Den här gynnaren liksom fastnade i min ficka när jag skulle hämta in Hottis.

Hästar har mycket bra luktsinne och han noterade godisdofterna på långt håll.

Men de flesta hästar som inte klickertränats saknar förståelse för att det inte räcker med att identifiera objektet för att man automatiskt ska få tillgång till det.

Jag matar aldrig andras hästar. Hästar kan inte få snask av mig bara för att de dyker upp och finns till och är söta! Inte ens en gullig, guldlockig, vänlig sort som denna!

Eftersom det skulle kunna sabotera vad den hästägaren vill med sin häst och för att jag verkligen inte vill att de andra hästarna ska vara intresserade och ha någon slags förväntan på mig överhuvudtaget.

Mina hästar däremot, de får så klart snask. Men inte för att de bara finns till! Däremot för att de kommer och möter mig, för att de sänker huvudet till grimman, för att de går fint osv.

Buffa och nosa på godisfickan ger ALDRIG utdelning. Så Boogie och Hottis beter sig aldrig så här mot mig. Jag kan ha fickorna fulla och det är aldrig ett problem. Klickertränade hästar är så praktiska att ha att göra med   

Hottis åt hösilage i den här stationen när jag kom.

När han hörde min röst ville han avbryta måltiden och komma ut, men Lex stod i vägen så han fick inte upp exit- grinden! Han lämnar alltså stationen fastän luckan till hösilaget fortfarande är nere och hans måltidstid pågår.

När han till slut lyckades åla ut hade han fortfarande middag kvar i munnen. Bråttom, bråttom, en av MINA människor är här!

Hottis väljer bort sin middag för att han tycker att det händer andra trevliga saker när man är med människorna. Ja visst, godis... Men eftersom han väljer bort en hel middag för att komma ut ur stationen och få 1 st pellets så måste det handla om något mer än bara den pelletsen? Visst, han får krafft när han kommer in. Men det är oftast 1-2 timmar senare, efter omvårdnad, ridning och pyssel. Så jag kan inte annat än dra slutsatsen att det är mer än så som lockar och drar.

Vad det än är så är det trevligt och mysigt för oss att uppleva att våra hästar  verkligen vill träffas och göra något tillsammans med oss. Det kan man ju fundera på om man nu tror att godis gör att hästen blir JOBBIG eller att den "inte kommer att ÄLSKA mig för den jag är utan för mitt godis".

Älskar hästar oss över huvud taget? Ingen aning!

Men jag blir glad när jag ser hur viktigt Hottis tycker det är att komma till mig. Då bemöter jag honom positivt och det är säkert trevligt för honom. Så håller vi på så där och sprider positiva vibbar till varandra till ömsesidig belåtenhet. Alla går vinnande ur situationen.

Om det är kärlek från hästens sida får vi nog aldrig veta. Men jag tycker man får väldigt mycket valuta för en och annan pellets, bara man är noga med hur och när den används   

Resten av gänget är på väg för att kolla vad som händer i skogen! Där skjuts det knattriga smällare nämligen. Övning inför Nyår?

Vi hann klämma in en extra trailträning innan året tog slut!

Trodde inte vi skulle bli så många pga av släktbesök, tappade skor, halkigt väglag och annat som kommer emellan när man vill träna. Men det lyckades bli rätt fullt i ridhuset ändå!

Vi var lite mer oorganiserade än vanligt och hade ingen egentlig bana, bara ett gäng hinder.

Liite seriösa var vi ändå, eftersom vi gjorde en collecting ring så man kunde skilja på framridning och banridning.

Nyttigt för Boogie som med sin border collie läggning noterar alla avvikelser och nyheter i miljön. Inte så att hon blir rädd, tvärtom! Mer nyfiket distraherad. Plastband? Här? Nu? Vad ska då hända?

Hon tappade också helt fokus på ryggningsbommarna när Sara kom in på Dario med guldboots som blänkte. Nog för att hon i tävlingssammanhang sett blingade hästar, men guldiga fötter var en NY avvikelse, som måste STUDERAS... Då hänger hon liksom upp en mental Var God Stör Ej skylt. Så kan vi ju inte ha det på tävling, så det är perfekt med mycket olika sorters grejer som dyker upp på träning i stället.  

Tycker ändå hon var ganska duktig i dag när vi tränade Av och På. Dvs omstart efter en paus. Inte alls så sur och motsträvig som hon var förr när man tog en henne från pausläge till aktivitet. Vilket ju med all säkerhet beror på att aktivitet numera har ett värde i sig.

Riktigt duktig på att släpa däck idag också. Hon är nu trygg med både att repet kan råka lägga sig mot rumpan i vissa lägen och helt ok med att det drar i sadeln.

Galoppbommarna hade knepiga avstånd idag, då det var sträcka - korta - sträcka igen. Jag tycker hon var duktig där med. Speciellt nöjd med hur lätt det var att fatta galopp även när det blev tight med avstånd innan serien.

Så allmänt nöjd med den lite ostrukturerade, oplanerade träningen! Vilket jag tror de flesta var!

Roligt också att det börjar spridas lite om Wiggebys trailträningar och att det dyker upp fler westernekipage som vill vara med! Ni är så välkomna!

Vi ska skynda oss att planera för 2013 så vi kan återkomma med tider och datum så fort som möjligt!