Just nu känns det aningen motigt faktiskt.

Maken sitter där han sitter med foten i paket och kan inte göra så mycket.

Jag flänger hit och dit och försöker vara sköterska, husmor, mamma, hundägare, stalltjej och yrkeskvinna samtidigt. Det går si så där...

I helgen svällde Hottis knä upp allt mer. Det såg först ut som ett bromsbett som blivit infekterat. Han fick lite feber och knäet började allt mer likna en melon.

Idag har vi varit inne på kliniken. De tror att det är ett sticksår av något slag. En stor ficka fanns under huden ända in till skelettet, men leden var oskadd enligt röntgen. Nu har han drän och bandage som ska bytas varje dag. Dessutom anitinflammatoriskt som ska sprutas in i munnen och antibiotika som ska sprutas in i halsmuskeln varje dag. Av en själv...  (När ens barn hamnar på akuten anmodas man sitta på en stol i ett hörn i stället för att hålla barnets hand. Ifall man skulle svimma när de petar i såret. Med hästen förväntas man ha sjuksköterske-kompetens).

Alla de övriga hästarna håller på att skolas in på sommarbetet, men nu ska alltså Hottis gå i sjukhage igen. Vi får se hur det funkar den här gången.

I natt står han inne med Boogie som sällskap. Hon är också konvalescent med lite värme/irritation kring ett senfäste. Ingen aning om vad hon råkat ut för heller, hon var mest ledig förra veckan.

Glada popcorn i kvällssol

Men hundarna mår fint, peppar, peppar. Alldeles för bra, egentligen. Tosca borde ju vara tjock och rund, på väg mot slutet av dräktigheten. Men det syns det  inga spår av, så det är väl tomt nu igen. Vi ska kolla med en röntgenplåt för säkerhets skull, så fort jag lyckas få 2-3 timmar över mellan alla andra sjukresor som ska göras.

I morgon  ska t. ex maken lägga om sitt gips i Uppsala medan Hottis behöver få sitt bandage bytt och sin intramuskulära injektion i anda ändan av Uppland. Och på nåt vis behöver jag komma åt att jobba lite i Sigtuna däremellan.

 

Christel

26 maj 2010 23:45

Motigt... Skickar över lite ork med tankens kraft...
Hoppas alla dina konvalescenter tar och kryar sig fort och lätt!

http://christelostlund.spaces.live.com

 

AK

26 maj 2010 23:58

Oj vad massor! Aptrist med sjuka djur...och gips ska vi bara inte tala om vad trist det är!
Men med tiden blir det bättre. *krama*

http://bacillen.wordpress.com

 

Ingrid

27 maj 2010 07:45

Men usch vad tråkigt och besvärligt allt var nu, hoppas att det vänder snart !

 

Tina

27 maj 2010 09:52

Men, en olycka kommer sällan ensam passar tyvärr väldigt bra in här.
Tröstkramar till dig.

http://workinglabs.wordpress.com

 

MariaY

27 maj 2010 11:59

Tack för omtanken, snälla ni :-)

http://cowgirlup.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...