Man får passa och öva på det när gården så bjuder   

Boogie lekte amfibievagn, och Hottis verkar ha kommit över sin vattenskräck han med!

Boogie fick testa utebanan för första gången i år.

Jag tror jag äntligen hittat ett tränsbett som Boogie gillar! Ebba testade lite och höll med. Tredelat, men med runda ringar, inte D.

Solförmörkelse? Nej, bara Hottis som svänger in sin höga rumpa i synfältet. MIn egen häst kan jag se över, men den här långskånken försvinner jag bakom!

wasn't bad, so I had one more for dessert

Eller hur tänker somliga medan de väntar på sitt morgonflyg till Köpenhamn kl. 08.20?

   Boogies hosta har försvunnit så jag har smugit i gång i lite skritt. Boogie visar med hela sig att hon är sugen på uppgifter. Min familj brukar reta mig för att jag kommer hem och säger saker i stil med att "och då sa Boogie..."

Inte bara crazy cat lady, utan även crazy horse lady, alltså.

Men jag står för att jag upplever att Boogie själv har föreslagit att det var dags att sätta i gång med lite igen. Inte alls på det viset att jag "får bilder" från henne eller att hon "ropar på mig" eller vad djurpratare nu upplever. Absolut inte! Bevare mig! Nä, jag tittar bara på kroppsspråk. Eftersom jag alltid "tillåtit" henne att komma med förslag som jag tillräckligt ofta nappar på, så har hon väl genom åren lärt sig att man kan visa den här morotsbäraren vad man vill göra (eller få gjort åt sig...) genom att visa med kroppen. Vi pratar om något mycket mer finstilt än att släpa sin människa över gårdsplan och sånt! Nej, det handlar om titta åt ett håll, ta ett kliv i en riktning osv. Det är otroligt vad mycket information och kommunikation man kan få från sina djur, om man bara TITTAR!

Så min häst sa, eller snarare gestikulerade,  att hon vill jobba lite i ridhuset, så det har hon fått göra nu i några dagar   

Lite skrittbommar sen torsdag kväll. Westernryttare har samma utgångläge i ridhusen som konståkare har i ishallarna. Det är inte de bästa tiderna som tillfaller oss...

På fredagen broddade jag av. Nu ska det väl vara slut på istiden, eller?

Jag hade tänkte långtygla, men ett tydligen väldigt plötsligt påkommet hoppbehov satte p för de planerna så jag fick vänta en timme och ta en vända uppsuttet på den sk "Kvalitetstiden" i stället.  Boogie var väldigt engagerad och inte särskilt intresserad av att förhålla sig till SvRF's godkända ridvägar. Nä, hon erbjöd sidepass och spontanspinn i stället. Hon ville verkligen göra spinn, som vi inte gjort på evigheter eftersom det inte är så hälsosamt fullbroddad. Det var hon som började, så det är frestande att dra slutsatsen att hon kände att hon blivit av med broddarna och ville utföra ett tidigare rikligt förstärkt beteende som hon inte haft möjlighet till på länge...F-n vet...

Vi provade några travövergångar - hostfritt! Boogie var inte alls sugen på att avsluta passet, men hon kan ju inte få bestämma allt   

Idag var det lördagstrail med en liten tapper skara. Glömde ta en endaste bild. Hade fullt upp med att administrera min ganska taggade häst! Jag hade tänkt hålla mig till skritt och pyttelite trav. Men det var svårt att inte smittas av Boogie entusiasm. Hon vill verkligen göra trailhinder, så är det bara! Jag fick telefon mitt i, och då var hon självgående, bara att åka med...

Som vanligt körde vi hela banor på slutet. Roligaste på länge, eftersom Boogie var så ivrig att få köra. Då uppstår ju lätt ett och annat slarvfel, men det är det värt när man har en häst som verkligen vill! En självklar känsla när man tränar hund, men inte alltid lika given till häst! Det är svårare att få till ridträningen lika 100 % positiv, i alla fall för de flesta av oss. Men banne mig, jag har kommit långt när det gäller trailen! Boogie VILL lämna flocken och viloplatsen i collecting ring, och in och KÖRA.  Så kul, precis rätt attityd!

Min man frågade precis härom dagen hur man ser om en häst är glad, eftersom de inte kan vifta på svansen som en hund och sånt. Svårt att beskriva för en icke-hästmänniska, men visst är det en speciell känsla i hela hästen som man kan känna när man rider på en glad häst? Något speciellt, som kanske skulle kunna mätas rent objektivt i muskeltonus och reaktionstider och sånt? Idag var hon glad, och då blir man ju glad själv också!

Vi skulle ju inte galoppera, men här och där kändes det i hela hennes kroppen att hon ville just det, så då fick hon signal och fattade direkt, helt friktionsfritt. Så enkelt det är, när man har hästen med sig!

