Efter många turer hit och dit slutade det med att det blev Boogie som fick åka med till Grästorp, fast med Ebba som ryttare. Jag fick så klart också vara med på ett hörn, någon ska ju Bära och Betala också. Samt köra...

Vi kom till Västerås, sedan var det tvärstopp med avstängd E18, omdirigering och helgtrafik. I ungefär en timme snittade vi 10 km/tim och sedan hade vi ju ändå 30 mil kvar. Ojoj, tänkte jag, den här Kimura får allt se till att vara värd detta...

Men det var han ju så klart! Riktigt, riktig bra var det! På äkta nördnivå, precis som jag gillar det!

Det var inte så dumt att vara åskådare heller. Man hinner se och höra på ett annat sätt än när man sitter ombord och ska fokusera på sin nästa ritt.

Tim började med att lägga ut en bana. Eller, vänta, först var det obligatorisk longering av alla hästar. Uff o puff, sa tant Boogie, vad är det här för nya, jobbiga morgonrutiner?

Ryttarna fick först repetera mönstret för varandra två och två. Sedan var det ut på banan, en i taget , eftersom maestro ville titta vad man hade och kunde.

Ebbas första runda såg ut så här (förutom att jag missade  första delen av mönstret) :

Efter att ha sett alla 7 ekipagen, satte han i gång med sin coachning, hinder för hinder på banan.

Först fick alla göra travbommar på rakt spår och öva sig i att titta exakt var de ville att hästen skulle landa, steg för steg. Enligt Kimura ska man titta på sanden, inte på bommarna. Han kallar det man ska titta på mellan bommarna för  "buckets". Som med alla amerikanska coacher är det många käcka slogans som ska hjälpa en komma ihåg. Å det funkar ju   

Ett steg = en bucket. Två steg = två buckets. Titta en halv sekund per bucket. Love the dirt! The dirt is your friend!

Låter kanske flummigt och oprecist, men helt klart så fungerar det och hästarna påverkades direkt av hur ryttarna lyckades fokusera blicken. Ridning handlar ju ofta om att förmedla något slags känsla som omsätter sig i rätt muskelrörelser hos ryttaren.

 Titta långt framåt - hästen ökar tempo. Titta nära sänker tempot. Titta ner på hästen så vet den inte vart den ska och börjar vingla. Osv. Busenkelt och supersvårt!

Han var underbart noga och observant som en hök, trots att glasögonen var på vift.

Ingen idé att komma med bortförklaringar, har det klonkat har du tittat på bommen och inte på mellanrummet! Går det för fort har du tittat för långt fram och inte hållit dig i Zonen.

"It's all about you, it's not about the horse!"

Hästen får inte känna sig bekymrad över vad ryttaren kan tänkas hitta på. Är hästen mer fokuserad på risken att bli korrigerad och tillrättavisad så kan den inte lyssna på dina signaler och hålla reda på bommar. Den måste vara trygg i att du sköter ditt jobb - guidning - och låter den sköta sitt - fötter.

Jag tyckte det var väldigt intressant med tankarna kring blicken och hur man läser banan. Att vi enligt honom ofta ligger för långt fram i tanken/blicken och inte håller oss i "zonen", här och nu med hästen.

Boogie prioriterade tupplur före mat på lunchen!

Efter lunchpausen blev det "ryggningsskola". Även här skilde det sig hur man skulle titta mot vad vi är lärda. Ju mer vi tittar och spanar efter bommarna, desto vingligare blir det för hästen. I stället måste man lära sig hålla reda på avstånd och steg- och bomlängder så man kan sitta rakt och flytta hästen precist ett steg i taget.

Deltagarna fick öva två och två. Många och långa pauser i ryggningen, så de lär sig att slappna av och inte skynda på. Många små detaljer kring hur man påverkar rörelsen med blick (så klart) men även skuldra/armbåge etc. Smarta tips hur man kan använda den "lösa" armbågen som "roder" vid enhandsfattning. Ju mindre man försöker styra via bett/hand desto bättre och säkrare blir det!

Upp och fram med blicken när du vill att hästen ska sluta backa!

Boxen jobbades det också med så klart! Samt de besvärliga galoppbommarna, men då blev alla bilder suddiga eftersom jag glömt systemkameran hemma och bara hade mobilen.

Under eftermiddagen anslöt en paparazzi från Lucky Rider, så det kommer väl snyggare bilder där så småningom!

Dag 1 avslutade med att alla red hela mönstret igen, med sin nyvunna insikter!

Nu bjöds det även på coachning under resans gång.

Här kommer Bettans och Ebbas avslutande rundor dag 1

Fortsättning följer...