Man får passa och öva på det när gården så bjuder   

Boogie lekte amfibievagn, och Hottis verkar ha kommit över sin vattenskräck han med!

Boogie fick testa utebanan för första gången i år.

Jag tror jag äntligen hittat ett tränsbett som Boogie gillar! Ebba testade lite och höll med. Tredelat, men med runda ringar, inte D.

Solförmörkelse? Nej, bara Hottis som svänger in sin höga rumpa i synfältet. MIn egen häst kan jag se över, men den här långskånken försvinner jag bakom!

När nu åter ohälsa sätter käppar i hjulet för träning så får man ju umgås i stället.

Boogie har åkt på en luftvägsinfektion. Men hon mår tillräckligt bra för att slippa bli uppstallad i sjukbox. Frisk luft är dessutom bara bra säger veterinären.

Även om många av de yngre verkar har vårkänslor och spring i benen så promenerar hon runt i sin egen takt och stressar inte upp sig.

Längst bort i bild ser ni hästar ute på ett gärde. Det är Active Stable hästarna som än så länge kan gå ut i första sommarhagen och botanisera lite. När tjälen släpper antar jag att det måste bli stängt dit tills det är torrt och fast igen. Men just nu har Active Stable hästarna gott om extra utrymme att leka och strosa runt, och kan vandra över ett stort område.

Hottis har minsann riktiga vårkänslor !   Manderville...

Dit hon går, går Hottis...

Myyyys....

Fast lite tid måste man lägga på att hålla koll på konkurrensen

Lex säger aldrig nej till lite röj!

Det finns ju många lekglada grabbar i ungefär samma ålder

Inte konstigt att täckena sitter på sniskan när terrier-Joey är i farten

Heinekin har fullt upp med att spana på skogstroll

Bråttom till middagen?

Eller bara nyfikna på den nyanlända hästen i inskolningsboxen?

i tidningen Ridsport.

Även om det är mycket i den som blir off topic för mig, så tycker jag oftast att den är intressantare och mer lärorik än Lucky Rider och andra "livsstilsmagasin" som man som  westernryttare är hänvisad till. Tänk om vi också hade en tidning som behandlade westernridning som en sport och faktiskt rapporterade tävlingsresultat, beskrev regeländringar och följde trender inom sporten!

Westerridning är inte ett övergripande livsstilsval för mig. Jag är förskräckligt ointresserad av att leka trapper med packmula i fjällen. Jag blir förbannad över att jag, bara för att jag tävlar i western, förväntas vara totalalternativ och vilja fördjupa mig i  barfotaverkning, homeopati och hästpratare. Jag går inte i gång på helsidesporträtt av skäggiga farbröder med rimfrost i slokmustaschen.

Så jag får faktiskt ut mer av att läsa Ridsport när jag kommer åt. Om t ex utfodring, juridik, försäkringar och annat allmänt övergripande.

I dag när jag bläddrade funderade jag lite över det här med begreppet Ridbarhet, som återkommer i alla möjliga sammanhang.

Vad är det egentligen? Vad ryms inom det begreppet? Hur gör man rent konkret för att mäta det? Vilket jag antar att man måste om det det ska ingå i avelsmålen och kunna utvärderas?

Någon som vet mer får gärna upplysa mig!

Sedan funderade jag på det här med unghästar och hästhållning

Jag har alltid tyckt att det verkar lite feltänk att låta ungdomar fostra varandra utan vuxen tillsyn. Det brukar inte bli så bra för människobarn och för hundbarn, (de arter jag är mest bekant med) och det verkar ju inte heller vara så hästar organiserar sig när de själva får bestämma.

Snarare som ett upplägg som vi har skapat av ekonomiska och praktiska skäl.

Det kanske finns några studier på det här?

Själv har jag bara tillgång till vår one-case-study Hottis. Han flyttade till oss sju månader gammal och fick då sällskap av en äldre snäll valack första tiden.

