Lördagen var en mellandag för oss, då det tävlades i Hunter-klasser  (gångartsklasser i engelsk utrustning) samt på eftermiddagen ko-klasser. Jag kollade lite extra på cuttingen och bestämde mig för att Boogie nog borde få en andra (tredje?) chans på den gren hon faktiskt är avlad för.  Det borde gå att kombinera med våra vanliga ridklasser.  Riktig cutting innebär att hästen jobbar självständigt med kossan, utan en massa ”fulridning” från ryttaren. Jag ska i alla fall se till att komma i väg på en ko-clinic och testa vad hon tycker om det. Trivs hon det inte,  får det  vara, men tänk om hon verkligen gillar det? Som en BC gillar vallning…..

På söndag morgon var det återigen dags för den sedvanliga gryningsmakeupen och iväg för hästputs. Idag skulle Boogie tävlas i Open Senior Trail och Trail Cup med Anki ombord, och sedan Amateur Western Horsemanship med mig. Horsemanship är väl inte riktigt min favorit gren, men eftersom det inte fanns några Novice  klasser på SM hade jag petat in en anmälan för att få en start till under helgen. På lördag kväll tittade Ebba strängt på mig och frågade om jag verkligen tänkte starta i horsemanship om Boogie gick bra i trailklasserna. Då lovade jag Ebba att om Boogie vann båda trailklasserna med Anki, så skulle jag stryka mig från min start. Kändes inte som något riskfyllt löfte, med tanke på de 17 andra meriterade, erfarna och begåvade ekipagen som skulle starta i Senior-trailen! Sådana där långbenta allround hästar….

När jag ledde in Boogie till framridningen passerade vi gaten till tävlingsarenan där trailbanan låg utlagd. Boogie tvärnitade i öppningen och studerade hindren med spetsade öron. Inte stressat, bara nyfiket.

Anki hade två hästar, Boogie och Simply, i klassen och alltså fullt upp på framridningen. Simply gick in tidigt i startfältet och gjorde en ganska prydlig runda.  Boogies start var mer mot mitten på starfältet och såg jättefin ut. Hon klonkade med framhovarna när hon stoppade i boxen, och det var även några klonk på travbommarna samt ett kast med huvudet i en galoppsväng som hon väl tyckte vart lite snäv! I övrigt mjukt och harmoniskt. Men jag  lyckas ju aldrig få se så många ekipage i en klass att jag har en aning om hur man ligger till i den allmänna konkurrensen. Under prisutdelningen red Anki Simply för att bespara Boogie den stressen innan hon skulle in igen i Trailcupen. Boogie och jag stod alltså på framridningen (jag med ansiktet i hennes man, för nu var det pirrigt på riktigt) och hörde hennes och Ankis namn ropas upp som guldmedaljörer medan silvret gick till Moa och Cladden. Simply kom på 4:e plats.

En liten skvätt hann jag gråta i Boogies man innan det var dags att lämna över henne till Anki igen för den efterföljande Trail Cupen. På läktaren tänkte jag att det borde var omöjligt för Anki att bara ladda om så där efter en sådan vinst. Men Anki är ju ett proffs så klart, och hon och Boogie satte sin absolut snyggaste runda tillsammans någonsin. Solklar seger, det kunde till och med jag se denna gång!  Så det var bara för mig att gå till gaten och stryka min start i horsemanshipen!  Den lilla guldhästen skulle nu få komma tillbaka till stallet, dricka vatten och mumsa hö!

Det är lite svårt att förklara med ord vad allt det här betyder för mig!  Den här lilla hästen står mitt hjärta så nära, och den allra största vinsten någonsin är hur vi alla tillsammans lyckats förändra hennes attityd till ridning och tävling. När vi stod på Nationals förra året med bara diskningar i bagaget, tvivlade jag inte på att det skulle gå att få ordning på Boogie, däremot trodde jag aldrig att Boogie bara 1 år senare skulle stå överst på prispallen!   Kombinationen av busiga skogsturer med småtjejerna, klickerträning och Ankis konsekventa, långsiktiga uppbyggnad av hästens fysik och mentala uthållighet fungerar alldeles lysande! Arbetsseger skulle jag vilja kalla det!

Resultat Team ANKI Swedish Nationals 2009:

 Moa Berglund & Mees Cloudberry Hill: 3 guld (Youth Hunt Seat, Youth Trail, Youth W.Horsemanship) 1 silver (Open Senior Trail) samt 1:a NSBA Open Trail och 2:a NSBA Non-Pro Trail

Linda Melnik  & Silver Special Alexa: 1 guld (Amateur Trail), 1 silver  (Amateur W. Horsemanship) samt Grand Champion Mare i halter

Bettan Almqvist & Gunnes Florry Cat: 2 silver (Amateur Trail och Open Junior Trail)

Anki Olsson & Cow Cuttin Boogie : 1 guld (Open Senior Trail) samt 1:a Allbreeds Trail Cup

Blåbärsamatörerna Maria och Bella snubblade i år runt utanför prispallen, (fast jag är väldigt nöjd med min 4:e plats) men har ruggigt blodade tänder och fortsatt tävlingssug! Nu vet vi vad våra hästar går för och ska se till att komma ikapp själva!

Bara en kort semester nu Anki, nedräkningen inför Nationals 2010 börjar i Borås om 5 veckor  ;-)

 

Lena G

12 augusti 2009 21:04

Ojojoj, jag börjar nästan böla jag med när jag läser om er, jag anar hur det känns... Stort grattis!

http://www.klickersmart.se

 

AK

12 augusti 2009 23:28

åååh tårarna rinner! Strålande! Grattis!
Borås..där bor jag ju nästan....När är det ni ska dit då??

http://bacillen.wordpress.com

 

Tina

13 augusti 2009 10:02

Så fantastiskt underbart. Vilket jobb ni lagt ner och vilket resultat det gett, härligt!
Stort grattis!

http://workinglabs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...