Idag var det min tur att rida lektion för Anki. De extremt snuviga barnen fick följa med sin lika snoriga mamma. De var väldigt duktiga, gjorde sina läxor, smorde träns, sopade stallgången och fyllde vattenhinkar. Men när det kommer till mammas ridning tillhör de inte supporterklubben. Jisses, vilka gliringar man får tåla! Tur att man har sin tränare!

På programmet stod mera ge till bettet, flytta bakdel, flytta bog och några galoppfattningar.  Högersidan är svårast för Boogie. Att känna när rätt sak händer är svårast för mig! Timing  med eftergifter och beröm blir ju därefter. Men några små stunder av samspel fanns det, så får Anki jaga oss med kaffekoppen i 10 år till så ska det nog bli riktigt bra :-)