Så småningom utökades hans flock med flera snälla, trevliga valacker men Hottis var helt klart yngst.

Det närmaste en jämnårig busgrabb han kom var araben Meduz som var ett par år äldre och gillade att leka.

Härliga tider!

När vi förra året flyttade våra hästar  till Sigtuna fick ju Hottis och Boogie bli hagkompisar. Vilket gick hur bra som helst!

De blev snabbt goda vänner. Hottis hade god nytta av sin träning i att reta gubbar lagom mycket för att det ska bli action men inte konflikt! Det funkade på tanter också!

Till sommaren blev det större blandad grupp och för första gången en jämnårig polare, Lex!

Det var vi lite spända på hur han skulle hantera. För första gången någon som är jämnbördig eller kanske till och med lite underlägsen. Lex var ju en ganska hårt hållen kille när han kom. Skulle Hottis liksom få hybris?

Men det kan man ju inte direkt påstå. Jag tycker Hottis hade bra tålamod med Lex inledande osäkerhet och väntade in honom tills han vågade börja ta för sig i lek och bus.  Ganska snart var de som ler och långhalm och ville hellre dela matbyta än äta ur varsin.

Så hamnade hela gänget på Wiggeby Active Stable och fick massor av nya polare, både unga och gamla, ston och valacker.

När jag ser på Hottis i gruppen ser jag en socialt kompetent häst som tryggt kryssar runt. Han vet vilka man bör ta en vidare sväng runt  sig för och vilka man kan busa med. Han drar sig inte för att flytta på någon i havrekön när han tycker att han är hungrigast, men vet nog rätt väl vilka han rår på.

Jag tror att hans uppväxt med äldre trevliga hästar bara har gagnat hans sociala utveckling och mer efterliknat livet i en "naturlig" hästflock.

Får jag chansen med någon mer unghäst framöver, kommer jag att göra på samma sätt   

Den där Murphys lag är man ju ganska välbekant med som hästägare.

Han gillar att slå till när man har något extra kul inplanerat. Tävling eller så.

Det är ju dags för clinic med Mr Trail, Tim Kimura, nu till helgen.

Något som jag verkligen sett fram emot.

Exakt en vecka innan kommer Boogie in med ett alldeles uppsvullet bakben. Lymfangit.

Hon har fått ett antal sår av okänt ursprung på bakbenen senaste veckorna, och så blev det så här.

Nu hoppas och tror jag att vi var snabbt på det. Vi fick hjälp av Laura, som kom ut direkt fast det var en fredag kväll.

Svullnaden och febern är redan borta och Boogie kan förhoppningsvis återgå till sitt normala gruppliv så fort såren torkat upp igen. Hon är inte alls glad åt att vara tillbaka i isoleringscellen.

Hur det blir med Kimura-clinicen återstår att se. Ebba och Hottis är på standby. Fördelen med en familj med flera hästar och ryttare. Friskast häst åker!

Tills vidare är det flera turer om dagen för att fodra, mocka och lägga om benet. Det är inte praktiskt att stå på lösdrift när man får skadad häst, eftersom det inte finns någon service för häst som hamnat på box. Det har blivit många tillfällen att se gården i morgonljus!

Alex

Hottis och Primo

I helgen var det så varmt att Hottis fick gå naken

Men nu är det riktigt kallt igen, så täckena åkte tillbaka på!

Sovmorgon i Active Stable i morse:

Det händer ju inte så ofta nu för tiden eftersom konkurrensen om utrymmet minst sagt hårdnat under vintern.

Men i kväll uppstod en lucka för mig och ett par av tjejerna från Wiggebys AR-sektion att markarbeta vår hästar, var och en på sitt vis.

Frid och harmoni i ridhuset ger glad och arbetsvillig häst! Jag långtyglade och fick mitt bästa pass med Boogie på mycket länge. Hon var pigg men balanserad och ställde upp på allt. Eftersom hon var så pass pigg var det guldläge att jobba med durationer i trav. Så roligt att ingen av oss ville sluta! Vi höll på tills det bara var vi kvar.

