyckats övertala att följa med och hålla styr på oss tre spralliga Novice Amateurer.

Jag har inte varit på just denna tävling förut, tydligen är den ett gammalt arrangemang som återuppstått på något vis. Denna gång på min gamla ridskola från tonåren! Det blir extra kul att få rida in i det ridhuset, nu på egen häst! (Fast hade nån spåtant på 80-talet sagt till mig att jag om 25 år skulle rida in där  iförd cowboyhatt och swarowski-kristaller hade jag nog fnissat på mig!)

Det finns en massa extra klasser och cuper utanför det officiella AQHA-programmet, vilket gagnar våra syften perfekt! Jag får nämligen in Anki på Boogie på minst 4 olika Trailbanor under helgen. Att lotsas runt av stencoola Anki måste ju vara det allra bästa sättet för Boogie att få uppleva att tävling inte är något att stressa upp sig över!

Men jag tar mig jag också, om jag får säga det själv ;-) Så jag inbillar mig att även mina amatörklasser kommer att bli bra träning för Boogie.

Roade mig med att läsa blogginläggen om förra årets clinics och tävlingar, och visst tusan finns det väl tecken på utveckling även för min del? Även om man inte kan låta bli att önska att man var lika snabblärd som en 12-åring...

Rätt så metodiskt har vi under det gångna året, tillsammans med Anki förstås, betat av "hjärnspöken" som galoppbommar på böjda spår, trånga boxar att vända i, och trassliga backningslabyrinter. Gradvis börjar det kännas som att jag faktiskt kan lotsa och guida istället för att stressa och vara i vägen för den stackars hästen.

Förståelsen för vad som förväntas i de olika hindren har också ökat. Det har varit så nyttigt att vara ute och tävla, prova och klanta tilll, samt att även få se andra ekipage jobba.

Anki hade dessutom en suverän endagskurs med oss förra helgen när vi fick gå igenom hur hinder bedömdes. Det räcker ju inte bara med att ta sig igenom dem, utan klonk, det ska ju göras med schvung, finess och Colgate-smile också för full utdelning!

Så idag gjorde jag grind och försökte göra den snabbare, med mer flyt i rörelsen. Boogie börjar bli riktigt bra på att följa små hjälper direkt (och att inte bita i repet.) Mitt största bestyr är att inte använda tygelhanden för mycket, men det är genomgående i alla styrmingar vi gör.

Sedan vände vi i box, både åt höger och vänster, och det går så fint, så fint åt båda håll numera! Väldigt sällan klonk, och definitivt inget sånt "boxsprängande" som vi hade för ett år sedan!

Vi backade i labyrint, och det var så försiktigt och mjukt att jag nästan blev tårögd! Den där känslan man får när hon väntar in nästa lilla hjälp och man kan bestämma precis vilken tass hon ska lyfta, den är magisk!

Vi tog även vattenboxen några vändor. En vattenmatta som väl är gjord för att hoppa över, men som vi vadar igenom, eftersom det står "walk through waterbox" i ett av mönstren till Sandviken. Open Trail, så det är Anki som får den äran.

Vi var flera Sandvikenresenärer som tränade vattenboxen i fredags. Det var ett typiskt sånt där tillfälle där jag får svårt att förstå hur folk står ut med att INTE ha klickerkloka hästar. Att tvinga 500 kg häst att gå  i en 40 cm bred ränna med vatten om den inte har lust, är rätt svårt. De som valde att jobba på det viset fick väldigt mycket hovar utanför och väldigt lite kontakt med vattnet. Samt stressad, vrång häst förstås. De som valde att belöna minsta ansats mot vattnet hade tämligen snabbt vadande hästar utan att behöva anstränga sig mer fysiskt än vad det innebär att då och då stoppa handen i fickan och plocka fram nya pellets.

Bellas Simply demonsterade  idag på ett lysande sätt hur väl  kunskap inhämtad på det positiva sättet "står sig". Nu låg vattenmattan på ett nytt ställe, han tittade intresserat, gick fram, drack en slurk, kollade med tassen att han fortfarande bottnade och knallade sedan avspänt igenom. I följande repetitioner fick han inte stanna och dricka, utan gick bara fram och tillbaka, fotbadade och fick höra hur duktig och fin han var! Sammanlagd effektiv träningsmängd ca 10 min, fördelad på två dagar.

