Blir inte klok på relationen mellan Boogie och Pikaboo...

Ser ofta hur Pikaboo går fram till Boogie och tar kontakt, t ex vill klia eller ställa sig bredvid och mysa. Boogie viker undan. Pikaboo följer efter. Boogie glider i väg och till slut lackar Pikaboo ur och nyper henne.

Idag fann sig Boogie i att bli betad bredvid i alla fall!

Från och med idag fick Active Stable hästarna tillgång till en gräshage. Halva dagar till att börja med. Jörgen passade också på att släppa in en ny häst, ett halvblodssto. Om man säger så numera? Eller ska det vara SWB?

Det är ju helt idealiskt att kunna introducera en ny häst samtidigt som alla är distraherade av nytt grönt gräs! Mer odramatiskt kan det inte bli. Man kan nästan tro att de inte lägger märke till nytillskottet. Men vi som tog oss tid att rabarberträna ordentligt idag och studerade gruppdynamik i flera timmar över medhavd kaffekorg, kunde se hur den ena efter den andra hästen gjorde sig ärenden i närheten av den nya tjejen och spanade in.

Boogie tog god tid på sig och betade i minst en timme innan hon gjorde sin framstöt.

Inga drama queens här inte!

Observatörer!

Deltagande observation

Hottis fick ett pass på ridbanan innan han fick ansluta!

Fullt upp med att äta i kapp.

Fyra färger, fyra raser, typiskt härlig Wiggeby-mix

Måste vänja in magarna eftersom det ryktas om utsläpp...

Idag var det en skitdag i Active Stable i ordets rätta bemärkelse. Kolla Masken dax nämligen! Så "alla" drällde runt hela dagen och väntade på att deras respektive små älsklingar skulle släppa en hög. Vilket många av de fyrbenta vägrade göra, nu när det vart sånt ståhej runt alltihop   

Har man häst på box går man ju bara in och plockar några kluttar på morgonen. Med häst i modern grupphållning (lösdrift får man INTE säga i Active Stable...) får man i stället tillbringa kvalitetstid med sin kuse i väntan på att det händer något. Somliga fick spendera hela dagen med sin häst!

Jag och Boogie hade lektion med Carolina på förmiddagen. Det blev inte riktigt samma flyt och härliga känsla som jag blivit bortskämd med på den senaste tiden. Först var jag lite skärrad, för att inte säga knäsvag, av att ha kommit ut ur grooming och sett en häst ligga i en hög på marken utanför ridhusdörren. Min hjärna fattade först ingenting, det såg så himla märkligt ut med en sadlad, ensam häst på marken. Sekunden efter kom det ut folk ur ridhuset, och det visade sig att hästen hade hoppat ut, över den 1.70 höga sargen. Helt galet! Ännu mer galet när man läser bland folks kommentarer i hästägarens blogg om att det är "VANLIGT" att hästar gör sådant här. Att det är  därför det finns regler om att man ska stänga alla dörrar och täcka för speglar och jag vet inte allt när man longerar! Man skulle kunna tro att folk tränar vilda mustanger, men så är det ju inte, det är "vanliga" ridhästar!

Det blev inte mindre läskigt av att hästen, när den kom på benen gav sig iväg ut på parkeringen. Som tur var stannade den vid gräset innan den kom för nära vägen. I ett sådant här läge påminns man om hur obönhörlig trafiken är utanför gården ! En bra påminnelse att hålla inkallning och handtargets väl uppdaterade, i fall man själv skulle råka tappa sin häst på något vis. Huvva!

Så lite skakig på benen startade jag lektionen. Efter en kort stund upptäckte vi dessutom att allt inte var som det skulle med Boogie heller. Hon var kort i steget i bakbenen, och stampade irriterat. Felsökning från topp till tå och jag hittade ett ytligt sår under svansen vid sidan av vulvan. Hmm... Här om dagen hade hon ett rejält bitmärke över mankammen. Nån som har lite väl starka vårkänslor?

Jag sprang och hämtade Helosan, och sedan gick det bra att jobba igen.

Tur att hon är så bra på att tala om, så man kan fixa till saker!

Efteråt fick Boogie gå ut och chilla lite medan vi tog en långfika i solen på balkongen. Sara skulle rida lite senare. Jag tänkte att det var bra om Boogie varvade ned lite först. Hon kan ju bli väldigt taggad och på av longreiningen i bland.

