Säg gärna till om det är något särskilt du vill öva på!

Jag tänkte i alla fall fortsätta med de trixiga svängar vi jobbade med på Jonna-clinicen   

Som vanligt skickar utomstående ekipage en liten anmälan till min Canis mailadress  eller på Facebook!

Varmt välkomna till multihästkulturella Wiggeby!

Avd. Vill också ha!

Avd. Tänka till...

Idag var Ebba och Hottis med om sin första gemensamma hopplektion! På Wiggeby finns många roliga möjligheter nämligen! När jag såg ett anslag om unghästhoppning för Ellen Larsson från Väsby ridklubb skrev jag upp Ebba och Hottis på direkten!

En unghäst ska få prova på olika saker och tanken är ju dessutom att Hottis ska ridas även i Hunterklasser. Beskrivningen av Ellens upplägg med fokus på muskeluppbyggnad, balans och tempo lät så vettigt! Direkt efter att jag skrivit upp henne fick Ebba dessutom trevliga välkomnande sms från de andra tjejerna i gruppen. Sånt värmer!

Hottis har aldrig ridits i engelska sadeln förut, så Ebba testade att han tyckte det var ok dagen innan. Det var inga bekymmer och Ebba tyckte det  var jätteskönt att sitta i den sadeln igen. Hon  föredrar ju ofta den när hon rider Boogie och andra hästar.

Träningsgruppen i kväll bestod av unga tjejer på ponnier och stora hästar. Så himla skönt för Ebba att få träna med jämnåriga, och inte bara tanter och gubbar   

De andra hästarna var mycket mer erfarna än Hottis, men en bra instruktör anpassar ju övningarna för varje enskild häst. Hottis förkunskaper består av ett par löshoppningar som "bebis" samt viss bekantskap med markbommar från trailträning. Ebba själv har hoppat med glädje under sin ridskoletid, samt senare på Boogie, Snappy och några till.

Det var en väldigt trevlig upplevelse att stå på läktaren som mamma i kväll! Ellen Larsson visade sig vara en MYCKET sympatisk instruktör! Trevligt tonläge, uppmuntrande, positiv, observant, bra konstruktiva instruktioner! GILLAR! 

Hottis, han bara växer i mina ögon... Världens go'aste långskånk som bara gör sitt bästa, hela tiden! Inte klockrent, det kan man inte förvänta sig, men med en väldigt bussig attityd.

Ebba, hon är också så himla duktig på att matcha honom och på att verkligen använda sig av deras tillitsfulla relation.

Först började de med markarbete. Jättenyttigt för Hottis, både med gruppträningen  (tänk railwork) och att faktiskt ridas framåt, i bra tempo. Lyfta huvudet och se vägen framför sig!  

Sedan blev det markbommar, och en viss liten quarter var nog den enda som inte hade en enda touch! Trailtränad, eller?

Mycket pedagogiskt fick Hottis sedan göra sina första språng i ström efter en hoppsäker häst, Heineken. Funkade prima!

Senare fick han testa att hoppa på egen hand, och blev liiiite överraskad över så väldigt upphöjda bommar. Men han tar sig över på sitt vis, och till nästa försök så hoppar han! Duktig liten kille!

Ellen var rädd om honom och rekommenderade korta små pass med mycket vila emellan. Tre år är en väldigt ung liten häst i "vanlig" ridning. Det kan vara lätt att glömma i vår värld där en häst är Senior vid sex år...

Jag tror dock att det bara är bra att ta det i små steg, hålla det roligt och bygga upp självförtroendet sakta men säkert.

Ebba och Hottis verkade båda nöjda efteråt och vill fortsätta i gruppen. Kul!

Då är man hoppmorsa varannan onsdag framöver!

Efter förra veckans lite tumultartade hämtningar av hästar, där i princip alla skulle vara med och ha åsikter om vilka som skulle förflyttas vart och hur, så var det helt underbart att mötas av detta idag.

Alla hästar utspridda på stora stäppen. Nytorp-gruppen har lossat på bandet och minglar lite friare med resten.