Det är säkert bra att plussa på med några vändor till de närmaste dagarna!Beteenden med flyt är ju lättare att få fram även i en ny miljö!

I morgon har Boogie och jag lektion för Anki, och då tänkte jag att vi skulle få jobba vidare med galoppfattningar och hur vi ska göra det byte som finns i Amatörtrailen i Sandviken.

 

AK

13 juli 2009 12:02

Att belöna eller inte belöna häst...Den diskussionen hade jag i går med ägaren till min medryttarhäst. Hon undrade om jag låter D äta på ridturen och höll på att dåna när jag sa att bara om jag belönar henne... Nu är jag förbjuden att ge godis... För hästen blir nafsig och dum om man gör det. Jag kommer troligen inte att lyda, men bli bättre på att smyga och bättre på att ge D belöningarna så att hon inte tigger av sin matte. Man blir ju ledsen alltså...
Ska bli så roligt att höra om helgens tävlingar. Jag är säker på att ni gör framsteg, ni verkar vara ett gött ekipage!

http://bacillen.wordpress.com

 

Maria Y

13 juli 2009 15:09

Får man tro vissa "experter" så blir ju hästar fullkomligt livsfarliga om man matar dem från handen.
Grundläggande är att lära in Doggie -(Horsie?) Zen direkt. Dvs hålla huvudet bort från godis. Rakt fram och lite ned med huvudet är en bra "tiggposition".

Lite klurigt när man delar häst med andra! Hästar verkar bättre på att generalisera och sämre på att diskriminera än hundarna. Vilket gör att de erbjuder sina klickerskt inlärda beteenden i situationer och med människor som man kanske inte hade tänkt sig...
Det har tagit tid för Booogie att sortera ut att vi gör olika, jag, Anki o Ebba. Anki har dock varit förstående och inte straffat för spontana klickererbjudanden. Det finns det säkert andra som skulle göra, och det blir väldigt orättvist mot hästen.
Har bl a fått förklara för alla som hjälper till med intag att Boogie kan hålla huvudet lite bort åt sidan när man ska ta henne, det är ju hennes sätt att tigga, men kan missförstås som ovilja att bli tagen. Att bli straffad när man artigt frågar om det vankas godis vore ju förskräcklig. Precis det som kan hända om man råkar ut för nån NH-fanatiker som tycker att minsta "motstånd" ska åtgärdas med ännu mer backa undan och driva bort etc.

Jag matar ALDRIG nån annans häst vid hantering. Lik förbaskat är den enda som inte försöker råna mig i hagen Boogie. Fast rånförsöken är väldigt försynta, de är så himla go'a och mjuka alla våra Skällsta-hästar!

 

AK

13 juli 2009 19:31

Grejen med Ditte är att hon verkligen behöver förstärkning i alla möjliga lägen. Hon har tex en mild sadelskräck som jag jobbar med, redan nu står hon mycket mer lugnt när jag sadlar.;) Med Flisan har vi tränat in tiggeri på samma sätt som du med B, det funkar bra.
Häst nummer tre i stallet är svår att ta i hagen, med godisbit från mig och lilla K varenda gång vi tar in så kommer han numera alltid. ÄNDÅ ska man inte ge godis till hästar för de ska lyda/komma/tycka om ändå...
Sorry att jag ältar det här...så skönt med förstående och det här kan jag inte blogga om ;) Ha det bäst!

http://bacillen.wordpress.com

 

Maria Y

13 juli 2009 22:31

AK: du får älta så mycket du vill här :-)
Det är väldigt trögt ibland i hästvärlden. Vi glömmer lätt att det var precis lika trögt i hundvärlden för 20 år sedan. Jisses vilket motstånd jag och mina kompisar stötte på på vår lokala brukshundklubb när vi började lära ut godisbelöning på våra kurser. (Låångt innan klicker....)
Absolut roligaste motargumentet någonsin var att det var besvärande för andra instruktörer om det såg ut som om folk hade trevligare på våra kurser!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...