Den mer avancerade gruppen avslutade clinicen med galoppombyten i vartannat steg på förmiddagen och trailbana på eftermiddagen.

Miriam byter inte bara galopp, hon har också bytt ryttare till Maries syster Pernilla.

Alexa - en träningshäst som Anki ska tävla i Trail

Galoppbommar

Samma bommar, nytt ekipage 

Carros arab gillar full fart framåt, så Carro får  ladda rejält för stopp innanför bommarna!

Backa i vinkel

Bettan o Cattis i slalom

Jeanette och Carrie på väg mot galoppbommarna

Efter två härliga clinic-dagar med mycket trevligt umgänge och extremt god mat (lagad av deltagarna själva) så var det dags för tredje och sista dagen.

Manuela är fenomenal på att lägga upp övningar som bygger på varandra så att det man övade på i förra passet hjälper en att komma vidare i nästa.

I "rumpgruppen" jobbades det idag med Western Horsemanship-mönster.

Nu skulle det man först jobbat med i sitsövningarna och senare i övergångsövningar (där energier klättrade upp och ned i båtmaster !?) falla på plats.

Hästen ska ridas i ett av domaren (Manuela) bestämt  mönster.

Övergångar mellan olika gångarter ska ske på markerade punkter. Ryttaren måste komma ihåg mönstret också! Ingen kommendering eller skyltar finns.

Ännu en machogren för Stefan på 3-åriga Blixten?

Boogie har fått syn på mig och har öronen framåt!

Superfokuserad Pia på Ila

Några försök senare är Pia mer avspänd!

Medan det Pia döpte till "rumpgruppen" vilade upp sig, jobbade en grupp med Showmanship - delvis för att de har snygga hästar som borde kunna plocka poäng, men också för att dessa hästar har behov av att bli lite lydigare och följsammare gentemot sina ryttare. Om hästen inte är lydig från marken, kommer den inte heller att vara det uppsutten, menar Manuela.

Jeanette och Carrie bromsar in.

En annan grupp jobbade med bommar i trav och galopp.

Fröken Anki, idag alltså elev, red sin egen 4-åring Billy och grimaserar här över ett och annat "klonk" i bommarna.

Ambitiösa Claudia lyfte i stället ordentligt på fötterna!

Manuela gillar ju att utmana både hästar och ryttare så senare under dagen fick denna grupp jobba med en serie om 14 travbommar.

Här Marie på alltid lika positiva Miriam under Überfrökens vakande öga!

Det gäller att placera tassarna rätt i plockepinnhögen!

Både Carro och hennes arabvalack är totalt fokuserade på uppgiften!

Moa på Claudia får allt att se så enkelt ut!

Fröken har vinnarskalle och vägrar låta en 11-åring slå henne på fingrarna!

Billy är visserligen quarter-XXL, men växer med uppgiften och får ordning på de långa skånkarna!

Überfröken är här igen, denna gång i dagarna tre.         

 Detta är inte morgonvälsignelsen, det är sitsträning!

I rättvisans tecken är det Ebbas tur att rida och jag får nöja mig med att vara staketryttare/groom/tolk/fikafixare/morsa i största allmänhet.

I Ebbas grupp har det jobbats med sitsen idag. En god sits byggs nerifrån och upp, precis som ett hus, har vi fått lära oss.

Så Manuela började med fotens placering i stigbygeln och jobbade sig metodiskt uppåt!

 Magstöd och centrering! Manuela pratar om en boll som rullas runt i bäckenet, smileysar på knäna som smilar åt olika håll, naveln som ska kunna peka både framåt och bakåt, och axlar som ska sänkas i V-form.

 Olika övningar får ryttarna att hitta rätt i kroppen.

Mia har inte somnat, hon bara känner efter. Smarty däremot sover på riktigt.

Angelica på sin prickiga häst  får hålla händerna alldeles stilla med hjälp av ett ridspö.

Liksom Ebba.

Eftersom Skällsta ungdomssektion har siktet inställt på Hunter Hack så fick Sveriges bästa westernfröken extraknäcka som hopptränare ikväll!

Självklart behärskar hon även detta område!

Världens bästa Boogie har dock inte världens bästa koll på fötternas placering i förhållande till alla bommar. Men det kan man väl knappast heller begära av en liten kossehäst som inte pysslat med sådant förut.

I frökens bomserier blir det ganska mycket blandade småhopp, men attityden har utvecklats! Med små hinder i olika variationer växer självförtroendet, och nu försöker Boogie reda ut det istället för att bromsa.

En glad och positiv lillmatte på ryggen hjälper också till!

Men det är lite kvar innan hon blir lika ambitiös och framåt som stallkompisen Claudia som alltid bjuder på en extra halvmeter!

Världens bästa Boogie!

På söndagen lyckades jag lura med mig min värdinna Annsofi gryningen så att hon fick se Anki rida senior trail på både Snappy och Claudia. Claudia fick några mellanplaceringar efter visst strul i galoppombyte. Snappy fick hela supporterklubben på läktaren att sätta morgonkaffet i halsen när hon splittade en bom (= fick en hov på vardera sidan i ett galoppsprång).

Vid prisutdelningen räckte det ändå till 1 - 2.

Sedan åkte Skällsta-hästarna hem och Annsofie hjälpte mig att shoppa! En tävlingsblus från Mia. Vi var visst flera som gjorde så, åkte till Skövde för att handla av vår stallkamrat! Mia undrade varför vi inte kunde handla hemma i fikarummet, men i alla fall jag behövde se sånt här på plats för att kunna veta vad jag ville ha (och inte ha). Dessutom var det skönt att få smakråd från sin "personal shopper", som tog sig an westernvärldens underligheter med stor entusiasm.

Nu fattas alltså bara hatt o chaps o lite kunskaper o talang....

Familjen W som Märta och jag bodde hos anslöt på eftermiddagen. De fick se ett hyffsat tvärsnitt av westerngrenar med pleasure-klasser, reining och cutting.

Pleasure är för den oinvigde ett fullständigt mysterium! Mina vänner (som är bruksmänniskor, inte hästfolk) undrade just om inte en häst borde plockas av banan då den verkade halt runt om. Den vann för båda domarna!

Stallets finniga tonåring Wizard of Jazz aka Flash aka Blixten tävlingsdebuterade med Anki på ryggen denna helg med just pleasureklasser och skötte sig fint med placeringar bland de 5 första. Lite trassel vid prisutdelningarna bara, Blixten ville inte ta emot rosetterna. Enligt husse Stefan på läktaren berodde det på att rosetterna hade fel färg. En blå hade Blixten tagit emot.

Efter en oändlig mängd reiningklasser var det dags för Snappy att köra pleasure. Hon fick också nöja sig med fel färg på rosetterna...

 Sedan var det dags för kossorna att göra entré. Väldigt kul att titta på även om kvaliteten på tävlingsinsatserna var tveksam. Våra barn skrek "Heja kossan, heja kossan!"

r

 Mina brukstävlande vänner konstaterade att testosteron halten i lokalen steg på samma sätt som när det är dags för skyddet på en brukstävling. Bredare gång, bullrigare röster och fler spottloskor.