Även Märta har börjat rida igen, nu när vi har häst i familjen. Förutom turer på Boogie har hon börjat på Sigtuna Ridskola, där hon kan få öva sig i grunderna på lagom stora ponnies. Där är det ordning och reda, trevliga pedagogiska instruktörer och trygga hästar. Idag föll valet på den den pigga röda lilla Tjejen.

På väg hem såg vi några ståtligt joggande älgar som drev en hare framför sig över åkrarna. Vildmarkssafari hemma!

Efter Boogie var det hundarnas tur. Idag ägnade vi oss åt nödvändiga färdigheter inför att få följa med på ridtur. Vi övade på att färdas okopplade över stallplanen och förbi dyngstacken utan avvikelser.

Sedan tränade vi på Ur vägen på skogvägen. Jag vill att hundarna på signal från mig ska springa av vägen och sätta sig på andra sidan diket så jag kan få dem ur vägen vid ett möte med bil eller annan häst t.ex

Första steget i träningen (som påbörjades när Boogie kom för en månad sedan) var att slänga ut en näve godis på andra sidan diket, ropa på hunden och visa riktning med handen som vid vanligt godissök.

Andra steget var att ropa på hunden, peka ut riktning  med handen och när hunden sprang ut på det avstånd godiset brukar ligga kasta en näve godis till hunden.

Separat har vi tränat sitt på avstånd i olika miljöer.

Tredje steget var att visa riktning med handen, när hunden söker sig ut på rätt avstånd, vänta lite och eftersom vi tränat mycket sitt bjuder hunden på ett sitt när inget annat händer  och då belönar jag genom att kasta godbitar till hunden. När detta funkar har jag även lagt till kommandot "Ur vägen" när hunden utför beteendet korrekt.

Jättekul,  tycker vovvarna som nu går och tittar på mig hela tiden för att se om jag inte ska hojta Ur vägen snart. Stellas Ur vägen är nästan helt klart, Tosca har fortfarande en tendens att hamna för nära mig och vägen, vilket jag tror beror på att hon inte vill hamna för nära Stella när det ska regna godisbitar. Stella anser inte att Tosca har rätt att äta nåt i närheten av henne nämligen.

En grundfärdighet som hade underlättat här är att kunna fånga godisbit i luften. Då hade jag lätt kunnat belöna varje hund individuellt utan att hamna i den konkurrenssituation det innebär att plocka godis från marken nära varandra. Men Stella och Tosca är helt urkass på att fånga flygande godis. De låter godbitarna studsa i pannan, landa på ryggen, fastna i skägget  och jag vet inte vad... Försöker öva på detta, men hittar ingen bra teknik för att få dem att lyckas.

Idag var jag bara tvungen att åka ut och hälsa på Boogie, eftersom vi inte setts på hela helgen! Hon hade redan haft sitt ridpass med Anki, och skött sig väldigt bra. Fina galoppfattningar och hade även fått jobba med förvänd galopp. Jag körde sedan lite klickerträning inne i stallet.

Vi började med Självkontroll. Jag vill kunna hålla en godis öppet i handen nära hennes huvud utan att hon försöker ta den. Jag håller en morotsbit i öppen hand, försöker hon ta den stänger jag handen. Alla försök att få ut moroten ignoreras. (Boogie är ganska försynt och buffas mest, men skulle hon ta i med tänderna skulle jag ta undan godishanden bakom ryggen en kort stund.) Om hon drar huvudet något undan från godishanden öppnar jag den igen, försöker hon då ta moroten stängs handen igen. Det är mer förstärkande att få se den, än att den är dold. Håller hon fortsatt bort huvudet klickar jag och belönar. Boogie är både hungrig och smart så det tog inte många repetitioner förrän hon stod och tittade in i boxväggen så fort jag tog fram nästa morot. Jag misstänker att detta är en mycket viktig del av träningen som hela tiden måste underhållas för att godishanteringen ska fungera med häst.

Sedan repeterade vi Hovtarget, nu med en annan matta,  eftersom jag glömt Boogies. Den var lite mindre så det var svårare för henne att träffa rätt. Här valde jag att klicka för rätt typ av rörelse (ett målmedvetet försök att placera hoven på mattan) även om hoven hamnade lite utanför mattan eftersom den var mindre. Jag tycker att jag börjar kunna se skillnad på de hovrörelser som blir skrap, eftersom hon då lyfter benet mer uppåt först. Hon använder nu alltid vänster hov, och jag vet inte om det är en för- eller nackdel att hon alltid markerar med samma? Ser lite kul ut ibland när det skulle vara enklare att använda höger, men hon ändå omfördelar sin vikt för att få ditt vänster. Hon börjar kunna förflytta sig till mattan oavsett var den placeras, även snett bakåt. Vi jobbar ännu på högst 3 m avstånd.

Slutligen apporterade vi lite med apportbocken. Hon kan nu hålla den stadigt i munnen 3-4 sekunder. Inga problem med tugg här inte, jisses vad stadigt hon håller! Efter klicket får hon spotta ut bäst hon vill för att ta emot belöningen. Jag vill undvika att hon associerar min hand med attt spotta ut. Den ska däremot kunna ta på apporten, dra lite i den osv utan att hon släpper. Camilla tog bilderna och det var bra, för på varenda bild gör jag samma grimas! (Kniper med läpparna för att hjälpa till ?) Just sådana omedvetna saker som man gör med sin egen kropp kan hunden, eller hästen, uppfatta som en signal för det den ska göra. När man sedan ber djuret göra om beteendet utan att göra den kroppsrörlesen förstår det inte vad man menar. Så nästa träningspass måste jag givetvis se att Boogie kan hålla fast utan att jag kniper med munnen!

På väg tillbaka ner till hagen passade vi på att träna vardagslydnad. Nämligen beta på kommando ("varsågod" + handrörelse mot backen) samt att lyfta upp huvudet från gräset på kommando ("upp" + lätt drag i grimman). När hon tog upp huvudet klickade jag och belönade med äppelbit. Upp-delen köpte hon snabbt, det var värre med att vara tvungen att vänta på varsågod för att få beta igen. Här blev hon lite sur och provade några fula grimaser som jag givetvis såg till att ignorera. Jag såg till att tajma mina "varsågod" så att jag förstärkte stå lugnt utan motstånd i grimman och siktade in "varsågodet" mot riktigt saftiga klöverbestånd längs vägen för att få lite cred som god matfinnare!