Vi behövde bara visa oss, så kom Hottis och Boogie oss tillmötes. Inte med den glada galoppen vi skämdes bort med på Nytorp, men i målmedvetet, kontrollerat tempo. Förmodligen för att undvika onödig uppmärksamhet. Det funkade! Ingen la sig i! Tryggt och säkert för alla   

Så Boogies tur

Efter några, i vårt tycke lite stökiga, dagar kändes det idag betydligt lugnare i hästgruppen. De fyras gäng är inte lika hysteriskt beroende av varandra och de andra hästarna inte lika nyfiket närgångna. Billy har målmedvetet jobbat sig in i gruppen, och blivit accepterad av och själv accepterat Tabby och Lex. De första dagarna såg jag hur han försökte stöta bort Lex från Hottis, men Hottis gick flera gånger emellan och som för att säga "Rör inte min kompis!" Hottis föltuggardagar verkar således vara över. Han har inget emot att hänga med sin gamla mentor och kompis Billy, men Lex ska också få vara med, så det så! Lex verkar f. ö.  vara den som umgås mest utanför gruppen. Jag har t. ex sett honom lite försiktigt klia på en stor svart sak.

Boogie/Tabby duon har haft påhäng av ett litet ponnysto, och sett rätt roliga ut när de via synkroniserade undanmanövrar försökt skaka av sig henne.Men ponnystoet håller sig envist i närheten, lite á la Hottis,  så jag gissar att de ger upp och låter henne hänga med så småningom. Det finns för övrigt inte så många ston i flocken, så hon suktar kanske lite efter tjejsnack?

Jörgen har gjort en ny grindöppning så man inte behöver gå igenom hela systemet när man tar in och ut. Lite festligt att när man tar ut Boogie o Hottis från stora stäppen och går utvändigt runt ridhuset, så ser man sedan Tabby & Co kika in genom fönstret till skötselplatserna, då de andra knatar runt inom systemet för att hålla koll på vart kompisarna tog vägen.Så står de övriga i gruppen tålmodigt och väntar i ligghallen på att de andra ska bli klara med ridning och pyssel och bli utsläppta igen. Men banden är inte riktigt lika krampaktiga längre, i fredags såg jag t. ex Billy få med sig smågrabbarna ner till gröngräset igen när tanterna var inne hos oss.

Igår fick Boogie och Hottis träna på grovfoderautomaterna under övervakning av Jörgen. Vi fick då tillfälligt skilja av en del av området runt om en automat, så de inte skulle bli störda. Meningen är att de ska få upptäcka hur allt går till på ett lugnt och positivt sätt innan man lägger till det som kan vara lite stressande som andra hästar, luckor som skramlar etc. Jörgen verkar ha en noggrann kriterieplan för detta för att slippa bakslag som sinkar inskolningen. Så denna första gång hade han öppnat luckan till grovfodret i förväg och vi fick leda in hästen in utrymmet och bara låta den äta. Sedan ut genom utgången och gradvis vänja sig vid den luckan. De kan backa ut också, vilket Boogie noggrannt testade. Men senare står troligtvis nästa häst där och väntar, så det är viktigt att veta var utgången åt sidan är för att inte känna sig trängd. Vi gjorde ett antal repetitioner med båda hästarna och både kom så långt att de självständigt gick in när man släppte dem en bit därifrån. När de fick prova lösa kollade de så klart upp olika alternativa sätt att komma åt höet därinne , så var det avtestat också!

Idag hade vi nästa träningspass med Jörgen. Både Boogie och Hottis var helt på det klara med hur de skulle gå in på egen hand. Däremot blev Boogie lite tveksam till att höet nu lång längre in bakom luckan. Hon ville först inte stoppa in huvudet så långt in i öppningen. Hottis däremot hade inte sådana betänkligheter. Jörgen beskrev det som att Boogie har ett mycket större behov av att känna kontroll. Hon testar mycket mera hur allt funkar, kollar att det går att komma ut osv. Att stoppa in hela huvudet i luckan innebär ju att hon då inte ser vad som försiggår utanför stationen, och det tog en liten stund innan hon var redo för det. Jag var in och lyfte upp lite hö närmare öppningen på första försöket så hon kom igång att äta, och redan andra försöket vågade hon stoppa in huvudet så ögonen försvann innanför öppningen. Mat är ju viktigt ju...

