"Fröken" Anki har kommit tillbaka efter välförtjänt semester, så nu är det dags för Boogie att börja skolan. Tre dagar i veckan kommer hon att få jobba med Anki. Sedan rider jag lektion en gång i veckan och Ebba en gång i veckan. Målsättningen är att förvandla den lilla "jag-tar-inte-ett-steg-utan sporre-i-sidan-reininghästen" till framåtbjudande lättriden allroundhäst.

Idag var det första skoldagen för Boogie och jag blev rätt mallig när Anki tyckte att det redan var skillnad i framåtbjudning och attityd. Våra veckor efter eget huvud hade alltså inte gått helt galet!

Det vi har gjort under veckorna som gått är:

lugna skogspromenader med hundar och ungar. Boogie är så cool med ungar på ryggen och hundar runt benen.

 Vi har också gjort enkla små pass på banan med fokus på att bara gå fram. Inte så klickerska, utan en tydlig succession av hjälper dvs smack-smack, vänta lite, bump-bump med skänkeln. vänta lite. Händer inget  - liten klatsch med spö. Så länge hon håller gångarten får hon vara i fred, bryter hon blir det bump-bump eller klatsch.  Massa beröm och godis. Från hästryggen, det går med lite övning från båda parter. "Braaa" har snabbt blivit en lika tydlig betingad förstärkare som klicket, så säger jag det ordet stoppar hon direkt och tittar på mig. Vilket är bra, eftersom det innebär att jag nu kan använda det för att markera rätt beteende.

Hon spände sig mot bettet vid ryggning i början och jag är ju inte alls lika fingerfärdig med eftergifter som Anki så där blev det lättare för mig att köra klickervägen. dvs  när hon tog minsta lilla steg bakåt "braaa" och äpple, trots att hon samtidigt fajtades mot handen. På tre-fyra såna repetitioner började hon backa på vikthjälper istället och handen blev överflödig.

Vi har också klickertränat från marken: multarget, apportering, sänka huvudet, backa och flytta i sidled vid lätt beröring, inkallning.

Apportering blev snabbt favorit. Jag använder en gul hårdplastapport, och attans vilket stadigt tag hon tar! Idag när jag fyllde vatten i hagen högg hon dessutom tag i den gula slangen och lyfte upp den till mig flera gånger så jag blev helt duschad! När det inte gav några klick suckade hon tungt och vandrade i väg till polarna istället.

Bara det att hon stannar hos mig i hagen är så himla häftigt. I början var hon ju alldeles till sig över gräs och polare (hon har stått ensam i paddock i sitt tidigare liv) och ville iväg på direkten. Nu stannar hon kvar och buffas, snusar och liksom "hänger" med mig.

Om hon är duschad rullar hon sig nästan på ens fötter så inspirerad av Ann-Louise klickade jag igår och stack till henne ett äpple. "What the ...?" sa lilla Texashästen och studsade upp. "Vad händer?" sa resten av quartertanterna och kom för att glo närgånget, så det blev inga fler repetitioner.

Quartertanterna sabbar förresten våra inkallningsövningar, eftersom de verkar tycka att Boogie förstör ackordet för alla genom att gå sin människa till mötes i hagen. De motar tillbaka henne med fula grimaser, så nu står Boogie bara och kniper med öronen när man ropar på henne i hagen.