Fortsättning på makens avloppsbetraktelser.


Del 2



Då har äntligen den nya Fördelningsbrunnen anlänt. Årets färg är orange med kontrasterande svarta detaljer. Riktigt tjusig faktiskt. Idiotiskt att den skall grävas ner kan man tycka.

Den har en flödesregulator man kan pilla på sen om man har lust. Det är bara stoppa ner huvet och sträcka på armen tills man känner nåt som är fastare än det andra.

Jag frågar om det inte kommit någon app jag kan styra den med istället, men får bara en tom blick tillbaka.

Min brunn är den djupaste grabbarna har sett, minst 6 m. Då T-kopplingen vittrat sönder måste någon stackare ner i brunnen med lång stege och livräddningsrep runt midjan, utifall han svimmar av gaserna därnere.

Lottning pågår om vem som får det ärofyllda uppdraget. Den tjocke har redan på förhand fått dispens. Så då återstår den andre, eftersom de bara är 2 st. Men han har på nåt lägligt sätt lyckats pricka in en magsjuka just idag. Så jag vet inte vad som händer idag.



Jag får istället prata om något man inte pratar om, dvs Infiltrationen.

De flesta har en, men få vill eller kan yppa något. ? Var har du din? ? Ehh, vet inte. Har inte hört eller sett något. ? Men där borta vid brännässlorna då? ?Äh, lägg av. Där ligger ju bara en gammal sandlåda.

Hemligt värre med andra ord.



Infiltrationen låter som något underjordiskt kriminellt nätverk. Skillnaden mot den jag har, är att den kriminella tar ingen skit. Det gör min???tills en dag.



Det sägs att Infiltrationen har en slags Stenkista. Hmmm, istället för betongskor då? Som en mer sofistikerad variant på ?ståplats i Nybroviken?. Vad vet jag, det är mycket man får höra.



Jag tror ändå vi skall se Infiltrationen som något som för gott med sig, som berikar och skapar en hållbar framtid för oss människor.

Dess funktion följer ju Wallenbergarnas berömda devis, ?Att verka utan att synas?. Och när sen något börjar krångla, då stinker det oftast big time.



Jag tillhör nu den exklusiva skara som med egna ögon sett hur Infiltrationen ser ut. Eller, egentligen hur den INTE skall se ut.

Jag såg själv hur grävskopan kämpade febrilt med att avlägsna de kolsvarta klibbiga rester som proppat till systemet under marken, likt enorma cancersvulster.

Men man ska inte vara rädd för sitt avlopp. Man ska ha respekt för det.



Jag ser istället mitt avlopp som ett mjukistroll. En stor levande kropp, typ en ?gentle giant?.

På toppen sitter Huset, med flera munnar i form av toaletter, som i tid och otid förser trollet med ?..ähum, ?näring? från oss ?närings?-producenter.

Brunnen är då hjärtat med alla dess kamrar, som slussar ut ?näringen? via blodomloppet, de s k Spridarrören.

Så småningom så hamnar gröten (gråvattnet) i buken mer känt som Infiltrationen, där i ena änden Bräddavloppet sticker ut som ett jättelikt urinrör slappt hängande över diket.

Längst därbak, bland snår och buske skymtar ett annat rör ut, Luftröret, med pustar av en mycket välbekant doft.

Yes, och plötsligt faller alla bitar på plats. Cirkeln är en sluten tank som man säger. Det är skit med allt helt enkelt. Från början till slut.

 

Snabbköpskassörskan

8 augusti 2013 22:56

Haha säg genast åt herr Maria Yttermyr att skaffa sig en blogg han är ju skitkul :)

Maria

9 augusti 2013 13:50

Skitkul var ordet, sa Bull.
Och ja han får nog skaffa en egen om det här är genren han satsar på

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...