Man ska inte hjälpa dem för mycket, de måste lista ut själva hur de ska lösa problemen. Möjligheten att komma åt sin mat ska  nu inte vara beroende av närvaron av en människa. Vi ska träna lite till på det här sättet innan de får egen transponder. Tanken är att det ska finnas en god grund med många positiva upplevelser i automaten för att "vaccinera" mot potentiellt obehagligare upplevelser som skrammel när luckan stängs när måltiden är slut samt buffliga kompisar med dåligt követt!

Jag gillar glimten som tändes i Boogies ögon när hon fick börja undersöka hur allt fungerade igår! Att så småningom få så oändligt mycket mera kontroll över sin tillvaro, kunna bestämma själv vart hon ska gå, vem hon ska hänga med, och när hon ska äta, tror jag kommer att passa denna häst alldeles utmärkt! Det fanns ett litet extra schvung i steget när hon knallade iväg efter övningspassen och passade på att kolla in de andra automaterna, vad hästarna gjorde i dem, saltsten och vattenstation.  Det passar säkert de allra flesta hästar att i stället för att stå i box och vänta på nästa fodring, kunna få ta tag i saker själv och ge sig iväg ut på fodersök när det kurrar i magen. Även om det inte alltid kommer att ge utdelning (beroende på deras individuella foderstat och när de senast mumsade) så måste möjligheten, att kunna ge sig iväg och försöka, innebära stimulans och stressreducering. Att kunna kontrollera och påverka sin omgivning, i stället för att passivt vänta i ovisshet. Jag tror på det!

Igår anlände ytterligare en stallkompis från Brunnbytiden - Kiddas! Han står nu i inskolningsboxarna, som är som uteboxar med varsin liten rasthage till. De är strategiskt placerade uppe på en höjd, nära vattenstationen. Enligt Jörgen gör det höga läget att hästarna stressar av och känner att de har koll på läget. Närheten till vattnet gör att alla hästar i flocken förr eller senare passserar förbi, med chans att spana in varandra och morsa om man vill.

Efter dagens automatövning passerade våra hästar förbi Kiddas och noterade att, hallå där, vi känner ju varandra! Väl?

För Kiddas verkade inte helt med på noterna... Kanske är han alldeles omtöcknad av alla nya intryck? Boogie parkerade sig invid hans rasthage och väntade tålmodigt på uppmärksamhet. Hottis vinkade Hallå! Hallå? Tabby begrepp inte riktigt poängen, och försökte valla iväg Boogie och Hottis mot grönare nejder. Hon känner ju inte Kiddas alls. Men Boogie och Hottis lät sig inte rubbas, så Tabby fogade sig i att det av okänd anledning nu skulle softas lite bredvid den nya arabkillen. Han var dock väldigt svårflörtad! Jag tror det bara vara Hottis som till slut lyckades få lite kontakt, och vid det laget hade jag gett upp på fotandet!

Älskar Tabbys talande öron! Visst ser man att hon inte helt förstår poängen med att vänta just här, men står nu Boogie envist här så får väl hon också lov att stå här ett tag!

är vi nu, sedan några dagar. Boogie, Hottis, Tabby och Lex har först gått i en hage för sig själva och blivit avmaskade. Igår fick de komma till en annan hage bredvid de andra så det kunde hälsas över staketet. Det gjordes det, och Billy upptäckte att han hade gamla bekanta bland nykomlingarna.Det syntes tydligt att han ogillade att det var ett staket emellan honom och Hottis!