Därför passade jag också på att låta henne skritta av sig själv medan jag mockade upp allt gödsel som ingen av oss  varit med och producerat.

Eftersom det naturligtvis är en självklarhet för alla på Wiggeby att plocka upp efter sin egen häst så är det verkligen ett mysterium med alla dessa högar som ligger i ridhuset när man kommer in vid 20-tiden.

Något slags lokalt naturfenomen?   

Det var stört omöjligt att få någon bättre bild på Boogie, eftersom varje gång jag kom närmare så hände det här:

Jag blev dessutom alldeles sandig i ansiktet av alla pussar jag fick!

Det fick mig att tänka på ett kul citat på nätet som jag läste här om dagen. En dam hade fått rådet att bygga en mindre hage till sin nya häst, för att den skulle bli lättare att fånga. Hennes svar var:

"Jag är klickertränare. Jag fångar inte hästar. De kommer till mig!"

När vi kom in i groomingen igen och jag småpratade med mina stallkompisar somnade Boogie lutad mot min arm. Det tog visst på krafterna att vara så fokuserad och arbetssugen så länge!

En alldeles vanlig marsvecka? Njae, jag vet inte. Det känns som det varit lite "extra allt" både på tonårskontot och pensionärskontot.

Förutom det vanliga, då...

Jobb:

Fritid:

Försöker få Jörgen att banta Boogie lite, men han påstår att det finns någon som älskar henne för mycket.

Hmm, förstår inte vad han menar. 

Nä, det måste vara fri tillgång på havrehalm som sätter sig runt magen!

Eftersom det har kommit en ny häst, Primo, finns det extra halm utlagd för att "öka nöjdhetsfaktorn i gruppen" medan den nya etablerar sig.

Även Sto-Active har fått en ny hyresgäst och uttökad mattid i sin matapparat.

Så det verkar inte alltför angeläget att tjafsa om maten.

Billy hänger med, nej - på Birk.

Magic Brush säsongen är i full gång. Att man aldrig lär sig att man inte ska rykta hästen i fleecetröja så här års är ju obegripligt!

Annars då?

Jag har suttit fast i Statoil Eurostop superbiltvätt igen.

Händer varje gång. Alltid är det någon som börjar bromsa eller köra när man bara ska glida med det löpande bandet i friläge. Och det är INTE jag!

Men det är som med fleecetröjan. Om ett år har jag glömt att jag ska undvika denna biltvätt, och så sitter jag där igen och svär.

Hemma har Theas sår läkt jättefint. Men hon vill fortsätta sova i min säng, trots att hon inte måste. Vilket har rubbat Stellas cirklar.

För att inte tala om nattsuddarhusse, som det aldrig finns plats kvar till...

Idag kom Catrine från vårt förra stall på besök. Jättekul att ses!

Hon fick rida Boogie och det gick väldigt bra! Boogie brukar vara lite skeptisk och inte alldeles samarbetsvillig när någon rider henne för första gången, men med Catrine var det ömsom öronen framåt och ömsom inlyssnande bakåt. Inga limmade öron och inget vresigt hystande. Till och med galoppfattning på första försöket, trots att det var höger!

Jag hade bara mobilkameran så det blev inga bra bilder, tyvärr. Den är ju inte riktigt som den var, efter doppet i hundvattenskålen...

Lyssna-öron på Boogie.

Catrine rider annars dressyrfjording. Om fina Eikars äventyr kan ni läsa i Catrines blogg här!

Vi tittade så klart runt i Active Stable också. Det är väl det finaste man kan bjuda på på Wiggeby, umgänget med alla go'a hästar!

Här har ett gäng tagit en middagslur ute i sommarhagen. Tiiu har tryckt på snooze!