Det händer relativt ofta att folk kommenterar "Men oj, är inte det väldigt TUNGT?" när jag berättar vad jag jobbar med.

Då blir jag faktiskt lite provocerad!  Jag är ju ingen självplågare. Jag skulle inte utsätta mig år ut och år in för något som bara är TUNGT och JOBBIGT. Jag jobbar med barn och ungdomar, så det finns alltid utvecklingspotential, alltid något man kan göra för att förbättra och förändra! Jag får på nära håll se människor växa! Det är FANTASTISKT!

Dessutom har jag ju en gedigen yrkesutbildning som gett mig verktyg, och många års erfarenhet som hjälpt mig utveckla teknik. Att vara snickare utan hammare, det skulle vara tungt!

Men idag Praoade jag som soffpotatis. En rejäl öroninflammation hos den yngsta krävde mamma-närhet i TV-soffan. Så vi snyftade och snörvlade oss igenom Supernanny, Oprah, Extreme Home-make over, Biggest Loser och Världens Adoptioner. Tills barnet kved att hon inte orkade mer och tog upp matteläxan. Mamman hade inte klarat en kvart till hon heller.  Vilken emotionell berg-o-dalbana! Där sitter man helt värnlös i soffan och bara tar emot, utan att kunna göra något. Det skulle jag inte klara varje dag!

Tur att det bara finns Jay Leno, 2 1/2 män och annat lättsamt trams kvar på TV:n när jag kommer hem från kvällsmottagningen....

 

Anna Bengtsson Alzén

15 april 2010 17:07

Hmm, alla fördomar vi har om varandras arbeten... När jag försöker tala om vad jag jobbar med (administration vid en konstvetenskaplig institution) så brukar folk brista ut i hysteriska "Nääää, men såååååååå TREVLIGT!!!" Jag tror inte en administratör vid t ex Inst för neurokemi råkar ut för samma reaktion.

 

MariaY

15 april 2010 22:16

Men är det inte väldigt trevligt då, där bland alla fina tavlor o sånt ;-)

http://cowgirlup.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...