Klickerträning av häst beskrivs riktigt trevligt i Nya Wermlands-Tidningen.

Det är förstås duktiga Isgård det handlar om!

Måndag = mammas stalldag.

Idag med extra allt.

Varannan måndag har Ebba hand om boxgrannen Älva. Just idag hade Ebba inte tid med henne på eftermiddagen pga "Bokfyndet" ( Ett projekt som ska stimulera barnens läslust).

Så jag kom på den fiffiga idén att låna Älva till morgonens lektion med Anki, och spara Boogie till en efterlängtad skogstur med hundarna.

Älva är en snäll och söt korsning mellan halvblod och connemara. Hon är Nini's nya tornerspelshäst. Jag har ridit henne ett par gånger och gillar henne verkligen! Pigg, känslig och ambitiös. Men alla hästar har sina avigsidor förstås, och Älva kan i bland bli lite rädd för saker.  Sedan har hon lite svårare att bära upp sig på vänster sida (Boogie har ju höger, så bara det är intressant).  På dagens lektion fick vi möjlighet att jobba med båda avigsidorna under  Ankis vägledning.

Älva var mer spänd redan från start än hon varit förut med mig. Det var mycket aktivitet i vår spännande kombo  ridhus/byggarbetsplats, och en av de nya hästarna från grannstallet var redan i gång och skuttade. Efter en stund tryckte byggkillarna ut fönsterplast som rasade ned bland presenningarna med rassel och brak. Älva fick ett spel, men jag satt kvar!  Ankis tips om att hålla henne sysselsatt, att direkt ge konkreta arbetsuppgift som att flytta i sidled, och aldrig låta henne "låsa" på störningarna funkade utmärkt under resten av timmen. Till och med när en annan häst fick spader på byggkillarna och rusade rakt in i henne!

Sedan jobbade vi med vänster galoppen, och jag fick lyfta och killa och mickla på diverse olika vis som jag nog aldrig skulle kunna förklara för någon annan, men bra blev det! Som vanligt när man får Anki-hjälp.

Jättekul och lärorikt att få jobba med en annan häst än sin egen!

Sedan blev det Boogie och hundarnas tur. Solen sken, snön gnistrade, hundarna var lydiga och följsamma och Boogie spexade lite. Bättre än så kan det inte bli!

Underlaget var äntligen riktigt bra, även om Boogie påstod att det var lite tungt att galoppera på de mer oplogade vägarna. I den precis lika oplogade favorit-racer-skogsbacken var det däremot väldigt lätt att springa fort!

Sedan blev det lunch i hagen för hästarna och stallkattsmingel för hundarna.

Samt en massa stationsträning medan matte mockade och gjorde i ordning foderransoner åt de båda hästarna.

Och plötsligt hade en hel arbetsdag gått åt...

Men kvällen är lång och hundarna har redan tackat för sig. Turridning med Boogie är den enda form av motion som verkligen biter på mina lagotto :-)

Lars la upp Boogies vinnande runda med Anki i All Breeds Trail pa Harvest i oktober, sa Cottars kunde se. Kolla har.

Fnittriga tjejer på ystra hästar

Över diket!

Spralliga Cladden!

Bus-Boogie

Stella vill också springa lite!

Manuela Witt tillbaka på Skällsta för en november drillning av sina trogna clinic-deltagare. Denna gång var det Ebbas tur att rida. Manuela anser att barn som är med och rider gör det på samma villkor som de vuxna. Inga silkesvantar alltså. Tufft  kan tyckas, men Skällsta-tjejerna vill ju behandlas som stora.  Redan på hästlekis i femårsåldern blev Ebba förolämpad när instruktören satte på sig en clownnäsa och sa att de skulle leka cirkusprinsessor. Hon var ju där för att lära sig rida, inte leka cirkus! Så det här är nog mer hennes melodi. 

Ebba har verkligen ryckt framåt i sin ridning, så det mesta gick som på räls. En liten språkförbistring första dagen bara när Ebba efter ett lyckat andra pass fick frågan om hon tyckte att det gått bättre (På Manuela-engelska "bedder" ) men Ebba trodde hon sa sämre ("badder" vilket är hur Manuela komparerar adjektiv).  Frustrerad instruktör tyckte att eleven aldrig blev nöjd och förskräckt unge förstod inte varför instruktören aldrig blev nöjd.

Smällar man får ta outside the comfort zone!

Jeanette fick bli hedersmedlem i ungdomsgruppen

Trav och galopp över bommar i en åtta 

Sista helgen i november kommer Ellen Ofstad tillbaka och håller kurs för Om Hästar och Ridning

Boogie och jag ska förstås vara med!

Kursen  riktar sig till dem som redan provat klickerträning med häst eller kanske använt metoden i samband med hundträning. Man måste dock inte ha häst för att vara med och jag tror att det finns observatörsplatser kvar. Så ta chansen att observera en riktigt duktig tränare i arbete! Det är alltid lärorikt, även när det inte handlar om ens vanliga art.

Ellen - en kunnig, trevlig och ödmjuk tränare!

