Är jag över allt kiss o bajs och andra läckageproblem som min flock verkar lida av just nu.

Alltså, både barn och man håller hyffsat tätt, än så länge.

Men den senila gammkattan behöver nog få hjälp att resa vidare mot katthimlen redan denna vecka, innan någon i familjen bär hand på henne. Det är inte roligt med nedkissade sängar. Eller att hon numera föredrar badrumsmattan med  golvvärme  för nummer 1, och  fönsterbräda med element under och utsikt över åkern för nummer 2.

Det yngsta popcornets bravader på balkongen i lördags var inte heller någon höjdare. Tosca tycker om att ligga där ute och gnaga på sina märgben i lung och ro. Jag tycker om att ställa ut sådant som inte får plats i kylen där, när vi har gäster t ex. Inte helt lyckat att göra både och samtidigt. Ölen brydde hon sig inte om, däremot satte hon i sig en hel nybakad banankaka. En riktigt maffig sak som ingen vettig människa får i sig mer än högst en tolftedel av. Men 13 kilo lagotto fick utan större bekymmer i sig ca 2 kilo gottesmask. Som tur är var det inte någon högoktanig choklad som ingick, tur man är snål ibland! Men hon har hinkat i sig vatten under helgen. Eftersom hon samtidigt är utrustad med den klenaste blåsa någon av mina hundar haft, så har även hon läckt en del under helgen.

Så jag var redan lite ansträngd på städfronten när en gästande skumögd äldre släkting beslöt sig för att skaka 2-litersjuicen ordentligt till frukosten i morse. Utan att lägga märke till att korken hade trillat av.

Nåja, det är ju aldrig fel att få köksgolvet ordentligt svabbat...

Skulle sedan avrunda kvällen här med lite stillsam shaping. Jobbar på övningar som innebär att Tosca inte ska göra någonting alls. Alla som har sett klickermonstret i aktion förstår precis varför.  Tosca ligger på det nyskurade köksgolvet och spelar död sill. Jag ligger bredvid för att kunna belöna i position.

"Se upp, hon kissar!" ropar äldsta dottern.

Jag hinner precis rulla undan innan flodvågen når mig. Det Doggie-Zen tränade klickermonstret  håller liggande position tills frisignal...

 

Tina

3 november 2009 20:27

Oj, förlåt att jag skrattar men ingen kan beskriva dråpliga situationer som du. Avslutningen var bara underbar.

http://workinglabs.wordpress.com

 

Marita

4 november 2009 11:25

Håller med har inte hört nåt så dråpligt. Undrar vad du sagt om du inte hunnit rulla undan :o)

 

Lina

5 november 2009 22:08

Hahahaha :D

http://www.hundbiten.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...