Så kan man väl sammanfatta gårdagens lektion med Anki. Hon hade lagt ut en liten bana till mig och Bella med grind, box, upphöjda skrittbommar, galoppbommar, konportar och annat smått och gott. Men fokus låg alltså på vad vi gjorde mellan hindren för att ge hästen bästa möjliga förutsättningar!

När hästarna har så pass mycket hinderkunskap som Boogie och Simply nu har, så gör de ju själva hindret felfritt nästan på egen hand,  om man bara har fått dem "i ramen".

Här finns klara paralleller till hundträningen. I början har man ett väldigt fokus på att lära in de olika momenten, vilket ju är en förutsättning för att så småningom kunna tävla över huvud taget. Men vill man få till ett riktigt bra program så  kan man inte slarva med vad man gör mellan momenten, under förflyttningar eller pauser. Man måste ha hunden med sig hela tiden, fokuserad och i rätt aktivitetsnivå.

Det samma gäller så klart hästen. Eftersom jag sitter ovanpå hästen, blir vad jag gör med min kropp ännu viktigare än när jag jobbar med hund vid sidan.

Något som varit lite svårt för mig i ridningen är att jag gärna tänker ett moment i taget, och liksom pausar både mentalt och fysiskt efter varje, vilket inte blir så lyckat eftersom momenten mer flyter över i varandra när man rider. Det känns som en bruks- och lydnads"skada". Hade jag haft ett förflutet inom agility eller freestyle, kanske jag haft lättare med det här?

Gårdagens övningar där vi verkligen fick fokusera på att "fixa hästen" och sedan låta den vara över hindret var jättenyttiga. Vad som blev extra tydligt för mig var också hur långt innan hindret  jag måste sluta "fixa"och låta hästen jobba i fred i den ram jag skapat. Har jag t. ex. inte lyckats skapa den korrekta ramen tre språng innan första galoppbommen bör jag hellre välja bort bommarna istället för att göra uppgiften svårare för hästen genom att störa den med mitt mekande hela vägen fram. Så "fixa-fixa-fixa" - låt vara och ge hästen chans att hinna förstå att nu får du ta över och göra ditt jobb.

Väldigt kul och nyttigt var det! Och svårt...

Boogie har lagt sig till med en ny liten ovana på sistone. När man ber om mera framåtbjudning får man alltid en och annan bakut på köpet. Då tappar jag både centrering och fokus och hinner inte göra något vettigt med den erbjudna framåtbjudningen. Jag får alltid så dåligt samvete när jag dunsar runt på henne medan hon försöker göra sitt bästa. Men igår hade jag visst lärt mig och hann med att lätta lite i sitsen och var betydligt mer synkad med min stackars go'a lilla häst.

Jag har fortfarande "problem" med att få UT henne ur ridhuset efter passet också. Det tycker jag är så charmigt att jag fortsätter belöna det genom att låta henne pussa och handtargeta sig ut. Jag hoppas få chans att utnyttja beteendet nästa clinic, eftersom det på sikt borde kunna funka som ett konkurrerande beteende till "rusa av banan efter prisutdelning".

Som allting ser ut just nu, planerar vi inför en full tävlingssäsong 2011!

 

lana

3 februari 2011 00:09

Härligt! Man känner verkligen igen sig i lektionen, och du kan verkligen sätta ord på alla dom där momenten, är bara så himla svårt att få till allt fixande, samtidigt vara synkroniserad med hästen, snabbt läsa av formen, se framåt i banan, och just det, fixa ramen mellan hindren! Puuh, svettigt värre, men helt underbart när man väl får dom där glimtarna mellan varven:)

 

Ann-Louise

4 februari 2011 05:47

Kloka ord som vanligt, Maria! Och kul att det går så bra för er. Skoj!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

Fia

4 februari 2011 11:07

Vad kul att det går så bra. Ser fram emot att se er på tävlingarna under 2011 :))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...