Jag har fått kontakt med Boogies uppfödare i Texas, vilket känns väldigt kul!  Men historien hon har berättat om Boogies tidigare liv får mitt hjärta att blöda!  Det känns som om hon har en hel del grunder som fungerar väldigt bra, så vi trodde ju att Boogie haft en fin start innan hon hamnade i händerna på svenska klantskallar. Tyvärr visade det sig att hon haft mer otur än så. Boogie och en halvbror till henne lämnades till en ny stigande cutting-stjärna i Texas som skulle  göra god PR för uppfödningen. Tidigare hade han låtit en erfaren hästkarl göra inridningen och grundutbildningen av hästarna för att själv bara lägga till sista tävlingsfinishen. Så Boogie och hennes bror fick också börja så, men av okänd anledning bestämde sig stjärnskottet sedan för att ta över själv med just dessa två lovande unghästar. Han hade dock ingen egen erfarenhet av hur man jobbar en unghäst genom förskola och lågstadium. Istället la han bara mer och mer press (läs våld) på de två krakarna, tills Boogie låg ned och vägrade resa på sig! Hennes uppfödare som följde träningen då och då, blev allt mer förtvivlad. Till slut lyckades hon köpa loss sina egna hästar och ta hem dem igen. De var då så misstrogna  mot  folk att de bara kom fram vid matdags. Efter en tids vila och mental rehabilitering fick de istället åka till Fred Thomsson på Nedpoint  för vidare utbildning, och där gjorde man ett fint jobb med hästarna. Boogie såldes till Sverige, och ja, där blev det visst jobbigt för henne igen...

Jag vet inte om hennes första svenska ägare och tränare kände till hela bakgrunden. Kanske hade man haft andra förväntningar då och lagt upp träningen på ett annat sätt?

Hur mycket ska en liten hästkrake behöva vara med om? Jag är nu ännu mer imponerad av Boogies starka mentalitet!

Boogies pappa Little Bo Badger

Bo vallar kossa

På söndagen var det upp i svinottan igen för fodring, grooming och framridning. Börjar klassen 8.00 behöver man vara på framridningen kl. 7.00 Anki hade nu två starter i Trail med Boogie, NSBA Open och AQHA open senior. Samma bana i båda, så vi sa på förhand att om hon skötte sig behövde hon bara gå i den första. Det gjorde hon, så gott hon kunde, för det var mycket pinnar och knepiga avstånd. Ingen diskning, men hon kom sist av de tre startande (Anki på sin egen häst Snappy och Moa på Claudia – hihihi).

Så Boogie fick stå över Open senior, och jag fick ta över hästen inför Novice Amateur Western  Horsemanship och Amateur Western Horsemanship.  Hon kändes trött och seg denna dag. Dessutom var hon mycket störd över andra hästar på framridning. Snudd på omöjligt att få henne att hålla tempot när andra hästar skar av hennes linje. Vilket ju sker hela tiden när massor av hästar ska rida fram på en liten yta. Det kändes som ju mer jag red, desto grinigare blev hon, så jag bestämde mig raskt för att bara invänta vår start i stället.

Alla startande in på banan, och nu fanns det så många bekanta att titta på att jag nästan tappade fokus. Stefan på Blixten, Pia på Ila, Linda på Alexa, Bettan på Cattis och Jeanette på Carrie, alla Anki-hangarounds! Lite klurigt i den här grenen är att alla tolkar mönstret på sitt sätt. Som nybörjare kan det vara lätt att tro att någon annan förstått bättre och sedan upprepa deras misstolkning. Men jag tyckte jag var påläst och tänkte hålla mig till min egen plan.

Boogie höll ihop även i denna klass, lämnade gruppen och gjorde det hon skulle i mönstret, eventuellt med nåt huvudkast i galoppfattningen, men inte värre än hemma. Finns ju fortfarande en del träning att göra där! Så det bidde railwork för oss, även denna gång. Nu lyckades vi trava så långsamt så att VI blev omkörda! När det var dags för galopp hade vi massor av plats. Boogie var lite slö, så jag valde att fresta lyckan genom att gasa på. Inga protester. Vi kom sedan 9:a för den ena och 5:a för den andra domarna. Redan innan hade jag bestämt mig för att hoppa över sista klassen om hon skötte sig. Det kändes som om hon var precis på gränsen till vad hon orkade mentalt, och varför pressa ytterligare och få en protest? Hon hade nu genomfört 7 starter, inte diskat sig i någon, placerat sig i 6, varav på rosettplats i 5.  Till och med vunnit en klass! Långt utöver vad vi förväntat oss av vår lilla häst denna gång!

Jag är så glad, så glad för:

• Vår lilla häst! Vi ska ge henne chansen att få känna sig duktig och säker!
• Vår super-tränare Anki!
• Min duktiga tappra groom-dotter!
• Våra underbara stall- och träningskamrater som hejar på och peppar! Och är så lätta och trevliga att umgås med! Till och med när man måste spela 15-spel med packningen i 4 dagar i en överbefolkad husvagn.