Det händer ju inte så ofta nu för tiden eftersom konkurrensen om utrymmet minst sagt hårdnat under vintern.

Men i kväll uppstod en lucka för mig och ett par av tjejerna från Wiggebys AR-sektion att markarbeta vår hästar, var och en på sitt vis.

Frid och harmoni i ridhuset ger glad och arbetsvillig häst! Jag långtyglade och fick mitt bästa pass med Boogie på mycket länge. Hon var pigg men balanserad och ställde upp på allt. Eftersom hon var så pass pigg var det guldläge att jobba med durationer i trav. Så roligt att ingen av oss ville sluta! Vi höll på tills det bara var vi kvar.

Därför passade jag också på att låta henne skritta av sig själv medan jag mockade upp allt gödsel som ingen av oss  varit med och producerat.

Eftersom det naturligtvis är en självklarhet för alla på Wiggeby att plocka upp efter sin egen häst så är det verkligen ett mysterium med alla dessa högar som ligger i ridhuset när man kommer in vid 20-tiden.

Något slags lokalt naturfenomen?   

Det var stört omöjligt att få någon bättre bild på Boogie, eftersom varje gång jag kom närmare så hände det här:

Jag blev dessutom alldeles sandig i ansiktet av alla pussar jag fick!

Det fick mig att tänka på ett kul citat på nätet som jag läste här om dagen. En dam hade fått rådet att bygga en mindre hage till sin nya häst, för att den skulle bli lättare att fånga. Hennes svar var:

"Jag är klickertränare. Jag fångar inte hästar. De kommer till mig!"

När vi kom in i groomingen igen och jag småpratade med mina stallkompisar somnade Boogie lutad mot min arm. Det tog visst på krafterna att vara så fokuserad och arbetssugen så länge!