Idag var det så dags för våra hästar att få gå in i Active Stable flocken. De skulle få träffa en utvald del först, och Tabby och Lex fick gå in först. Hur lyckat det blev vet jag inte. Det kändes som om våra hästar blev lite väl uppjagade över att deras tighta grupp splittrades upp. Tabby sprang för glatta livet och Boogie hann också bli alldeles sjöblöt av svett medan de letade efter vägar att ta sig in till varandra. Så när Boogie och Hottis fick gå in till de andra hade Tabby liksom förirrat sig bort i en annan del av lösdriftsområdet. Billy hade tålmodigt väntat på att Hottis och Boogie skulle komma in. I början var det väldigt röjigt med hästar överallt, och jag kom mig inte ens för att filma. Jag stod mest och höll andan, för Boogie ser väldigt liten ut när hon blir omringad och jagad av fullstora hästar. Huvva!

Jörgen tyckte det var för mycket spring och stängde ut några av hästarna så det skulle lugna ned sig. Där nånstans började jag filma, så det som syns på filmen är när Billy försöker få rå om Hottis och Boogie, samtidigt som  Tabby äntligen hittar tillbaka till sitt gäng. Vilket inte uppskattas av Billy...

När de fyras gäng så småningom grupperat ihop sig och börjat beta lite, så tyckte Jörgen det kunde vara så ett tag och skulle fortsätta med att introducera ihop hästar senare under dagen. Det var lite pirrigt att åka tillbaka till jobbet, kan jag säga.

Tabby har ett hököga på allt som försiggår runt om kring

Billys tålmodiga men målmedvetna närmanden t ex...

Kolla Tabbys öron!

När vi återvände på kvällen var alla hästar ihopsläppta. Det var inte helt harmoniskt ännu, men det är ju stora ytor och många som ska lära känna varandra, så det tar väl tid innan allas vägar har korsats ordentligt.

Vi trodde de våra skulle vara jättetrötta, men otroligt nog orkade både Tabby och Boogie med varsin lektion för Carolina alldeles utmärkt! Jag är dock helt slut som artist, så det får jag blogga mera om en annan gång!

Småkillarna går just nu för sig själva för lite stödmatning åt framför allt Lex, medan damerna är kvar i den urbetade sommarhagen för att banta. Damerna är inte nöjda, de anser att de svälter. Gräset är inte alls slut, det är bara att man kanske inte kan moffa in ett halvkilo per tugga lika enkelt längre...

Känns inte heller alldeles rätt att dela på den fina, mysiga gruppen... Så vi kanske stuvar om lite igen inför helgen, när Boogie ska på träningshelg hos Carolina och Tabby behöver killarnas sällskap...

I kväll red vi ut en härlig tur till Venngarn med Helene & Tabby och Catrine & Eikar samt yrmössorna Wille och Tosca. Boogie och Tabby är ju vana vid varsina skållade popcorntroll runt benen, Eikar var lite mer skeptisk. Inte till att ha dem runt benen, då visste han ju var och vad de var. Näe, det var när Tosca lekte träsktroll upp och ned ur diken och vattensamlingar som han funderade på om det nog inte var ett fjordingätande litet monster vi tagit med.

Boogie var pigg och glad!

(Red Boogie på banan igår också under Ebbas stränga öga, och hon börjar kännas helt OK igen. Skönt! Jäkla bromsar att ställa till det!)

I kväll skulle jag sedan ta upp grabbarna från storhagen till natthagen och bjuda på lite kraftfoder. man är ju van att tänka att hästar ska fodras på lite avstånd från varandra för att undvika konflikter.

Men det blev rena röran! Hur jag än försökte med byttorna skulle de prompt äta ur samma. Då menar jag inte på ett otrevligt "allt är mitt" sätt, utan tvärtom "killar som delar på ALLT" . Till slut stod jag och höll i båda byttorna som när man ska mata kalvar eller flasklamm, då blev de nöjda och kunde äta ut varsin burk! Så småningom kunde jag ställa ner byttorna på marken i alla fall.

Knasbollar   

Får mig att tänka på en av Märtas favvolåtar från Youtubeidolerna Nigahiga.

Boogie och Hottis skulle ned till stallet en sväng för ompyssling och träning, så Lex och Tabby fick en stund på tu man hand. Tabby har varit lite muräneaktig gentemot Lex, men en svans är en svans är en svans i dessa sommartider och har man bara en potentiell flugviftare i närheten blir det en annan sak. Typ...