I helgen har jag och Anna S haft sista helgen för en av våra KlickerTRÄNARgrupper. Kursen utgör Modul 1 i Canis instruktörsutbildning.  Tema sista helgen är baklängeskedjning. Vi började lördagen med att stöka undan det praktiska provet där deltagarna ska visa upp grundfärdigheter på egen hund, med och utan stimuluskontroll. För att få bocka av en Gf-variation som godkänd på Gf-schemat så ska hunden kunna bjuda samma beteende 3 gånger i följd med en latenstid om högst 3 sekunder. För godkänt på det praktiska provet behöver man minst 60 % av grundfärdigheterna, vilket brukar innebära alla de gröna plus några blå. Man ska också kunna visa minst 3 beteenden med stimuluskontroll.

Denna helg var det riktigt kul att vara "domare" då hundar och förare skötte sig fint trots viss nervositet. De allra flesta uppnådde godkänt, och det var väldigt roligt att se hur alla förare utvecklats som klickertränare under året sedan vår första träff i februari.

Sedan gav vi oss i kast med baklängeskedjning först i teori och praktik med tvåbent hund. Bättre att göra lite misstag med sin kurskamrat än att förvirra sin fyrbente vän. Det kräver lite övning att lära sig dela upp en beteendekedja i lagoma sekvenser och tänka baklänges. Vid detta laget är också alla tränare så vana att förstärka ett beteende i taget att det är svårt att hålla klickertummen i styr, och i stället förstärka genom att ge nästa kommando.

Söndagen ägnades sedan helt åt praktisk träning på baklängeskedjning med hund. Kul, tyckte många, men också rätt frustrerande. När man börjar kedja blir det nämligen MYCKET tydligt hur väl generaliserade hundens grundfärdigheter är. Att ingen kedja blir starkare än sin svagaste länk gäller även här! Ett typiskt fenomen som ofta visar sig är att hunden kanske inte alls bjuder på grundfärdigheten så spontant som vi tror, utan har uppfattat vissa omedvetna kroppsrörelser eller positioner som diskriminativt stimulus för att utföra beteendet. När vi börjar baklängeskedja måste vi noggrant se till att skala bort alla signaler som inte ska vara med i den färdiga kedjan. Speciellt när man börjar tänka tävlingsmoment stramar man ofta upp sitt kroppsspråk. "?" säger hunden som inte känner igen sig, och alltså inte bjuder det förväntade beteendet.

Hundarna blir också snabbare trötta i huvudet när de inte är kedjekloka. Först trampa musmatta, sedan sitta på kommando, hur svårt kan det vara, tänker föraren och maler på. För hunden kanske det är alldeles nytt att få höra ett kommando istället för det sedvanliga klicket. Även om den nyss blivit belönad 3-6 gånger för just det sista beteendet i kedjan är det ovant att göra flera saker i följd. Det tar tid även för hunden att känna igen upplägget. (Den låg ju och sov under teorin och torrsimmet!)

En kursdeltagare påpekade att vi borde ha förberett dem på hur frustrerade förarna skulle komma att känna sig i denna övning. Det ska vi tänka på till nästa kurs! Men kris betyder utveckling - eller hur :-)

Till slut var det dags att sätta punkt för ett års arbete. Som psykolog gillar jag ju att jobba med processer, och denna 1-åriga utbildning är just en sådan spännande process att få följa. Det här har dessutom varit ett riktigt extra härligt gäng engagerade och debattlystna hundförare att jobba med!

Jag kommer att sakna er! Lycka till med den fortsatta träningen och hoppas att riktigt många av er söker till Modul 2! Ni kommer att bli så bra!

 

AK&Kråka

15 oktober 2007 20:18

Vad kul! och otroligt inspirerande, jag hoppas kunna gå tränarutbildningen såsmåningom!
Måste också berätta att bara av att läsa om ditt hönsklickande har jag blivit hjälpt med mitt eget klickeri! Tänker mycket mer på timingen och har fått fina resultat bara på ett par pass, det gäller att våga klicka för de små tecknen! TACK!

http://bacillen.wordpress.com

 

AK&Kråka

15 oktober 2007 21:38

tack för tipset, ska prova i morn!

http://bacillen.wordpress.com

 

Anna

25 oktober 2007 11:09

Hejsan! Va glad jag blev att se att du har en blogg! Här finns det nog mycket inspiration, tips och ideer att hämta. Jag har haft dig som instruktör för snart ett år sen, vi var ett gäng dalmatinerägare som gick en helgkurs. Vi fortsätter att träna på och det är så lockande att ansöka om plats till klickertränarutbildningen! Nu ska jag kika runt här! :)

http://www.darkeye.net/~skorpan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...