Idag har jag groomat och tittat på när Anki red Boogie. Hon har börjat rida henne på stångbett de senaste dagarna. Detta verkar inte vara en ny upplevelse för Boogie, tvärtom verkar det som om någon av hennes tidigare tränare/ryttare gjort henne riktigt illa i munnen med stången. Hon blir  spänd och går i försvar. Anki vänjer henne gradvis vid att hon får ta lite i munnen och att det sedan inte blir värre än så. I början av passet var Boogie rejält upprörd och jag och Lotta stod och önskade intensivt att Fröken kunde tänka sig att ha hjälm på huvudet i stället för keps. Men se, det tyckte inte Fröken, för värre än så här skulle det inte bli. Det hade hon visserligen rätt i, men det kan man ju aldrig veta på förhand, hur väl man än känner hästen.

Boogie fick också kämpa med några trav- och galoppbommar. Hon har ännu inte lärt sig att taxera och har ganska svårt att få till det med fötterna. Här var det lärorikt att få studera Ankis taktik. Både Ebba och jag har faktiskt bestraffat när hon bryter av tempot vid bommarna med en klatsch. Anki gjorde inget väsen av tempobrottet så länge hästen försökte ta sig över. (Försökte hon smita bredvid var det en annan sak!) Hon körde många repetitioner istället tills Boogie hittade rytmen, och så fort hon fick till det blev hon direkt belönad med en halt och vilopaus. (I ryttarvärlden är det ju hästens belöning att få slippa jobbet). I mina hundtränarögon ser det alltid så bakvänt ut att först köra många repetitioner med felaktiga beteenden för att sedan sluta så fort man fått en enstaka lyckad repetition. Men om slippa jobbet är det hästen vill uppnå, så bör det beteendet som leder till att slippa jobbet alltså öka i förekomst?

Jag inbillar mig förstås att inlärningen istället skulle gå ännu snabbare om hästen istället jobbade för något den vill ha. Då borde det gå att köra fler repetitioner med korrekt utförande, och många korrekta  repetitioner är i min bok vägen till flytnivå, till pålitliga beteenden.

Hmm, i morgon är det min tur. Ska ladda fickorna och se om jag lyckas både lära mig själv rida samtidigt som jag belönar hästens insatser med god timing. Jag brukar inte fixa det...

 

Ann-Louise

17 oktober 2007 00:04

Med mina fördomar om westernridning, så är jag inte förvånad :-(. Stackars tottis!

Jag tycker att fröken verkar vettig för som Bent Branderup säger "Hästen äger sin kropp" och måste för att "överleva" antagligen stanna upp, titta, taxera.... Om vi i det läget pressar på skulle jag kunna tänka mig en liten tillitskris....

Intressant tanke. Detta skulle man ju filosofera över, med ett glas vin i näven.
Här tränades ju hästens mechanical skills. Den måste få känna och hitta balansen. När den kämpat och lyckas - stanna, belöna och njuta. Tänker lite på om min pojke lärt sig multiplikationstabellen. Övat och övat och så klarade den... - Nu har du gjort det så bra, så nu kör vi den några gånger om igen! Kanske bättre att stoppa där njuta, och fortsätta i morgon...

Vi får väl ta vin någon dag!?!?


Jag skulle nog också stannat, berömt, gett godis och njutit

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

Maria Y

17 oktober 2007 00:35

Jag har högsta förtroende för Frökens plan med min häst. Hon brukar ha mycket god timing i när det är läge att pusha och när man ska vänta in hästen. Ändå tror jag ju att motstånd och förvirring hos hästen borde bli ännu mindre om arbetet ledde till mer konkreta belöningar (morötter) än bara vilopaus.

 

Maria Y

17 oktober 2007 00:44

Vin- och filosofiafton, gärna! När är du inte dubbelbokad :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...