Det började redan i fredags. Fredagmorgon = konditionsträning för Boogie, och denna gång skulle även hundarna få hänga med. KUUUL! tyckte Boogie, och för första gången funderande jag några sekunder över om det verkligen skulle gå att stoppa henne, om jag ville. Det gjorde det, men pigg var hon, helt klart! Hundarna höll sig 25 bakom, de gillade inte att det sprutade grus på dem....

På lördagen var det Ebbas tur att rida, så hon hängde med Moa och Camilla. Det blev blandade galopper på vallen, eftersom Boogie tappat en sko fram. (Bara en sån sak! I somras när hon tappat en framsko ansåg hon sig vara helt och hållet halt) Jag vågade inte titta så noga, utan fokuserade på spårträning med hundarna. I ögonvrån såg jag dock Moa och Ebba fara runt i alla väderstreck medan Camilla på Mocca såg ut att försöka valla ihop dem. Alla kom hem, fortfarande kvar i sadlarna, och Ebba var alldeles uppspelt. Boogie hade varit väldigt pigg och försökt köra om Claudia i innerkurvorna.

På söndagen tyckte jag det var min tur. Jag måste ju få nån chans att öva lite på det Anki försöker lära ut. Jag hade ambitionen att kombinera Ankis upplägg för galoppfattningarna med belöning från hästryggen, så fickorna var fullmatade med äpplen. På vallen stod en trafikkon som såg farlig ut tyckte Boogie, så vi började med multarget på den. Inga problem!

Sedan blev det väldigt frisk trav, inga problem med framåtbjudningen här. Så småningom gick vi över till galoppfattningarna och direkt sprack klickerträningsupplägget. Boogie tyckte nämligen att det var läge att i hög fart satsa hemåt. Jag hade fullt schå att något så när behålla sits och centrering och fortsätta placera hästen där jag ville ha den. Att avbryta för belöningar blev överkurs för mig som ryttare, även om det kanske hade gett snabbare resultat i själva lydnaden. Nu blev det mer traditionell "du ska banne mig åt det hålll jag bestämt" ! Men jag är i alla fall nöjd med att jag bibehöll mitt eget lugn, inte kröp ihop alltför mycket framåt, utan lyckades sitta ungefär där jag borde, stänga yttersidan istället för att panikhala på insidan, och att jag faktiskt vågade pusha på FRAMÅTdit JAG ville, istället för att bara bromsa och knipa. Så efter några rundor på ängen gick det att styra dit jag ville utan utbrytningsförsök. Frisk och fräsch galopp med ett och annat ystert extra språng!

Bus-Boogie är ett steg i rätt riktning. Finns det framåtbjudning, så finns det något att jobba med.  Motståndet mot att bege sig till arbetsplatsen, ridbanan, är borta. Hon vill vara med! Om hon till och med skojar till det lite med ett krumsprång, så har vi kommit långt.

PS. Hon såg sååå fin ut idag när Anki red, men då låg kameran hemma på laddning!

 

Ann-Louise

19 september 2007 12:05

Härligt! Då håller hon på att leva upp nu!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

Ann-Louise

19 september 2007 12:08

Härliga bilder och skönt att hon piggnar på sig! Det blir ju lite roligare om det är lite (lagom) drag. Kul också att hon börjar uppskatta ridbanan. Det är din positiva träning som gör det.
Junge har när han varit lös gått före ner till ridbanan om jag inte varit klar... Då känner man att man inte gör riktigt allting fel i alla fall :-).

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

Maria

19 september 2007 15:50

Jo, det känns att det går framåt, på flera sätt! Men jag tror nog inte vi kommer till att hon kan gå före lös till ridbanan, inte sommartid i a f! Gräs är alltid viktigast!

 

Tina

20 september 2007 19:49

Va du är duktig, blir så imponerad vilket jobb du gör. Verkar urkul att vända om en häst.
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

 

Maria

20 september 2007 20:57

Tina: Åh tack, men duktig är jag inte! Jag har bästa tänkbara hjälp av en av Sveriges skickligaste westernryttare. Boogie är inte heller nån problemhäst, hon är bara riden på ett annat, tråkigare, sätt tidigare.
Kul är det hur som helst!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...