Långtråkigt hinner man aldrig ha!

Hästen har jag knappt sett röken av på en liten vecka  - det har ju varit påsklov! Men jag har fått vara med i stallet och mocka och konka hösilage i alla fall! Vackert så!

Men i helgen stod barnvakteri och Play-Doh orgie på agendan! Kul det med!

Först var jag dock med och tittade på "hästsläppet" på lördag morgon. Stallets 2 grupper valacker skulle sammanfogas till en. Lilla Hottis skulle således få fördubbla sin sociala krets i ett slag, som nu även skulle inkludera Billy the King och Grabbarna Bus. Lite pirrigt!

Jag filmade och vill väldigt gärna lägga ut filmen, med en massa fint hästspråk på, men har inte rätt program till nya videakameran än.

Bra gick det i alla fall! Det är rätt hyggliga killar vi har. Hottis for runt som ett litet jehu mitt i smeten och tyckte det var hur spännande som helst att utforska nya bekanta. Han är inte nån särskilt vek typ! Stackars farbror Okie hade fullt schå att hänga med och försöka hålla honom borta från trubbel! Han tar verkligen fosterpapparollen på högsta allvar! Och som alla andra tonåringar tycker Hottis att farsan oroar sig helt i onödan. Samtidigt som han tar risker som får vilken förälder som helst att blekna...

Fler schyssta kompisar och en större hage att röja runt i kan hur som helst bara vara bra för en växande fjortis!  Nu får han en dryg vecka på sig att hitta in i nya flocken och sedan ryker kulorna.

Hottis retas med polaren Medus i gamla hagen

Boogie har också haft ett varierat påsklov, då mest med Ebba på ryggen. Men jag har snikat åt mig några härliga uteturer i solen med Äventyrsdamerna (inkl. "hedersdamen" Emil) och lite trail i ridhuset.

Tävlingen närmar sig med stormsteg, och  det finns ju alltid nåt att fila på. Ryggningshinder t.ex

Det roliga, och bland besvärliga, med Boogie är hennes bordercollie-läggning. Hon letar uppgifter, hon är lösningsinriktad och hon ser ALLT. Hon försöker själv tänka ut hur saker ska göras, och ibland, som i ryggningen, ställer det till problem för oss. Hon tycker sig nämligen se hur labyrinten är lagd och förflyttar sig självmant i det hon tror är rätt rikting. När hon inte svarar på mina signaler utan gör något annat. får jag lite panik i bland och blir låst i mina hjälper. Då blir hon grinig. Med rätta förstås. Här försöker hon lösa ett problem och så sitter matte i vägen och klämmer med benen. Så jag övar på att vara mer avspänd, mera ge och ta igen, även när det går för fort för min smak. Dessutom försöker jag alltid bygga ambivalenta hinder. Dvs bomkombinationer som går att ridas på flera sätt.

Röda bommarna ovan kan t. ex ryggas längs med de helröda och bara knixa in hästrumpan i gluggen. Eller så följer man en helröd och gör 90* längs med en rödsvart. Klick åt små kosse-hästar som följer mattes guidning, "tokitok" till små kosse-hästar som hittar på egna varianter. Som omväxling kan man dessutom sidepassa över bommarna med 90* sväng.

Sådant finlir som att flytta en fot i taget och vänta på nästa signal, blir Boogie lite stissig av om man håller på för många repetitioner i följd. Hade hon varit en hund hade man gjort en lekpaus och kampat lite för att skaka loss.  Nu växlar vi med lite galoppfattningar och galoppbommar istället.  

Galoppbommar har verkligen gått från "usch och blä och hur smiter man härifrån" till "Var är de? Ge mig några till!"  För oss båda, skulle man kunna säga!

De naturfärgade bommarna till höger ligger så man galoppera bom - ett språng - bom - två språng -bom. Likaså om man tar dem på andra ledden och inkluderar en röd. Förut hade vi lite stök när det var varierade avstånd mellan bommarna, nu går det så fint. Det är så kul att titta tillbaka i bloggen och se hur allt har gått framåt. (Hästen lite mer än matte då, så klart!) Så jag känner mig rätt säker på att vi blir ryggningsspecialister till slut. Kanske inte just i år, men till slut!

 

Emil

12 april 2010 20:32

Känner mig hedrad! men uundrar smått om detta verkligen är ett seg uppåt i hierarkin från undomsgruppen. Måste nog se till att vi får ett grabb-gäng i skogen framöver!!!

 

Maria Y

12 april 2010 22:52

Kanske lugnast så? Det verkade ju som om du tyckte det gick lite fort emellanåt ;-)

 

Susanne

14 april 2010 21:29

Ser fram emot filmen! Känns som att det bara var jag som inte var där i lördags!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...