När nu åter ohälsa sätter käppar i hjulet för träning så får man ju umgås i stället.

Boogie har åkt på en luftvägsinfektion. Men hon mår tillräckligt bra för att slippa bli uppstallad i sjukbox. Frisk luft är dessutom bara bra säger veterinären.

Även om många av de yngre verkar har vårkänslor och spring i benen så promenerar hon runt i sin egen takt och stressar inte upp sig.

Längst bort i bild ser ni hästar ute på ett gärde. Det är Active Stable hästarna som än så länge kan gå ut i första sommarhagen och botanisera lite. När tjälen släpper antar jag att det måste bli stängt dit tills det är torrt och fast igen. Men just nu har Active Stable hästarna gott om extra utrymme att leka och strosa runt, och kan vandra över ett stort område.

Hottis har minsann riktiga vårkänslor !   Manderville...

Dit hon går, går Hottis...

Myyyys....

Fast lite tid måste man lägga på att hålla koll på konkurrensen

Lex säger aldrig nej till lite röj!

Det finns ju många lekglada grabbar i ungefär samma ålder

Inte konstigt att täckena sitter på sniskan när terrier-Joey är i farten

Heinekin har fullt upp med att spana på skogstroll

Bråttom till middagen?

Eller bara nyfikna på den nyanlända hästen i inskolningsboxen?

Solen skiner, våren kommer och fejjan och bloggar bubblar av härliga vårbilder på folk och deras djur.

Men vad är det för kollektivt tvångsmässigt behov att mangrannt fylla i alla tillgängliga kommentarsfält med  "Var är hjälmen?" så fort man får syn på en ryttare utan hjälm?

Vet inte om det är komiskt eller bara enhanda...

Går det liksom inte att skriva "Fin häst!" eller "Vacker bild!" och så tänka lite tyst för sig själv "Osmart att rida utan hjälm"?

Vi ser väl alla dagligen folk som går mot röd gubbe, tar sig en cigg, beställer plusmeny och utför  andra riskbeteenden, utan att vi nödvändigtvis måste lufta våra åsikter?

Men "ryttare-utan-hjälm" trycker på någon spännande kollektiv verbal ticksknapp. Råkar man välja en sådan  bild för att illustrera något annat, så drunknar det man ville diskutera i "Var är hjälmen-frågan" i stället.

Så är det bara...

Är Boogies grimaser intressanta här?

Nix, bara den absolut livsfarliga situation jag försatt mig i   

För övrigt den enda hjälmlösa bild jag hittar på mig själv, förutom tävlingsbilder i hatt.

Jag rider nämligen i princip alltid med hjälm. Mitt val, mina kalkylerade risker.

Har tävlat i hjälm också, när jag kände att det var säkrast så...

Gör andra dumheter i stället. Som att sitta på en pall med hoven i knäet när jag broddar.

Eftersom livet består av kalkylerad risker och val, varje minut, varje timme, varje dag.

En betydligt intressantare frågeställning än "Var är hjälmen?" är

"Hur föder vi upp och fostrar hästar som vi kan hantera och umgås med utan att sväva i fara?"

Så när man ser en fin bild på någon som galopperar på ett gärde i solskenet - eller utan hjälm - så kanske det vore intressantare att tänka (och fråga) "Hur har den här ryttaren jobbat med sin häst för att uppnå denna grad av förtroende och samförstånd?"

Skyndar mig att tillägga att jag inte ser hjälmen som ett mått på förtroende eller inte! Mitt eget allra största motiv för hjälm på är faktiskt inte min egen häst utan att allt annat vi möter i ridhuset och ute i samhället!

Här leker vi Ponnyakuten och kör genomgående hjälm på alla inblandade!

Barn kan inte göra egna val i den här frågan!

Men så tänjer vi på andra gränser och leker lite   

Med tillgång till både en bra ponnyridskola och mosters "cowgirlhäst" får syskonbarnen förhoppningsvis tillgång till det bästa av båda kulturerna  och kan göra egna kloka val när de är stora nog