Sara och Boogie jobbade sedan med styrning på långa tyglar på utebanan. Boogie såg avspänd ut. Sara har snabbt tagit till sig vårt belöningstänk, så Boogie är helt nöjd med att få visa Sara lite western. Det blev styrövningar mellan koner i skritt och trav, lite ryggning och en del sidepass med och utan bommar. Så avslutade vi med en skrittrunda i skogen. Mysigt!

En till fika hanns med, och fortfarande hade inte alla hästägare hunnit få sina kluttar! Men vi har väl aldrig pratat så mycket "skit"!

En sådan tur att det finns så många härliga, sköna, människor i Active att umgås med!

Väl hemma var det hög tid att ta tag i den däringa deklarationen. Urk! Men nu är det gjort!

Familjen har lite roligt åt att jag lyckas använda två datorer, en iPad och en mobil samtidigt för att få det gjort! Samtidigt som jag morrar åt alla runt omkring att vara tysta och tassa på tå. Fast i år var det rätt enkelt eftersom jag haft minimalt med verksamhet i firman.

Nu varvar vi ned med att titta på veckans oredigerade badflickor! Beach 2013 är äntligen i gång!

Och ja, badflickorna ska skalas ned till bikini, så fort matte får 4 timmar över någon dag. När bokföringen och pensionärerna så tillåter...

I skrivande stund skulle Hottis varit på Axevalla och haltrat, huntrat och trailat. Men det tyckte inte vår gamle vän Murphy!

Hottis har i stället varit ur form ganska exakt sedan vi skickade in anmälan, för några veckor sedan. Eftersom det gick hosta/förkylning bland hästarna på gården trodde vi först att hans lilla tempökning och dreglighet kanske hade med det att göra.  Men han hostade och snorade aldrig som de andra. Bara dreglade. Vi har ju också vetat sedan tandkontrollen i januari att han hade tänder som skulle släppa snart. Han har tuggat omständligt och fått ökad i mattid i hösilagestationerna, så han har hållit hullet bra ändå. Han har haft dagar då han inte använt sin tid och dagar då han ätit fullt, så lite fram och tillbaka har det varit.

Så försvann febern, men han håller fortfarande huvudet konstigt om man ger honom en hård godis. Samt att tiden bara går, och hur länge kan en liten häst hålla på att ömsa tänder egentligen?

Så Laura fick komma ut och titta i munnen. Hon hittade både det ena och det andra. En mjölktand som fullständigt vägrar släppa taget när den nya tanden tränger sig på och i stället vinklat sig 90* rakt in i tungan. Ajajaj, vilket sår! Stackars Hottis, vad ont han måste haft!

Så ut med den så klart! Tungan läker snabbt, bara man får bort det som skadar, så inom 4-5 dagar ska det vara bra igen. Under tiden får han inte äta havre och annat med hela korn som kan åka in i sårfickan, svälla och blir kvar. Så nu har vi en Hottis som är riktigt arg på havrestationen som inte ger utdelning som den ska!

Dessvärre har han ytterligare en tand i överkäken som inte heller vill släppa greppet, så där är i stället den nya tanden på väg ut lite fel. Det ska kollas upp om ett par veckor, så det det inte blir en repris av det här.

Åh, man får så dåligt samvete över att han behövt ha ont i munnen! Om inte den här luftvägsinfektionen härjat samtidigt och om Hottis varit ensam om att ha feber så hade vi väl förmodligen anat tidigare att något var knas med själva tandlossningen.

Tack och lov så tillhör vi ju inte den skaran som spänner in och  snörper åt när det trixas med munnen. Hottis har bara skrotat runt och varit ledig de senaste veckorna i väntan på att bli bättre. Tänk vad lätt det måste vara att bygga in negativa känslor till ridning och betsling om man är obetänksam.

Nu blir det vila några dagar till, sedan bettlöst en bra tid framöver tills det är färdigömsat.

Är så glad för att vi har Laura som pedagogiskt visar precis vad som händer inne i munnen på våra hästar. Det gör mig väldigt ödmjuk inför att rida med bett ö h t. Så jag frågar ju alltid Boogie först, varje dag. De bett hon tackar nej till har förpassats till skrotlådan