Hos Ann-Louise pågår just nu flera intressanta diskussioner! Hur långt kan man gå när det gäller tillrättaläggande av miljön för att få fram de beteenden man vill ha?

Klickerträningen bygger på att hunden ska göra egna val. Men man kan ju laborera med träningsmiljön så att det inte finns så mycket att välja på, och därmed snabbare få fram det man vill ha. Hur mycket kan man begränsa hundens valmöjligheter och ändå kalla det ett val? Kanske viktigare, hur långt kan man gå i begränsningarna och fortfarande anse sig vara hundvän med etisk hundhållning?

På förra årets AdventureDog konferens höll Kerstin Malm en bra föreläsning om hur både empati/inlevelse med hunden och höga egna ambitioner med hundträningen kunde ställa sig i vägen för god hundhållning. Överdriven inlevelse och indentifikation med hunden kan leda till en hundhållning som inte är gynnsam för hunden.  T.ex övervikt, för lite motion, utveckling av olika problembeteenden som separationsångest osv.

Höga ambitioner med starkt fokus på funktion och prestation kan å andra sidan också leda till en ogynnsam hundhållning, sett ur hundens perspektiv.

En hund som under stora delar av dygnet hålls i bur eller hundgård är givetvis lättare att  motivera med uppmärksamhet och klappar än hunden som legat vid dina fötter hela dagen och myst.

En hund som är väldigt hungrig kommer att jobba hårdare för lite torrfoder än hunden som redan ätit sig mätt på familjens matrester.

Så det är väl möjligt att vissa delar av träningen skulle gå snabbare och lättare med hund som svultit i bur under större delen av dagen. Samtidigt skulle den typen av hundhållning också föra med sig andra biverkningar, bortsett från de rent etiska aspekterna på den  typen av hundhållning. Förhöjd aktivitetsnivå hos hunden, bristande förmåga till generalisering av beteenden till olika miljöer, begränsad erfarenhetsbank, motoriska begränsningar, för att bara nämna några.

Så det är inget jag är beredd att prova för att öka mina chanser till prisbucklor i bokhyllan. Men jag tycker att buren är ett lysande hjälpmedel i träningen. Fram för allt när det gäller att hindra hunden att öva på sånt jag inte vill att den ska öva på när jag inte är med och påverkar!

T ex när den lilla valpen kommer hem skapar man enkelt goda nattvanor med valpen i en bur bredvid sin säng. Den får vara nära men kan inte rassla in under sängen och gnaga på sladdar och tofflor medan man sover. Den brukar säga till när den blir nödig, får komma ut, och sedan tillbaka i buren igen utan en massa lek och stoj mitt i natten. Målet för mig är INTE valpar som snabbt lär sig hålla sig hela natten. Målet är att de säger till istället för att smyga iväg och kissa nånstans, och att de snabbt somnar om igen efter rastning istället för att fara runt och aktivera sig nattetid.

Så fort mina hundar klarar att hoppa upp och ner ur min säng utan hjälp brukar de få flytta dit istället, men det är ju min ensak! Då har de redan lärt sig att sova lugnt om natten.

Likaså när man ska vara ensam hemma eller vänta i bilen. Första gångerna kan det vara risk för oro, och det går blixtsnabbt att lära sig kanalisera oro genom vandalism. Så jag ser till att det inte finns möjligheten att göra valet slita heminredning i stycken eller fara runt över stora ytor och varva upp sig ännu mer. Trött hund i bur eller litet avskalat utrymme, korta stunder i taget i början är receptet. lJag lägger faktiskt inte ens dit tuggben eller märgben,  då jag dels inte vill riskera att valpen sätter nåt i halsen när jag är borta, men också för att jag inte vill skapa vanan matte borta = tugga frenetiskt. Matte borta = sova är ett mycket bättre val som jag vill hjälpa hunden att göra genom tillrättalagd miljö. När den vanan är grundlagd, får hunden tillgång till ett rum när jag är borta, och så småningom hela huset. Eller njae,inte hela huset.  Tosca har alldeles själv lärt sig häkta av jackor från hängarna i hallen och vända ut och in på alla fickor i jakt på hundgodis. Det är hon nu så väldigt duktig på att mer träning på det inte behövs.

Susan Garretts omdiskuterade Bur-lekar är för mig just lekar - silly little games  - som man kan använda som pedagogiskt verktyg i träningen. Hunden vistas bara i buren under själva träningen, och den blir rikligt belönad för att vara i buren. Mycket hög FF och mycket god FK!

Det är svårt att förstå att det blir sån negativ laddning kring det här bland hundförare. De hundar som fått prova på tycker att buren är oerhört positivt laddad!

 

Hundbiten

24 oktober 2007 21:41

"Alla" pratar om Garrett och burar nu tycker jag. Borde nog köpa boken så att man kan hänga med lite i diskussionerna och tankegångarna.

Använder själv bur och har burlekt lite på egen hand, men då i bilen. Pejla trivs ypperligt bra i sin bilbur för övrigt. Kan sova där hur länge som helst :)

http://www.hundbiten.bloggagratis.se

 

Maria Y

24 oktober 2007 21:59

Tror faktiskt att ett av bekymren är att Crate Games inte finns utförligt beskrivet i nån av Garretts böcker. Därmed blir det fritt för alla möjliga tolkningar. Hon utlovade att en DVD var på gång och visade klipp från den, men jag har inte sett den komma ut på marknaden än.

 

Fanny

24 oktober 2007 22:07

Bra inlägg! Din blogg är väldigt trevlig att läsa och jag håller med om mycket du skriver!

http://www.klickerklok.se

 

Jana

25 oktober 2007 10:17

Tack för inlägget, då vet jag hur jag ska göra med nästa hund för att få den att vara lika förtjust i sin bur som Hathil har blivit helt av sig själv. Utan några lekar alls älskar Hathil sin bur och känner sig dessutom väldigt trygg därinne. Buren är det enda stället att ha honom när det är åskväder (jag har lyckats träna en åskrädd hund till en åskpanisk hund, men vi är på vägen tillbaka nu). Det är också enda tillfället att burdörren är stängd...
Köp burar! ;-)

http://isgardsdjur.bloggagratis.se

 

Yvonne & Totti & Dino

25 oktober 2007 18:09

Vill "bara" säga Hej!, nu när jag har hittat hit.

http://www.marinodino.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...