Idag kom Carolina från OHR ut för att coacha mig i klickerträning av häst.

Hon konstaterade ganska snabbt att det var hög tid för mig och Boogie att böraj jobba med med stadga och självkontroll. Från början var Boogie väldigt passiv och liksom avstängd, men numera är hon ju i alla fall i närvaro av diskriminativa stimulit matte med godsaker ganska på. Det Carolina fick se idag var en ganska odräglig klickerhäst som trampade runt och bet och slet i matte medan vi pratade. Ännu ett beteendemonster på min meritlista, alltså!

Det är ju lätt att hemfalla till åthutningar när 450 kg frusterad häst gör fula grimaser och hoppar runt. Lättare att uthärda utsläckningsexplosioner med 13 kg hund! Men eftersom minsta reaktion, även en bestraffning, faktiskt kan fungera förstärkande i det här läget, så har man bara två val: stå ut eller förstärk alternativa beteenden.

Så vi fick öva på hålla huvudet rakt fram och gör ingenting!

Carolina förklarade också hur hästar är duktiga på att skilja mellan mappar när det gäller tränarens position i förhållande till hästen. Man kan välja att bara låta kreativitet löna sig när man står i ett visst läge, t ex mitt emot hästen och vid sadeläget. (För att kunna jobba hästen från marken i liknande läge som när man rider i förberedande övningar).

När man står bredvid hästen och håller i grimskaftet kan man se till att bara passivitet ger utdelning.

Grimskaftet kan man också använda som arbetssignal. När man lägger det över halsen är det dags att börja jobba. När man tar paus tar man tag i grimskaftet igen.

Så dags att bli mer strukturerad kring var jag står när jag tränar och hög tid att jobba mer med passiva beteenden så det gärna blir ett defaultläge. Igen, fast nu positivt inlärt.

Från hästryggen ska jag tänka lite mer på belöningsplacering så jag inte får så mycket bakvikt. Belöna mer i min knähöjd  istället.

Slutligen fick jag lite tips inför löslongering som jag testade på egne hand senare under dagen när ridbanan var ledig.

Det var jättekul, för det har jag aldrig vågat mig på då jag inte riktigt vetat hur jag skulle göra. Viss press och negativ förstärkning ingår. åtminstone till en början, och där behöver jag jobba med min timing så jag verkligen ger eftergift (med min kroppshållning) i rätt ögonblick. Boogie har säkert gjort sånt här förr, så jag använde nu klickerdosan för att göra det ännu tydligare att vi tränar på ett annat sätt.

Visst blev det en massa fel och missförstånd men det var väldigt roligt att försöka dansa tillsammans så här!

Boogie ser ut som om hon tänkte äta upp någon, men så ser hon alltid ut när vi klickertränar!

Efter klicket kommer öronen fram igen!

Roligast av allt att vi inte såg några spår av hältan heller!