...har varit veckans tema på flera kurser.  Som nybliven klickertränare blir man väldigt hängiven spontana beteenden och tycker att det är vansinningt roligt att fånga och shapa! Man blir också snabbt perfektionist och noga med att inte "döpa" beteenden man inte är 100 % nöjd med. Men det perfekta läggandet/sättandet/ ställandet osv kan ju ta lite tid att forma fram, speciellt när man är nybörjare på shaping. Risken är stor att man under väldigt lång tid bara förstärker spontana beteenden och sedan får lite svårt att övertyga hunden om att det ibland är mer strategiskt att vänta på en signal.

Där crossoverhunden kan ha svårt att komma igång och bjuda spontana beteenden har klickerhunden svårt att avhålla sig från att fullkomligen bombardera föraren med nya erbjudanden när belöning uteblir. Vi måste alltså relativt tidigt lära hunden att det ibland är mer lönsamt att vänta.

Hur ska då hunden veta när det är ibland? Jo, genom att vi noggrant håller oss till regeln att kommando gäller. Har vi gått över till att använda kommando i ett träningspass, så ska spontana beteenden inte längre ge utdelning!. Vi belönar dem inte, och vi måste ofta ge hunden en tydlig felsignal som avbryter det påbörjade spontana erbjudandet, eftersom det kan vara förstärkande för hunden bara att få fullfölja. Här gäller det att ha utrustat sig med en lekfull felsignal (t ex kliva ur tränar positionen och med skojfrisk rösta säga nåt i still med "Hoppsan, så tokigt!") Det får inte bli aversivt att bli felad! Då riskerar vi att hunden kroknar. Vi jobbar istället med "minsta möjliga förstärkare" ungefär "Tack för försöket! Prova igen så kanske jag klickar och ger dig bollen!"

Hunden måste bli felad ibland för att upptäcka skillnaden!  Lägger man sig  efter att ha hört signalen "ligg!" så kommer klick och boll/leverpastej etc, lägger man sig utan att först ha hört signalen"ligg!" kommer inget mer än att matte vänder sig bort och säger tokitok! Hmm....

Genom att växla mellan träningspass (gärna under samma träningskväll) där vi förstärker spontana beteenden och träningspass där vi håller oss till kommando får vi så småningom en signalklok hund som "vet" att så fort den hört ett kommando ska den fortsätta vänta på kommandon innan den gör något, och när det belönas för spontana beteenden så fortsätter man bjuda sådana. Under hela hundens liv vill vi enkelt kunna växla mellan dessa träningslägen, eftersom vi aldrig kommer att uppnå 100 % perfekta utföranden i alla moment, och därför behöver kunna fortsätta shapa nya och bättre spontana utföranden för att kunna döpa dem igen.

 

Vendela&Dagny

20 september 2007 16:17

Bra skrivet! Det är lätt att fastna i bara signaler när signalerna väl börjar fungera har jag märkt =)

http://dagny.taftea.se

 

Anna H

20 september 2007 20:30

Vilket bra inlägg! Jag känner att jag behövde den här påminnelsen, det är hög tid att börja med simuluskontroll nu. Det tar ju tid att komma in i det "tänket" också.

http://web.telia.com/~u25803499

 

Maria

20 september 2007 21:02

Åh tack! Att träna med målmedveten variation är alltid det svåraste. Vi människor har så lätt att fastna i det ena eller andra hjulspåret.

 

Hundbiten

12 oktober 2007 17:13

Tack för det! Själv fastnar jag ofta i att bara träna frivilliga beteenden... Detta tar jag med mig för framtida träning, jättebra och enkelt beskrivet!

http://www.hundbiten.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...