Bloggtorkan beror helt och hållet på tidsbrist. Men eftersom bloggen huvudsakligen fungerar som dagbok kommer jag ju att bli orolig för mig själv om en tre, fyra år när det inte finns några inlägg alls i november 2011 att blicka tillbaka på! Något mer än EC's utflykter i jazzvärlden måste jag väl ha ägnat mig åt?

Indeed. Jag jobbar psykologa***et av mig i november. Mest på engelska just nu, vilket gör att mitt språkcentrum känns helt facktappat när jag kommer hem. Värst för de tvåbenta familjemedlemmarna, med de fyrbenta är kommunikationen alltid universiell! Hundar talar alla språk, Boogie har alltid varit engelsktalande och katterna utgår nog från att vi ändå borde lära oss deras språk.

Boogie, förresten, lyssnar mest efter klick numera. Efter kursen har jag gjort mig omaket att i princip alltid använda klickern igen. Den smäller högre än verbalt klick, ingen tvekan!

Vi har experimenterat och laborerat med långa tyglarna och även uppsuttet, och ja, hon är med, kan man säga!

Klickerridning är spännande och inget för kontrollfreaks...

Inget man gärna gör omgiven av skeptiker heller. För klickerskeptikern ser väl spontana erbjudanden om bakutter, stegringar och allmänna krumelurer inte så särskilt attraktiva ut. Fånigt fnissande matte som inte verkar ha någon som helst koll på begreppet ledarskap gör inte saken bättre.

Själv är jag helt fascinerad av hur lättvindigt den lilla hästen kryssar mellan utbildningssystemen! När jag får henne i klickermodus blir hon så lätt, så lätt för hjälperna. Samma hjälper som är inlärda med tryck och eftergift! Även när jag "klickerrider" jobbar jag  mest med stimuluskontroll, dvs jag ger en hjälp/signal och belönar responsen. Jag försöker jobba med det vi fått med oss från Ankis lektioner, men göra det så där lätt och roligt som det blir när hästen själv VILL få utföra uppgiften. Det blir så klart en mix, inte renodlad klickerträning. Ändå blir det sådan skillnad i hästens attityd.

Ta  t ex galoppfattningar. Boogies lilla akilleshäl ända från början. Där jag tidigare slitit med " dålig attityd", dvs olika utttryck för motvilja vid första galoppfattningen i varje träningspass, så har jag nu fått vad man mer kan beskriva som överdriven entusiasm vid första fattningen. Den blir gärna för mycket nu, vilket är en välkommen skillnad till för lite...  Hon föreslår även fattningar innan jag ens kommit så långt i uppvärmningen, något som aldrig hänt tidigare. Uppbackat med bocksprång om jag inte direkt köper försöket... Bara hålla i hornet och se glad ut   för en förändring av något som inte varit bra är alltid bättre än oförändrat läge!

Men det är en speciell känsla att sitta på 500nånting kilo muskler som "improviserar". Att släppa kontroll för att få kontroll blir en personlig utmaning. Jag har stor förståelse för de som börjar klickerträna häst och inte orkar/vågar fullfölja när hästen tänder på riktigt!

När jag fick stegringar i de långa tyglarna förra veckan blev jag faktiskt lite kallsvettig. Mycket häst och mycket snören blev det! Väldigt smidig liten köttbulle jag har! Erbjudandena upphörde rätt snart när jag avstod från att fnissa och fokuserade på att klicka för rörelse framåt igen. Carolina kommer i morgon, så jag hoppas på bra hjälp att kanalisera entusiasmen i vettiga övningar i stället!

Ju mer jag klickertränar även i ridningen, desto mer angelägen blir Boogie om att komma till mig i hagen. Inkallningen har alltid varit bra, så länge de andra damerna inte lägger sig i. Men nu låter hon också. Japp, stallets tystaste häst, som aldrig ids svara på en endaste gnäggning från någon annan, och som oftast verkar strunta i om hon har sällskap eller ej, pratar nu med mig. SÅÅÅÅ gulligt! Jag smälter direkt och proppar i henne snask. Snart får hon bankkortet och alla pinkoderna också!

