Här om dagen frågade jag på djurkliniken om det inte finns någon lite mer energität mat vi kan ge till gamla Nilla, som tunnat ut en del på senare år.

Jisses, vilken uppsträckning jag fick! Gamla katter som magrar har i princip alltid njurfel och ska inte pinas och plågas av egoistiska ägare som vill hålla dem vid liv till varje pris. Så jag åkte hem med några burkar mager njurmat och en inbokad tid för hälsokontroll/avlivning. Grinade en rejäl skvätt i bilen och ägnade sedan de påföljande dagarna åt att göra livet så behagligt som möjligt för gammkattan. Som verkade ovanligt pigg och på hugget, jagade insekter i rullgardinen mitt i natten, klådde upp ungkatterna så fort tillfälle gavs, och allmänt hängde med i familjelivet.

Så igår var det dags. En dämpad familj vinkade av oss. På kliniken tittade Nilla sig nyfiket omkring men protesterade ordentligt när veterinären kände på ryggen. Definitivt njurarna, menade han, och ville bara ha ett blodprov för att bekräfta. Nilla ville inte alls lämna ifrån sig något blod. Rättare sagt, hon ville inte bli fasthållen. Hon var i yngre dagar väldigt samarbetsvillig, men verkar numera få ont när man håller "fel". Det behövdes tre personer och två stora badlakan för att komma åt de ynka bloddropparna, och det var inte värdigt alls. Usch, så rasande hon var!

Sedan fick vi vänta en lång stund på resultatet. Nilla återvände självmant till buren. Jag bävade inför fortsättningen. Skulle den "sista" sprutan också kräva ett sånt här tumult vete fasen om jag skulle kunna genomföra det.

Efter en dryg halvtimme återvände en förbluffad veterinär med resultaten. Nilla hade prima värden på njurar, lever, blodsocker - ja rubbet!

En väldigt frisk katt m a o. Bara väldigt gammal. När man är så gammal har man lite ont i leder och lite sämre ämnesomsättning. Det har mänskliga nittioåringar också.

Så det bar av hemåt igen! Med en påse extra energität kattmat, eftersom det var helt OK att äta sånt när njurvärdena var bra.

Hurra! Katternas okrönta drottning får styra och ställa med sina två och fyrbenta undersåtar ett tag till!

 

AK

17 juli 2008 23:55

Go gammkattan!!

http://bacillen.wordpress.com

 

Ann-Louise

20 juli 2008 12:50

Så skööööönt! Intet är så jobbigt som djur som man håller på att mista....

http://hastochhund.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...