Första ridlektionen för Anki på egen häst idag. Fick jobba vidare på att utveckla känslighet för hjälperna. Jag har väl inte varit helt fel ute på egen hand, men nu fick jag ta bort ännu mer av skänkel och gå direkt från röst/smackning via liten skänkelhjälp till klatsch. Och jobba mer strukturerat med sätet.

Övergångar från halt till skritt och från skritt till trav. Och det kommer. På tre-fyra repetitioner händer det saker. Då skulle jag ju vilja belöna "på riktigt" och inte bara med rösten, men jag får ta det när jag filar på egen hand. När jag rider lektion har jag så fullt upp med att förstå vad jag ska göra och hantera den egna kroppens bristande koordination. Jag har liksom fullt upp med att vara lydig själv, och  klarar inte av att förslå egna saker!

Boogie vill gärna slänga in en tvärnit så fort man gör nåt med fötterna så jag fick göra allt möjligt med fötterna och samtidigt hålla i gång henne.

Sedan skulle vi få lite mer samarbete med tygeln så att det går att böja henne lite och samtidigt få henne att jobba lateralt istället för som nu bara böja in halsen och forsa rätt fram. Sånt finlir tar det ju mig halva lektionen att förstå själv. Och när jag förstått det i teorin tar det resten av tiden att få kroppen att samarbeta.  Tänka framåt, plocka tygel bakåt, trampa neråt i stygbygeln, bumpa bestämt med frigjorda skänklar (inte knipa till) samtidigt som sittbenen ska vara lite "elaka" - det blir väldigt mycket koordination på en gång. Men tack vare Ankis (och hästens) oändliga tålamod hände det något litet mot slutet av lektionen.

Sedan åkte jag hem och hann klippa en hund innan det var dags för kvällens kurs. Första praktikpasset på Grundfärdigheter med tävlingsinriktning. Det kommer att bli en kul kurs, ambitiösa mattar och lättbelönade hundar är alltid en bra kombo!

Avslutade med ett eget träningspass där jag bet i det sura äpplet och körde fritt följ med Tosca. Hon var lika fladdrig som vanligt men jag hade bestämt mig för att bara jobba på och se om hon kom på plats så småningom. Det krävdes några djupa andetag, jag blir så enormt irriterad när hon flaxar och far. Men nu bet jag ihop och fortsatte gå, svängde massor vänster , och visst fanns det ett och annat guldkorn att klicka för. Kanske är det en bättre modell än att jobba med några steg i taget och få massor med felningar hela tiden?

Körde sedan hel inkallning och belönade med boll och bus. Vid nästa repetition ville hon bara bjuda spontana beteenden i framförförarmappen. Suck! Inte blir irriterad, bara sänka kriterierna, få fram utgångsposition, Doggie-Zen, på med kommando och Voilà - ny perfekt hel inkallning. När vi nu ändå var inne på Stimuluskontroll körde vi ett par fina Lydnadskass 1 Apporteringar som gick kanon och var helt ljudlösa. Sedan körde vi ställande under gång baklänges, med stimuluskontroll och det gick också bra.

Nyklippta Stella var riktigt på hugget (som alltid). Riktigt bra på fritt följ, förutom backandet där hon fortfarande gärna backar snett. Riktigt fina sättande under gång. Skapliga skiften på kommando för fjärren, fast på väldigt nära håll. Hon har blivit mycket bättre på att invänta kommando. Sedan testade vi lite spontana backanden i framför förarmappen, och det är på gång. Använde tennisbollbelöning till det mesta och hon verkar beredd att köra 100 repetitioner på raken utan paus för möjligheten att få jaga denna boll.

Båda vovvarna var alldeles för i gasen för att jag skulle ha lust att köra platsliggning. Det är väl ett av de moment vi behöver mest träning på, men efter att ha väntat på sin tur i bilen medan jag håller  kurser och privatlektioner så ligger de så totalt fel i aktivitetsnivå för platsliggning. Jag får bara pip och bensprattel.

Nu återstår en kopp te och en glutt i nån bok. I morgon ska jag slava i den Offantliga sektorn.