När jag ändå är i farten tänker jag tycka lite om kossegrenar också.

Ja, det verkar finnas en förskräcklig massa ful och otrevlig ridning i boskapsgrenar.

MEN – det blir lite feltänk när man hävdar att hästen generellt sett skulle må dåligt av att få jobba på kor.  Mår border collies dåligt av att få valla? Nej, tvärtom, om de nu inte tränas på ett otrevligt sätt förstås. Det samma gäller för kossehästar. Jag har ständigt lite dåligt samvete för att min häst inte får göra det hon är avlad för. För tro mig, det märks att hon vill och kan följa objekt i rörelse och ständigt spanar efter ”jobb”. Tack och lov jagar hon inte bussar och cyklister som understimulerade vallhundar kan få för sig! Jag vet att hon skulle uppskatta ett roligt kossejobb då och då, när det görs utan ryttarpress och på hennes villkor. Jag har ju testat, och det var vansinnigt roligt! Hennes cowsense är så starkt att det var enkelt att ta henne förbi det obehag hon förknippade med cuttingmaskin och koträning från sin tidigare träning. Så fort hon förstod att det var andra villkor som gällde med mig på ryggen. Men vi har ju inte haft möjlighet att utveckla det där vidare på hemmaplan, tyvärr.

Tyvärr är nog kunskapsnivån inom kogrenarna bedrövligt låg i det här landet. Vi har ju ingen gammal  kofösarkultur att luta oss emot. Få svenska cowboys är uppvuxna i sadeln och bland kossor.

Så jag gissar att vi har rätt många som börjat rida som vuxna och varit på några helgläger, typ. Balans, sits , hästkunnande och boskapskänsla är därefter.  Men det finns så klart strålande undantag också! På Nationals nu senast såg vi flera trevliga, hästvänliga ritter. När det är fint, då är det  i mina ögon lika fint och häftigt som när hunden plockar upp spåret och föraren bara gör sitt genom att följa med och se till att inte vara i vägen. En atletisk häst som på egen hand jobbar kossan och en ryttare som lagt ned handen och bara försöker vara följsam i hästens rörelser – det ger mig gåshud!

Men tro nu inte att jag har några illusioner om att allt är så mycket bättre over there, och att alla äkta kobojsare är supersnälla mot sina hästar. Nädå, jag är luttrad och vet att det också är en industri.

Mitt bästa cutting minne är från Nationals för några år sedan då Emelie och Madeleine Stiwing tävlade sina hästar i rosa benlindor bland testosteronet, belönade med godis och ägnade sig åt stretching av hästarna mellan ritterna medan kossegubbarna ”skolade” sina hästar. Gissa vem som vann!

 

ulla skidén

15 augusti 2013 19:48

"Jag vill inte klämma, trycka, dra, spänna in och piska på." Vad menar du med det? Jag brukar uppskatta allt du skriver, men här blir du precis lika fördomsfull som de dressyr- och hoppryttare, som du tycker är ute i fel ärende. Jag rider dressyr, jag har en otroligt lydig och glad häst, jag drar inte, rycker inte, spänner inte in, piskar honom inte. Vi gör fina konster tillsammans. Jag är snart 68, har ingen särskild styrka bara teknik och känsla för hur vi ska dansa...han lyssnar, pratar lite och är otroligt fin att rida. Jag är lika glad varje dag med honom. Så, nej, det är inte så att vi dressyrryttare drar, rycker och piskar...

Maria

15 augusti 2013 22:54

Jag menar precis det jag skriver, jag vill inte sitta och klämma med benen hela tiden, jag vill inte ha en massa inspänningar, jag vill inte hålla hård kontakt med munnen, jag vill inte ha en nosrem åtspänd så hästen inte kan gapa eller svälja sin egen saliv. Detta utifrån de upplevelser jag själv haft på ridskola som barn och ungdom och hur det var när mina barn gick på ridskola. Eftersom jag flyttade runt en del under uppväxten har jag provat en hel del ridskolor både i Sverige och i andra länder. Hur du (eller andra) dressyrryttare rider har jag inte uttalat mig om. Jag utgår från den ridskoleridning jag själv upplevt på nära håll.

 

ulla skidén

18 augusti 2013 21:21

Jaha, ridskoleridning...nu tänkte jag mest på oss som tagit klivet från ridskolan och som har lagt och lägger ner vår tid på egna hästar och satsar på fin ridning och förstklassig hästhållning. Vi vet mycket väl vet att man inte spänner åt nosremmen så att hästen inte kan svälja sin egen saliv...huga, varifrån fick du det där? För övrigt tycker jag att det är rätt eländigt att du beskriver landets ridskolor på detta sätt.Sverige är ett litet land,som ändå lyckas utbilda förstklassiga ryttare i både hoppning och dressyr. Både ryttarna och hästarna matchar det bästa som finns i världen. Så gott som alla dessa ryttare börjar på ridskola. Jag känner ingen som klämmer med benen hela tiden, har en massa inspänningar och hård kontakt med munnen...varifrån, för helsicke, får du detta?

Maria

19 augusti 2013 00:36

Ja du Ulla, ibland tycker man olika helt enkelt!
Jag skrev: "När jag ville starta om med ridningen som vuxen visste jag att jag inte ville rida så som jag blev lärd på ridskola som barn och ungdom. Jag vill inte klämma, trycka, dra, spänna in och piska på.  Att det blev westernridning jag istället  provade på var en slump. Ett test för att se om det var det jag letade efter. Eftersom jag av samma slump hamnade hos Anki fick jag lära mig att rida igen, från grunden. Nu med sits och vikthjälper. "
Jag förstår inte varför du tänker att det handlar om dig och dina bekanta?!

 

Emma

24 augusti 2013 18:30

På nationals, vilken gäst hade emelie och madde då?

http://BaralillaEmma.bloggplatsen.se

Maria

27 augusti 2013 09:17

menar du i år eller då jag tittade på cuttingen?
Den tävlingen jag beskrev i inlägget red de Docs King Calibar och Precious Little Doc :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...