Det brukar ju vara så att stallet är platsen där jag hämtar positiv energi och kraft för att sedan orka med alla olika krav och måsten som jobb och åldrande föräldrar . Men just nu är det nog lite tvärtom.

Jag blir alldeles ledsen och förtvivlad över hur Hottis har fallit ur. Igen. Fy för den lede vad det går fort när det väl börjat på honom!   

Nu får vi försöka stödmata två gånger per dag i stället för en. Inte helt enkelt och smidigt när man varje gång måste ut och leta upp häst, leda in och stå med under tiden han äter. Ebba får ta det lugnt med träningen. Han har ändå ingen riktig ork.

På den positiva sidan är det nu är det bara en dryg vecka kvar tills vi flyttar och kan få kontroll över hans foderstat igen.

Boxstallets katter har råkat illa ut. Fått någonting på sig som de slickat på som frätt sönder tungor och nosar. Förutom att det är helt vidrigt synd om de små liven så ställer det allt jag avskyr med stallkatter på sin spets. Vems ansvar är de? Vem fattar beslut? Vem står för kostnaderna? Vem ordnar det praktiska?

Jag har t ex under hela vårt år på Wiggeby trott att katterna hör till boxstallet. De är aldrig i Active Stable. Jag har inte ens vetat vad de heter eller hur man ser skillnad på dem. Ganska säker på att det gäller flera av oss som kommit till Active på Wiggeby under året.

Men nu när de råkat illa ut framkommer förväntningar på att alla ska vara med och betala veterinärutgifterna. Och lite gnissel när inte alla är beredda på att göra det. Det är så klart inte heller rättvist att några få åker på hela notan för att de inte står ut med att se djur lida. Självklart inte. Men hela konceptet stallkatt i inackorderingsstall är så FEL mot katterna från början. Om inte den som äger stallet är den som också äger och ansvarar för katterna ekonomiskt/praktiskt/moraliskt så kommer det att drabba katterna för eller senare. Kollektivt ansvar för djur funkar inte.

Kan ni tänka er scenariot att det finns en stallhund eller stallponny som alla ska ta hand om? Som får lite olika sorters mat beroende på vem som kommit ihåg att fixa något. Som vissa år blir vaccinerad och avmaskad,  andra inte, beroende på vilka hyresgäster som står i stallet och kommer ihåg att samla in pengar och få det gjort.  Som ska ärvas av nästa uppsättning hyresgäster som kanske inte ens vet om att de finns när de flyttar in. Som om den blir skadad måste vänta på vård och hoppas att någon vänlig själ tar på sig ett ekonomiskt och moraliskt ansvar som de aldrig bett om från början. Nej, det är bara katter som får sådana villkor här i livet...

Därmed inte sagt att katterna på Wiggeby nu  inte har blivit omhändertagna på bästa sätt efter omständigheterna. Som tur är så finns det ju folk som ställer upp! Men det ska inte ens behöva vara så. Antingen så ska det finnas en  stallägare som äger katterna eller så ska där inte vara katter. Punkt.

På den positiva sidan så delar jag min vardag (och säng, köksbord och strumplåda) med ett knippe knasiga katter som nog inte begriper hur bra de har det! Vilket är precis som det ska vara. Men kattkvoten i hushållet är fortfarande med råge FULL!

"Våra" stallkatter Thea och Bengt, vars stallkattskarriär avbröts på ett tidigt stadium.

Åldringsvårdsförvecklingarna ska vi nog helst inte ens gå in djupare på. Begränsar mig till att nämna att det förra veckan på fullt allvar föreslogs, som en lösning på ett omsorgsproblem, att jag skulle sova hos min demenssjuka mamma i en kommun på nätterna, trots att jag har hem, man, barn och djur i en helt annan kommun och mitt heltidsjobb i en tredje. Man ser den berömda "väggen" närma sig som i ultrarapid.  
Men på den positiva sidan så finns det också fantastiska krafter inom äldreomsorgen, så ägnar man bara tillräckligt mycket tid åt att jaga och tjata sig fram till rätt personer med rätt kunskaper, så finns det rimliga lösningar på problem.

Nu ska vi tänka riktigt positiva tankar och fokusera på att det till helgen är den efterlängtade träningshelgen med tema Belöningsbaserad Ridning hos Carolina! En hel helg med strukturerade klickertokerier med Boogie. Det måste ju bara vara en vitamininjektion, eller hur!

 

Eva

22 augusti 2013 21:30

Hej!
Om du har hästen i Active Stable så kan den väl gå och äta kraftfoder själv? Är inte det vitsen med transponder?

Maria

22 augusti 2013 22:29

Ja, i teorin.
I verkliga livet så måste
A) foderstationerna vara i funktion
B) foderstationerna vara påfyllda med lämpligt foder
C) transpondern vara kopplad till program som motsvarar hästens näringsbehov

Fallerar det veckovis på en eller flera punkter så kan man få en rätt tunn och trött häst

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...