Tillsammans med Canis-kollegorna Fanny, Tomas och Anna har jag tillbringat helgen i natursköna Kloten i Västmanland. Pga av några sena avhopp ryckte Annas sambo Christian samt Vendela in och såg till att vi fick ihop en fulltalig sökgrupp.Det har varit en mycket givande och lärorik helg!

Lördagens två sökpass med Tosca var tämligen katastrofala! Vi har inte kört  nåt sök den senaste månaden och dumma, dumma matte la upp träningen som om man kunde börja där vi slutade senast. Jag var ju så nöjd med upplägget jag fick från Åsa Löfberg i somras och ville fortsätta utveckla markeringen med den fasta rullen. Tosca däremot ville nog helst få springa fort i skogen och äta gottesmask hos trevliga figgar. Så när hon inte hanterade rullen som det var tänkt började dumma, dumma, dumma matte ta in råd från sina välmenande träningskamrater och ÄNDRA på planen istället för att hålla fast vid sin egen, och i den justera kriterierna. Så plötsligt stod vi där igen och krånglade med dessa lösrullar som Tosca inte fixar att hålla kvar i munnen så fort terrängen blir lite ojämn (och lusten att bara få springa blir för stor). Självfallet är det så att grundfärdigheten Håll Fast då inte är tillräckligt väl generaliserad för att omfatta lösrullar i oländig terräng, och inte tillräckligt väl Doggie-Zen kvalitetssäkrad för att fungera i närvaro av mysiga figgar med böcklingpastej. Där är jag helt enig med mina kollegor. Men eftersom hela lösrulleträningen (pga av bristande framgång) blivit aversiv för mig, och därmed säkert också för hunden, så hade jag ju redan bestämt mig för att prova en annan väg. Men jag klarade inte av att hålla min egen linje och allt blev väldigt tungt och motigt.

Lärdom 1: Cowgirlup! Våga följa din egen plan, även när andra tycker annorlunda!

En god natts sömn senare hade jag lite mer råg i ryggen och vågade stå för att jag faktiskt tänker strunta i lösrullarna. Jag valde i stället att köra hittaövningar i en för Tosca ganska fysiskt krävande bana. Hade planerat ljudretning på de två första skicken för att få ut henne på djupet igen efter allt rullstrul på nära avstånd. På andra skicket såg det ut som hon fått vittring redan på stigen så jag frångick min plan (igen!) och skickade utan. Tosca hade dock vittring på sjön som gränsade till sökrutans bakkant, så hon körde ett tomslag med bad istället. Lärdom 2: Håll dig till planen!

Sedan tuffade hon på ihärdigt och fint i flera slag. Efteråt var hon sönderskrapad och blodig på bog och ben, så hon hade verkligen kämpat tappert för att komma ut till figuranterna. Och hon lekte med figuranterna! Lärdom 3: Tosca kan leka med figgar på söket, bara de leker tillräckligt bra!

Stella har fått spåra under helgen och jag är jättenöjd med hennes spårarbete. Träningen med näringsspår (ett finare ord för att lägga godis i spåret) det senaste året har gett utdelning. Hon är lugnare i tempot, mer noggrann och har bättre teknik i vinklar och svårigheter. Det var ett sant nöje att få följa efter henne och se hennes arbetsglädje och iver utan att den övergick i hets och slarv. Jag är också nöjd med hennes uppletande, även om hon gjorde en typisk "stella" när hon hittade första föremålet nära. Dvs hon plockade upp föremålet och fortsatte ut i rutan för att söka vidare. Denna gång gick det dock att ropa och få henne att vända in med föremålet. Tidigare har hon då bara spottat ut och antingen kommit in utan eller sökt ut efter ett nytt.

Lärdom 4: Fortsätt jobba med många föremål nära.

Tosca avslutade helgen med ett lite virrigt uppletande, där hon nog först var helt inställd på mera sökfiggar.  MEN hon tog till slut alla 3 föremål vi lagt ut och jag är jättenöjd med att det gick att skicka henne gång på gång utan retningar och att hon plockade föremål som inte var våra. Hon var  heltänd på en liten bitstock, som hon gick igång riktigt på.

Lärdom 5 Köpa lite schäferleksaker till Tosca?

Nu är vi hemma igen, tämligen möra i kroppen alla 3. Hemma hade de också lärt sig saker. T ex att Ebba klarar av att ta hand om Boogie själv i stallet om bara pappa skjutsar dit och håller sällskap. Hon har tagit in , ryktat, sadlat och ridit på banan alldeles själv. Fodrat, klätt på täcke, släppt ut igen och sopat stallgång och diskat efter sig och pappa i fikarummet. Boogie har varit som en ängel. Till och med den hästrädda pappan tycker det. Ebba svävar som på små moln eftersom hon galopperat på Boogie, och Boogie har fattat galopp direkt på bara puss-signalen ( i westernridning gör man pussljud med munnen när man vill att hästen ska galoppera). Det är nog snäppet bättre än vad jag och Anki fått till.

Lärdom 6: 10-åringar kan!

 

Vendela&Dagny

3 september 2007 13:43

Tack själv för en superhelg och att jag fick följa med! Jag har fått en hel del insikter samt en massa träningsvärk =)

http://dagny.taftea.se

 

Ann-Louise

3 september 2007 18:18

Underbart att helgen varit bra!
Så väl det känns igen! När man står där och gör något som man egentligen inte är säker på att man vill, för att ens plan som börjar gå åt rätt håll inte funkar den dagen! Man blir helt förvirrad, stirrig och bara "gör". Du är inte ensam om det!!!!
Kloka lärdomar!
Det är som min gamle chef sa; "om man ser sina misstag och drar lärdom av dem ser jag det som kompetensutveckling"!
Kul att det funkar för Ebba med Boogie. Vilken känsla det måste vara för henne....

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

salma

3 september 2007 20:34

Råkade snubbla in här på din blogg och får se lite bilder på snygga lagotto, trevligt.

http://salma.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...