Attans så kul det är att träna med en häst med den här inställningen! Klurar på om vi kanske bara ska träna ett par dagar då och då, med veckolånga uppehåll emellan. Eller kanske strunta helt i träning, och bara vila oss i form mellan tävlingar...

Skoja' ba'.

Hoppas så klart på friska hästar som kan träna normalt under resten av året.

Fullt hus i groomingen!

Är det bara jag som ibland undrar om jag är med i en riktigt dålig komedifilm? Som t ex en "vanlig" onsdagsmorgon när att-göra-före-jobbet-listan innehåller köra barnens glömda läxpapper i det ena vädersträcket  för att sedan  åka och ta hand om krasslig häst i helt motsatt vädersträck,  samtidigt som ens närstående pensionärer har fintat bort hemhjälpen och gått under radarn.

I ärlighetens namn utförde syster yster fältarbetet i pensionärsjakten, men stressnivån galopperade ändå till osunda nivåer, ivrigt påhejad av min telefonterrorist till tandläkare (personlig tandvård i ytterligare ett väderstreck fanns det liksom inte plats för i körschemat i dag).

Halvvägs genom listan hör maken av sig och undrar varför jag inte ordnat med nycklar till hantverkarna. Jaa, varför... fullt på minneskortet kanske?

Jag tänker att detta kräver en rejäl kaffe,  bara för att få uppleva att mitt kort tackat för sig och inte vill vara med längre. I plånboken ligger bara norska kontanter, som Statoil märkligt nog inte vill ha. 

Anländer så småningom till jobbet och inser att det ju är ONSDAG. Inte för att jag alltid brukar ha uniform då, men praktiska jeans (med lite betforspill på) ligger lite väl långt ifrån just denna arbetsplats onsdags-dress-code för att vara komfortabelt.

Kanske får skippa lunchen och knapra på riskakor i stället för att visa mig? Fast attan också, det är ju stormöte sedan... 

Nej, det här manuset är för dåligt , och filmen saknar dessutom en sådan där charmslarvig, lagom ruffsig huvudperson med skrattgropar. Så vitt jag vet delas det heller inte ut några priser för bästa rolltolkning i kategorin Verkligt Vardagsliv. Glamourfaktor 0, således.

Nej, manusförfattarna får tänka till över natten och komma upp med något bättre tills i morgon. Science fiction gillar jag!

MEN - vänta nu! Jag har ju varit på kurs:

Vent litt - STRIKK

Er det et nasjonalt problem?

Er det et internasjonalt problem?

Er det noen som önsker å bytte plass med deg?

Tonårsdottern har tagit en bild av sin mor...

...med Johnnie Walker, precis hemkommen från en av sina flerdagarsvandringar

Ska försöka sammanfatta mina kursupplevelser i Trondheim lite längre fram när (om) allt annat lugnar ner sig så man hinner tänka och känna efter. Tills vidare kommer här ett orelaterat boktips istället   

Blev alldeles lycklig när jag hittade en ny roman av Mark Haddon i bokshopen på Arlanda.

Den alldeles brillianta "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" har följt med mig i yrkeslivet de senaste tio åren. Den kan användas på många olika sätt både i arbete med barn och vuxna när man vill skapa förståelse kring hur det kan vara att ha en autismspektrumstörning. Vilket ju egentligen inte alls är huvudsyftet med boken, om jag förstått Mark Haddons intentioner rätt   

Just nu går den som kritikerrosad teater i London, om någon har vägarna åt det hållet.

Haddon har även skrivit en mängd barn o ungdomslitteratur, samt för vuxna även  "A spot of bother" , på svenska "Utslag av oro". 

The Red House är  plågsamt brillianta iakttagelser av en "normaldysfunktionell" familj på semester i hyrd stuga.

Bitvis skalpellvass. Några intressanta litterära grepp, men "lagom" så jag hänger med utan att tappa berättelsen i stilistiken. Åh, vad bra han är! Så där så man inte riktigt vet vad man vill läsa härnäst...

....är det ju alltid här i Norge.
Jag som vanligt glad av att vara här.

Idag var det väl ca 11 timmar i skolbänken, Canis-tempo!
Så nu vilar jag huvudet med tämligen grovkornig stå-upp!
Tidig uppstigning i morgon, eftersom det är tämligen omständligt att ta sig till flyget.
Får sammanfatta kursintrycken längre fram.

Slappar lite med Big Bang Theory efter en fullmatad kursdag i Trondheim. Neurolingvistisk programmering står på schemat. En beteendepsykologisk modell för hur man kan skapa förändring genom sitt sätt att kommunicera.
Kul och intressant.
Känns användbart inom många olika områden, både i och utanför terapirummet. Utbildning, personlig utveckling, prestationspsykolgi.
Fortsättning i morgon.