Idag kom Carolina från OHR ut för att coacha mig i klickerträning av häst.

Hon konstaterade ganska snabbt att det var hög tid för mig och Boogie att böraj jobba med med stadga och självkontroll. Från början var Boogie väldigt passiv och liksom avstängd, men numera är hon ju i alla fall i närvaro av diskriminativa stimulit matte med godsaker ganska på. Det Carolina fick se idag var en ganska odräglig klickerhäst som trampade runt och bet och slet i matte medan vi pratade. Ännu ett beteendemonster på min meritlista, alltså!

Det är ju lätt att hemfalla till åthutningar när 450 kg frusterad häst gör fula grimaser och hoppar runt. Lättare att uthärda utsläckningsexplosioner med 13 kg hund! Men eftersom minsta reaktion, även en bestraffning, faktiskt kan fungera förstärkande i det här läget, så har man bara två val: stå ut eller förstärk alternativa beteenden.

Så vi fick öva på hålla huvudet rakt fram och gör ingenting!

Carolina förklarade också hur hästar är duktiga på att skilja mellan mappar när det gäller tränarens position i förhållande till hästen. Man kan välja att bara låta kreativitet löna sig när man står i ett visst läge, t ex mitt emot hästen och vid sadeläget. (För att kunna jobba hästen från marken i liknande läge som när man rider i förberedande övningar).

När man står bredvid hästen och håller i grimskaftet kan man se till att bara passivitet ger utdelning.

Grimskaftet kan man också använda som arbetssignal. När man lägger det över halsen är det dags att börja jobba. När man tar paus tar man tag i grimskaftet igen.

Så dags att bli mer strukturerad kring var jag står när jag tränar och hög tid att jobba mer med passiva beteenden så det gärna blir ett defaultläge. Igen, fast nu positivt inlärt.

Från hästryggen ska jag tänka lite mer på belöningsplacering så jag inte får så mycket bakvikt. Belöna mer i min knähöjd  istället.

Slutligen fick jag lite tips inför löslongering som jag testade på egne hand senare under dagen när ridbanan var ledig.

Det var jättekul, för det har jag aldrig vågat mig på då jag inte riktigt vetat hur jag skulle göra. Viss press och negativ förstärkning ingår. åtminstone till en början, och där behöver jag jobba med min timing så jag verkligen ger eftergift (med min kroppshållning) i rätt ögonblick. Boogie har säkert gjort sånt här förr, så jag använde nu klickerdosan för att göra det ännu tydligare att vi tränar på ett annat sätt.

Visst blev det en massa fel och missförstånd men det var väldigt roligt att försöka dansa tillsammans så här!

Boogie ser ut som om hon tänkte äta upp någon, men så ser hon alltid ut när vi klickertränar!

Efter klicket kommer öronen fram igen!

Roligast av allt att vi inte såg några spår av hältan heller!

 

Tina

7 april 2008 10:36

Äntligen lite uppdateringar!
Härligt att Boggie är bra i hoven så ni kan träna igen. Med det där med döa hästben, så klagas det på oss retrieverfolk att vi håller på med fåglar. Nä jag håller mig nog ifrån hästeriet, verkar vara en massa saker man måste kunna mer än bara klippa klor när det gäller skötsel.
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

 

Malin

7 april 2008 11:36

Kul med löslongering! Det är en härlig känsla att arbeta med hästen helt lös.

http://mangie.se

 

Maria Y

7 april 2008 14:23

Massor med nya praktiska saker får man lära sig! Idag fick jag t ex montera om boxdörren som Boogie lyckats knuffa loss.

 

AK

7 april 2008 18:21

Vad kul med klickerhästen! Känner igen de arga öronen... ;-)

http://bacillen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...