Problemfri resa till Skara och NSBA Celebration.
Batman, jag menar Hottis, är installerad i sin box. Han har fått kolla in ridhuset. Han, liksom många andra, har lite pyssel med den öppna sargen mot "shoppinggatan". Annars rör han sig fint och trevligt.
Lite ovana rutiner för oss med bara eftermiddagsstarter. Vi brukar ju annars ha tidiga trailstarter. Men Ebba och Hottis ska denna gång bara huntra. Första start efter 14 i morgon.

Vi stoppade Hottis i egen kupé över natten i förhoppning om att han ska hålla sig hel fram till avresa. Han slog genast i huvudet i luckan till foderautomaten.
Jaja, bara skorna sitter kvar så...
Han behöver ju mest kunna springa, inte tänka så mycket...

Idag är jag hästledig! Tydligen tänkte Boogie att hon var människoledig? Eller så var det bara Spa-Dag? Hur som helst tycker jag lite synd om vår medryttare Kristin...

Tack Camilla för bilden!

-

En skön och liksom renande känsla att börja veckan med en vända till återvinningen innan jobbet. Det senaste året har jag haft anledning att nyttja återvinningscentraler i 4 olika kommuner i landet. Favoriten är Hagby i Täby kommun. Den är så välorganiserad och där står trevliga farbröder och vinkar en rätt och svarar på knixiga sorteringsfrågor.
Men det blir lite långt när det är mitt eget jox. Då funkar Brista i Märsta bra i stället. De har bättre tider än Knivsta som bara tycks ha öppet när jag jobbar.
Det underbart krasiga ljudet när man hivar något i rätt container är märkligt beroendeframkallande...

Fick den här av min man som genast tänkt på mig när han såg den. Ja, det förklarar ju en del. Men mobilen och min bokningskalender då?

Partajar man på nätterna måste man visst sova hela dagen!

Nu har Active Stable hästarna blivit utsläppta på stora grönytan. Jag tittade förskräckt på min zeppelinare, jag menar kossehäst, och tog genast av transpondern. Hur är det fysiskt möjligt att gå upp 50 kilo på ett dygn?

När vi kom hit förra året tyckte jag det var jobbigt att tänka på att hästarna måste gå ända från stora stäppen upp till kullen vid inskolningsboxarna för att komma till vattenkopparna. Nu tänker jag att det väl är en himla tur att hon måste hala i väg sig och magen på 800 meters promenad ett par gånger om dagen i alla fall.

Hon stod faktiskt i ligghallen, däst och stinn, när det var dags för hovslagaren. Så det var bara Hottis som jag fick ge mig ut och leta efter. Alla hästar man mötte på vägen var liksom lite off och simmiga på ögonen. Som om de blir lite höga av att försöka äta ihjäl sig första dygnen. Nu verkar det vara maskrosor mest, så jag tror inte det är värsta sortens vall. Förhoppningsvis blir det lagom när det blivit lite nedgnagt och så får man fortsätta stödfodra smalisarna som Hottis & Co.

Palmqvist hovslageri jobbar numera i stereo:

De skor så det ryker!

En hovslagare i arbete fångar man visst alltid från det här perspektivet. Förstår nu precis varför de har firmaloggan där bak !

Hovslagerihund:

Efter de nya skorna kommit på tog jag ett rejält pass i ridhuset. Först var Boogie väldigt lat och seg. Men så plötsligt piggnade hon till och blev väldigt ridbar. Om det var för att det kändes bra överallt med alla skor på igen, eller vad som hände kan jag inte förklara. En viss påverkan kanske den krånglande ridhusstereon hade? Det är lite glappkontakt, så i två av fyra högtalare bara knäpper det och i två kommer det musik. Förutom ibland, då det kommer musik överallt. Jag brydde mig inte om att jiggla med sladdarna, utan tänkte att det faktiskt blev mer tävlingslikt på det här viset. Körde dessutom en liveinspelning med applåder, visslingar och tjut mellan låtarna.

Så hon blev lite tävlingslikt "på tårna" men jag kunde använda energin till arbete utan att det flippade.

Boogie, när hon är som allra bäst!

Inspirerat av det jag sett Jonna göra med några ekipage som förberedelse inför byten så gjorde vi en massa skänkelvikningsövningar med alldeles rak häst. Över hela ridhuset och i zickzack mellan koner. Först i skritt, sedan trav och så småningom i galopp. Oooh, hon blev så lösgjord och fin! Lite svårare och kärvare till höger, där fick vi jobba lite mer. När vi väl kom till galoppen så var den riktigt bra. Hon är inte van att bli frågad om skänkelvikning i galopp, men försökte efter bästa förmåga. Vi pysslade även med förvänd galopp på slutet. Hardcore-belöningar...

Vi var rätt svettiga bägge två mot slutet!

Då kom Mr Bonamassa till den här låten:

Den satte riktigt myror i huvudet på henne! Eller ska vi säga myror i brallan, för hon ville bara springa igen! När vi egentligen skulle skritta av. Så musik för Boogie är verkligen inte bara en bakgrund. Basgångar, trummor och rytmer är lite känsligt. Svårtolkat stämningsläge. Hon ser ju inte rädd ut, men helt klart lite laddad. Bonamassas aukustiska liveinspelning kommer att höras fler gånger från ridhuset, för den innehöll mycket matnyttigt för vår träning!

Skänkelvikningsövningarna ska vi också jobba vidare på, för det var riktigt roligt!