Tisdagar har vi först valpkurs, sedan allmänlydnad. Jag är klar till 21, så det brukar finnas lite ork för egen träning kvar. Däremot är det sällan rätt aktivitetsnivå på mina hundar när de suttit i bilen och tittat på två kurser först. Ikväll tänkte jag därför bara "aktivering", inte "prestation". Det blir nämligen snabbt aversivt för mig själv när jag har som målsättning att åstadkomma något, och hundarna är övertända, piper, hoppar och far.

 Stella fick komma ut först. Lite fritt följ med vänstersvängar funkade finemang. Klossträningen hade förbättrat schvunget i bakdelen. Helt om marsch kraschade totalt när Stella försökte backa runt mig istället för att följa med runt. När jag felade blev hon lite stirrig, och backade ännu mer. Här var det nog också klossträningen som spökade på nåt vis, men det löste sig när jag  gjorde allt i slowmotion och faktiskt lockade med henne runt ett par gånger för att få komma åt att förstärka rätt beteende. Sedan funkade det som vanligt igen.

Efter det körde jag lite fjärr på ca 7 meter, men upptäckte raskt att hon går framåt upp i stå. Plockade ur det och filade lite på nära håll. Efter ett tag bestämde jag mig för att ta med det hem och öva inne istället i bättre belysning för att vara säker på att belöna vikt bakåt.

Sedan var det dags att släppa ut Tosca-galningen. Tema för kvällen var stimuluskontroll på ligg. Vänta på kommando är mycket svårt för Tosca, så det kanske inte var rätt läge efter väntan i bilen, men jag vill jobba mycket med kommando på henne eftersom det är där vi har svårast. Tosca är ju klickertränad från valpstadiet. Eftersom jag nu inte skulle ha en sådan där

kommandolåst hund har jag gjort klickertränarens klassiska nybörjarmisstag och väntat för länge med stimuluskontroll. Allt ska ju vara färdigt och perfekt innan det döps, eller hur? Men en hund som får vänta 2 år innan den ska lära sig jobba med kommandon, får svårare att förstå konceptet stimuluskontroll. Så här sitter jag med en 3-årig beteendesprutande klickergalning till lagotto. Jag har otroligt lätt för att bli frustrerad och irriterad, inte på hunden, utan på mig själv som åstadkommit detta. men ikväll är jag rätt stolt över att jag lyckades hålla huvudet ganska kallt i den besvärliga övergången där hunden ska vänta lite på signal. Just där brukar Tosca förvandlas til en enda stor skällande sprattlande utsläckningsexplosion, och jag brukar tappa humöret och ge upp. Men i kväll kämpade jag på. provade att belöna med godis på backen för att lugna ner henne med nosande. Viss effekt. Sedan tog godiset slut och jag övergick till bollbelöning. Lek har ju inte varit Toscas favvo, men vi har jobbat upp det, och ikväll hände spännande saker. Hennes frustrationsnivå sjönk tydligen när hon fick jaga bollen, för plötsligt kunde hon tyst vänta på signal  i flera sekunder OCH överse med andra ord. Vi kom raskt så långt att vi dessutom kunde växla mellan sitt och ligg. Intressant!

Hemma igen körde jag mer Stå upp bakåt med Stella. Belönade som vid backa genom att rulla godis mellan framtassarna bakåt och fick snart mera bakåtvikt i ställandet. Kunde då kosta på mig att börja nolla de som gick framåt utan att hunden kroknade. Med Tosca blev det ingångar med både target och kloss. Ingångar är tema på Gf- fortsättningskurs imorgon så jag vill kunna demonstrera båda tillvägagångssätten.

Nu lite sömn.  I morgon är det min tur att rida lektion för Anki.

 

AK&Kråka

12 september 2007 11:33

Hej hej!
hittade hit via Tinas blogg!
så kul att läsa om din träning, med hund, häst och med kurser!

http://bacillen.wordpress.com

 

Vendela&Dagny

12 september 2007 15:47

Tack för peppningen! Om det är till någon tröst så har jag också fastnat i "endast spontana beteenden i evigheter" träsket. Stimuluskontroll är inte lätt hälsar Dagny=)

http://dagny.taftea.se

 

Maria

13 september 2007 00:03

Nä, lätt är det inte, och ännu svårare med häst säger de!

 

Tina

14 september 2007 15:27

Åh va skönt att läsa att man inte är ensam om denna prestationsångest inför stimuluskontroll.
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...