På minuskontot finns att hon blivit ännu vresigare mot andra hästar i ridhuset. Inga problem om det är jag som rider förbi den andra hästen. Det är när någon annan häst passserar genom hennes "bubbla" som det blir kritiskt. Hon har ju alltid varit lite spänd i de lägena, men jag gissar att det nu tillkommer något slags resursförsvar. Måste jobbas med!

Ojoj, mycket för Carolina att bita i  i morgon!

Annat som hänt i november;

Hottis har ridits in " på riktigt" av Anki och Ebba har precis fått börja sitta på honom igen!

Jag har varit på kurs, samt konstaterat att kollektivt pendlande skulle göra mig galen!

Vårt vattenskadade kök ser ut som ett collage i väntan på nytt golv. Samtidigt får man vara glad att den gamla 70-tals plastmattan fanns kvar därunder. Utan den hade alltihop varit mycket värre!

Och så har det varit sedvanliga novemberbestyr, förstås!

 

Ann-Louise

24 november 2011 04:04

Tiden, tiden, den tiden....
Förstår dig helt. Ibland orkar eller hinner man inte.

"Hundar talar alla språk, Boogie har alltid varit engelsktalande och katterna utgår nog från att vi ändå borde lära oss deras språk."
Fniss fniss Sant så!

Kul att få lite Boogierapport. Stämmer så mycket med egna erfarenheter. Både vad gäller klickern, engagemanget och försvaret. Milou blir som en bengalisk tiger i arbetsmodus. Är han rejält på då anfaller han det som kommer för nära om det så är hundar, hästar eller människor... Här jobbas det - stick och brinn!

Skön rapport, välskrivet och vi tackar för den!

kram!

http://hastochhund.bloggagratis.se

Maria

24 november 2011 23:48

Funderar allvarligt på att knyta röd rosett i svansen. Kanske varningsskylt också "Ur spår - Klickerträning pågår"

 

ari

24 november 2011 07:06

:-)))) nä, klickerridning är minnsann inte för kontrollfreaks! men ack så rolig!

Maria

24 november 2011 23:46

är glad för westernsadeln så man sitter stadigt :)

 

AK

24 november 2011 10:55

Jag blir så gräsligt sugen på att träffa ER!
Hur långt från vattholma, uppsala finns ni?! Vi kommer dit 3e advent...

http://bacillen.wordpress.com

Maria

24 november 2011 23:45

drygt två mil söder om uppsala, ett stenkast från E4:an. Du/ni är så välkomna!

 

Bella

24 november 2011 23:58

Tror att du får vänja dig vid tanken på att dras med Simply och mig (Boogie får göra detsamma, ve och fy!). Kan inte tänka mig att stå i ett stall där ni inte finns. Sååå utbildande och sååå underhållande!!!!! Kanske ska vi träna på att rida i par längs fyrkantsspåret på kommande fredags-trail :-)

 

Kim

26 november 2011 10:54

Roligt att få en rapport från dej.

När jag läser om din klicker ridning så blir jag så sugen på att kunna börja med min lilla plutta, men hon behöver växa till sig lite mer.
Nelly bockar gärna och kan mycket väl se en sån reaktion som Boggie gör när du ber om galopp.
Så hmm det kanske får bli en ko-tants häst av henne så jag har ett horn att klamra mej fast i :))

Nelly är aggressiv mot andra hästar och jag anar att det är mest när jag är med, är ju HENNES morotstant!
Hur har du tänkt träna bort det?

Nelly hälsar mej nästan alltid med ett gnägg när jag närmar mej hagen nu förtiden, så hon har självklart bankkortet och alla pinkoderna :))

http://varmt.bloggplatsen.se

 

Maria Y

26 november 2011 13:40

Tror min trogna stallkamrat Bella har svaret på anti-arg träningen. Jag behöver många tillfällen att programmera om inställningen till annan häst nära = extra stor chans t belöning. Funkar prima på hund, gäller bara att få tillräckligt många repetitioner. Då behöver man bussiga kompisar som ställer upp :)

 

Tina

27 november 2011 14:32

Dina blogginlägg behövs i novemberrusket. Läste du DN idag om att jobba på ranch. Tänkte direkt på dig, det lät buskul men där lär väl inte klickertänk vara välkommet gissar jag.

http://workinglabs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...