För några år sedan höll Tosca en hel grupp klickerinstruktörer på fortbildningsträff sysselsatta med att försöka sträcka hennes platsliggningskapacitet bortom 5 meter och 7 sekunder. Trots alla goda råd och infallsvinklar fick vi inte till det.

Att ligga stilla och vara på avstånd från matte låg absolut längst ned på Premacklistan, kan man säga.

Med tiden gav jag upp, och tänkte att just denna hund får nog slippa att bli tävlingshund,  i alla fall i annat än snygghet. Att stå stilla nära matte går nämligen prima. Hon har stått (och sprungit) ihop både svenskt o norskt utställningschampionat.

Men vi slutade träna platsliggning för lydnad.

Däremot har vi tränat och underhållit diverse olika säkerhetsbeteenden i stallmiljön. 

Så jag har numera en hund som dels har Lägga sig och vänta som defaultbeteende så fort jag pysslar med annat.

   Kolla matte, jag har lagt mig! (Stella däremot spanar oroligt efter läskiga hästar och kan inte koppla av)

Samt en hund som man kan kommendera att lägga sig, och som ligger kvar även om jag går 500 meter in i en hage, inspekterar ett gäng hästar och kommer tillbaka 20 min senare...

Även om stress-Stella* reser på sig och trampar runt, är Tosca helt stabil

Sug på den...

*Stella har däremot inte haft problem med tävlingsmässig platsliggning.