Tack snälla alla, för intressanta kommentarer och vänliga tillrop de senaste dagarna!

Det kanske inte framgår så tydligt i stridens hetta att det faktiskt är vansinnigt roligt att vara på Chicken Camp. Också! Ingen annanstans kan man väl få uppleva denna förtätade och totalt koncentrerade träningsatmosfär! Snacka om HÄR och NU! Man har ingen aning om vad som händer i världen utanför. Man ser inte ens vad som händer vid bordet bredvid. När TV dök upp för att filma märkte vi inte att de intervjuade folk bredvid vårt bord, det såg vi först på inslaget efteråt.

Med mig hem har jag massor med intressanta tankar kring utsläckning, beteendeekonomi, belöningsprocesser, träningsmönster, stimuluskontroll och mycket mer. Min eminenta coach Ninnie har sammanfattat kloka "post-Bob" tankar här

Kopplingen mellan träningsmetod och förhållningssätt gentemot tvåbenta elever är alltid intressant! Rent teoretiskt borde det gå hand i hand, men i praktiken ser det inte alltid ut så. Nu ska ingen tro att Bob på något sätt är otrevlig mot sina kursdeltagare. Absolut inte! Han gjorde dessutom sitt bästa för att betona att det inte var resultatet med hönan som var det viktiga, utan vad man lärde sig. Men människan är nu en gång så funtad att man vill uppnå resultat, konkreta visuella sådana. Spelar ingen roll att jag efteråt får höra att bara 15-20 % förväntas klara en viss uppgift, då vill jag höra till de procenten för att vara nöjd med min instats. Kanske iofs något jag borde söka för?

På Chicken Camp 1 delades det ut sådana små kort som Mia nämner i sin kommentar. Då hade vårt bord så många att vi till slut tyckte det blev genant. (Människan är verkligen ett komplicerat djur att belöna!) Men  sådana förekom inte denna gång, och som sagt såg vi väldigt lite av Bob vid vårt bord.

En av biverkningarna med klickerträning är att ingenting längre går att skylla på djuret man tränar. Jag får det jag förstärker, mitt djur är en spegling av min förmåga som tränare, det är inte mina avsikter som räknas, det är vad jag gör osv osv. Helt sant förstås, men gör det inte alltid lättare att bära.  Det är bara jag som grävt gropen jag står i. Hunden/hönan/hästen är förstås helt oskyldig och ovetande. Finns bara en person kvar att rikta frustrationen mot, och det är jag själv! Det kräver ett visst mått av mognad och självdistans att hantera! Don't take yourself too seriously, hette det ju också...

En illustrativ pedagog

Denna nya hönsfria arbetsvecka inleddes med ridlektion för Anki. Bara jag såg traven med koner i hörnet av ridhuset, knöt det sig i magen. Vad som helst, bara  inte mönster med röda och gula koner bad jag! I stället fick jag lära mig ett nytt sätt att använda sporren så den liksom bara rullar över Boogies päls utan att pressa. Då blir den bara en signal att flytta i sidled, inte ett hot som hon försvarar sig mot.  Jag fick också rida med handen i västfickan för att slappna av mer i armbågen. När man rider på en hand får man ju en hand över som man förväntas hålla på ett naturligt sätt utan att det inverkar negativt på sitsen. Handen i fickan är ett typiskt exempel på Ankis kreativa lösningar för att få ryttaren att ändra på något.

Engagemang!

Anki har ingen formell pedagogisk utbildning. (Innan hon blev professionell tränare styckade hon höns åt Kronfågel!) Men hon är ta mig tusan en av de bästa pedagoger jag sprungit på  (och jag träffar ju en del i mitt andra yrke också).

Utrustad med ett oändligt tålamod och en fenomenal förmåga att alltid hitta något sätt att kommunicera med eleven så att man ändrar sitt beteende.

Tydliga instruktioner!

Påbörjar vi något, är lektionen aldrig slut förrän man fått lyckas med övningen. Hon kan konsten att dela upp övningar, både för häst och ryttare så man får lära sig en sak i taget.  Inlärningsplatåer tror hon inte på heller, så så fort man fått till en grej går hon vidare till nästa. (Också helt rätt enlig Bob & co , med rätt satta kriterier uppstår inte platåer, inlärningskurvan blir snarare en rät linje på väg upp!)

Man får omedelbar feedback, och mycket av den positiva varan. Helt och hållet beroendeframkallande! 

Sveriges bästa westerninstruktör!