I helgen som gick var det äntligen dags för den efterlängtade kursen i Kroppsspråk med Ellen Ofstad.

Walter och Carolina på Om hästar och Ridning stod för arrangemanget, vilket alltid innebär utmärkt markservice. För oss på Skällsta var det busenkelt att gå på kurs på hemmaplan, och vi hoppas att de utsocknes gästerna också trivdes hos oss!

Carolinas mobila kontor, nu i ridhuset! (och så här trött såg inte Carolina ut förrän på slutet!) Susanne shoppar DVD.

Jag har tidigare gått Klickerkurs för häst och sedan deltagit på några träningshelger för Ellen där folk från hennes olika kurstyper deltagit. Alltså har jag sett en del av kroppspråksövningarna där, men nu fick jag se dem i sitt sammanhang, vilket var väldigt kul.

Ellen är ett slags positiv naturkraft som kan vara lite svår att sammanfatta, men jag ska göra ett försök, inte minst för mitt eget minnes skull. (Susanne och andra som gjorde flitiga anteckningar under helgen kanske kan styra upp och rätta till lite sedan ?)

På Kroppsspråkskursen deltar man med eller utan häst, och deltagande hästar är med som illustrationsmaterial, inte för att tränas. Första dagen visade Ellen med hästarna och vi fick öva på varandra. Dag två valde Ellen ut några av hästarna och lät frivilliga testa några övningar.

Första delen i vår Kroppsspråksutbildning handlade om rabarberpaj. Eller kanske snarare konsten att bara vara. Ellen menar att man inte kan komma någonstans med en massa teknik om man inte har känslan. Man måste etablera en relation till hästen och skapa ett intresse hos den  för att vara med människan. Hästar umgås genom att bara vara tillsammans. Vi har ofta för bråttom att sätta igång med att göra saker och träna hästen. Vi lägger alldeles för lite tid på att observera och iaktta, lära känna vår häst och låta den lära känna oss. Mycket av det som vi tycker vi har problem med, kan lösas genom att bara ägna tid åt att vara med hästen och låta den uppskatta vår närhet. Alltså, ut med en solstol, en god bok och en kaffebricka med rabarberpaj och sitt några timmar i hagen. Om du har flera hästar i hagen, skilj av en del med tråd och sitt tillsammans med den häst du behöver umgås med. Vänta in hästens initiativ till kontakt. En ny häst, en ung häst eller en osäker häst behöver mycket av detta.

Om hästen är orolig och gnäggar betyder det att den känner sig ensam. Det är en obehaglig känsla för hästen att känna sig ensam och avskild från flocken. Om en häst visade detta i ridhuset lämnade Ellen sin passiva position och rörde på sig, pratade med hästen, gick med den, gav den någon uppgift så att den inte kände sig lämnad. Om man i det läget skulle vara passiv och invänta initiativ från hästen, så hinner den bara stressa upp sig och känna sig ännu mer övergiven.

Någon undrade hur hästen kunde känna sig ensam bland fullt av folk i ridhuset, men vi får nog helt enkelt acceptera att vi aldrig kan vara lika bra sällskap för en häst som en annan häst.  Fast ju mer rabarberpajsträning, desto större chans att vår häst uppskattar och känner trygghet i vårt sällskap!

 

AK

16 juni 2010 16:31

Det här var precis vad jag behövde läsa efter ett tömkörningspass med Ubbe där vi inte alls begrep varandra och det bara blev stress och dumt. Jag kliver tillbaka till rabarberpajstadiet som jag tror jag gjort alldeles för lite av. Hästen är ju så himla duktig och det kliar i träningsfingrarna...men vi känner inte varandra än... Tack!

http://bacillen.wordpress.com

 

Ann-Louise

17 juni 2010 08:38

Helt enig!!! Jag brukar säga att det viktigaste att göra med hästen är att stå och hänga. Då man står och småsover, slappar tillsammans. Jag märker på mina hur enormt viktigt det är.
Kommer de och ber om det så gör jag det oavsett hur stressad jag är. Det gör mig gott också!!!!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

Tina

19 juni 2010 21:34

Man skulle nog rabarberträna med hundarna också även om man är mycket med hundarna i och med att dom bor med oss. Men bara sitta ute och iakta gör man alldeles för sällan.

http://workinglabs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...