Jag fick rida ut med ungdomarna idag. Nej, förresten, de råkade rida ikapp mig och kunde sedan inte bli av med mig   .

Boogie, som alltid har stenkoll på allt som rör sig inom typ 1 km's radie, visste väl precis att hon hade dem bakom kurvan och rörde sig med myrsteg tills de kom ikapp. Men sedan fick hon allt försöka länga på stegen för att hänga med Ebba & Snappy, och Julias ännu mer långbenta stora dressyrhäst.

På andra sidan motorvägen var isen lite mer greppvänlig så det gick att trava och galoppera. Boogie brummade och föreslog ideligen att galopp borde vara det bästa sättet att hålla jämna steg. Att gå sist i en grupp får hon inte öva på så ofta, så det var nyttigt. Första galoppen blev dock en enda röra eftersom hon var minst sagt lite laddad och bockade loss som en liten rodeokuse. Då förlorade hon ju ännu mer mark till storhästarna, och blev ännu studsigare. Troligen delvis mitt fel, eftersom jag har så svårt numera att våga bara släppa ut henne och låta henne dra på. Jag vill liksom ha kontroll på alla benen där på isen, livrädd som jag är att hon ska göra illa sig igen. Men det funkar ju inte. Det som alltid har funkat med henne i sådana här lägen är ju att följa med och sedan samla ihop, inte tvärtom. Det vet jag så väl i teorin, men jag har gått och blivit en fegis efter hennes skada. För att jag är rädd om henne, jag är aldrig orolig att hon ska sticka eller kasta av mig.

Men jag kan ju inte rida henne som om hon var gjord av porslin heller, det blir inte bra! Så jag tror vi ska boka en tid igen på kliniken för uppföljning, även om allt  känns toppen, bara så att jag känner mig lite tryggare! Ska bara smälta loss transporten ut isblocket den står ingjuten i....

Så resten av galopperna såg jag till att vara nära Snappys rumpa från början och gasa på, och se då var vi markbundna istället för luftburna igen! Med broddarna hade de bra fäste på de isiga vägarna. Något man lärt sig denna vinter är det finns många olika typer av is!

När hon är laddad har hon så mycket roliga ljud för sig, det brummas, frustas och fnyses. Den lilla lurfian bjuder också oftast höger galopp när hon vill föreslå en tempoökning. Det var ju något jag så många gånger förstärkte på den tiden hon hade svårt med högerfattningarna. Tänk så hållbara sådana förstärkta beteenden blir!

Och trots sitt lite uppskruvade "måste-hinna-med -långbeningarna"-humör, stannade hon spontant i de bullriga viadukterna under E4:an och frågade efter godis, trots att de andra två joggade vidare. Jag tänker nu flytta den belöningspunkten till några meter efter tunneln, eftersom själva tunnlen inte alls är något bekymmer, ens med långtradare ovanpå. Däremot reagerar flera av hästarna mera om det kommer fordon fräsande efter de gått igenom, förmodligen för att ljud- och synintryck då kommer bakifrån. Så istället för en "hoppa-till-punkt" efter viadukten  ska vi göra en "här-får-man-snask-om-man-stannar-punkt".

Det finns så otroligt mycket man kan göra med klickerträningen som ger en säkrare häst att rida ut på. Att alltid belöna halt, ger ett ruggigt bra och säkert stopp, oavsett vad de andra hästarna i gruppen har för sig. Jag belönar också alltid avsaktningen efter en galopp. Det är så skönt att ha en häst som kan gå från full gas till att mest vara fokuserad på vad jag ska hitta i min ficka på 0.5 sek. Igen, helt oberoende av om  de andra hästarna tänker kuta vidare.

Klicka mycket för att trampa på olika sorter underlag, skapa oljud och rörelse, precis som man tänker med en agilityhund, ger en häst som lätt kan övertygas att ta sig fram över det mesta.

(Ifall någon undrar, så har jag nästan aldrig klicker, jag använder ett markeringsord "klick".)

När man har kommit upp i ett visst antal olika beteenden och situationer som hästen vet kan bli klickade, får man dessutom den oerhört trevliga bieffekten med hästen som frågar. Eller skvallrar, om man jämför med hundträning.

"Jag ser något konstigt som kommer vinglandes där borta (=cyklist), kan det vara värt något?" 

En häst som när den ser eller hör något oväntat, vänder sig mot sin ryttare och kollar om det blir snask, det tycker jag är trevligt och tryggt!

 

Ann-Louise

6 februari 2011 16:44

Du är modig du! Galoppera sådär på isen .... hua! Fast det känner man väl... Jag är ju lite avis då, eftersom inga av mina kan ha brodd och därav inga skor. De leker för mycket och vevar. Så här står det tvärstill vad gäller allt.
Fnasket försökte jag klicka lite med i trädgården igår, men då är det så tjällöst att han sjönk ned och gjorde kratrar och gled runt i spagat....
Vi får vänta på våren vi.

Mycket kloka träningsord som vanligt, Maria. Klick på dej!!!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

AK

6 februari 2011 20:47

Jag har funderat ett tag på att börja låta lilla K belöna Ubbe från ryggen. Och nu när du beskrev dina halt och efter galopp-övningar så bestämde jag mig! Ska "klicka" in honom så får hon ta över sen. Ivve får snask stup i kvarten när vi rider och är väldigt mycket mindre skvättig nu än tidigare.

http://bacillen.wordpress.com

 

Kim

8 februari 2011 13:20

Tack för du delar med dej!
Jag har mycket att lära och läser glupskt dina inlägg.

http://varmt.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...