Flerfaldiga SM-vinnaren Snappy Kakkie's semesterlook.

I år var det tyvärr inte riktigt Snappy och Ankis år. Cladden och Moa däremot, red hem brons i youth trail, silver i youth hunt seat och brons i open senior trail! Det kan ju vara värt både lite ledigt och en puss!

Idag kom Bella och Emils häst, Teals Simply Red, till Skällsta.

Grabbarna hälsade välkommen med några vänliga galopper och sedan var det lugnt!

Kan man dela på en tuva, undrar Billy?

Fönsterbord för tre?

Tittut - till exempel!

Alla stona

Vad de livnär sig på nu kan man undra, inget verkar ju längre växa...

Ändå är Boogies mage fortfarande rund, men den växer väl i alla fall inte längre, den heller...

Mocca - arabtant med principer

Utopia - vänligt morgansto

Claudia - dubbelarbetande quartersto

När man har jourvecka på sommarbetet ingår förstås att hålla hästarna med fräscht dricksvatten. Så här i rötmånaden växer gärna både det ena och det andra i karen om man inte dagligen skurar ur dem. Det är många kar, så det tar lite tid. Vår godsägare på Skällsta gillar ju maskiner och tekniska lösningar på det mesta, och jag har hittat den här helautomatiska, energisnåla och faktiskt helt ekologiska hinkborsten*!

Undrar om någon redan tagit patent?

* Till oroliga hästägare: Karet diskas givetvis minutiöst på traditionellt vis efter en sådan här incident! Så klart! Herregud, vad trodde ni! Min häst ska ju också dricka där!

Det har hänt en del sedan åskan pulveriserade dator, modem och router.

Sista helgen i juni hade vi trail-clinic med Anki hemma på Skällsta. Ett tiotal tjejer mellan 15 och 65, både från hemmastallet och tillresta, duvades i förberedande markarbete på lördagen och trailbana på söndagen. Däremellan trevlig middag med "camping" bland K-E's vilda djur i Troféhuset. (Gällde att komma ihåg var man la sig, så man inte fick skrämselhicka av att vakna upp öga mot öga med vårtsvin och gnuer.)

Själv bestämde jag mig efter söndagens katastrofala trailbanor att absolut inte tävla helgen därpå, åtminstone inte i just trail. Hästen gick över huvud taget inte att styra, bromsade, bröt av och krängde åt alla håll. Dessutom skrek Fröken att jag var diskad så fort jag ridit in på banan. Plockade jag inte om tyglarna med båda händerna (gaaah) så red jag helt fel väg (eftersom hästen inte gick att styra, ju!), backade över bommar istället för emellan och sprängde boxen istället för att snurra i den. Det enda vi verkade kunna göra något så när rätt var grind och bro. När Boogie inte apporterade repet på grinden vill säga.

Till slut var jag helt uppgiven och  tänkte lämna banan, men då skällde Fröken som en bandhund och skrek att gav upp, det gjorde man aldrig! Man lämnar misstagen bakom sig och ger publiken en god show genom att visa hur bra man reder ut en svårighet och tar sig an nästa hinder!

Men precis! Så klart! Det har ju varit min styrka när jag tävlat med hund!

Så jag backade i labyrinter, snurrade i boxar och  galoppade som en tok under veckan därpå. ( Med klicker ...)

Och tävling blev det, men det får jag berätta om senare...

 Vår illustrativa och oändligt engagerade Fröken.

Korrekt anridning av bron demonsteras för Maria & Coolen. Eller är det ett avskräckande exempel?

Coolen klarar det i alla fall galant, trots att han inte verkade titta på genomgången.

Arabtanter som Mocca ska bromsas medans tjocka små texashästar ska gasas på. (Turligt nog ingen som plåtade mig och Boogie när vi skulle köra ponnytrav över bommarna!)

Utopia gillar också att stöka undan saker snabbt.

Åsa och Missy guidas över travbommarna.

Anna på unghästen Dollar provar galopp!

Det gör Kicki också på jämngamla Pippi Långstrump - förlåt, Penny!

Ponny-Penny med busluggen

Ima Holy Dollar kör en något mer sofistikerad look.

Slut på clinic - tid för tanträjs i skogen i stället!