Om man vill att djuret ska kunna utföra ett visst beteende i många olika situationer så måste man se till att träna i i olika miljöer. Det kallas för generalisering och man bör sätta i gång med det så fort man fått fram beteendet med något så när säkerhet i en miljö. Här testar vi att Boogie kan utföra targetbeteendet i på ridbanan i stället för i stallet. och visst, hon kände genast igen gröna mattan och gick fram till den. Om det nu var det sandiga underlaget, högre aktivitetsnivå hos hästen eller för högt satta kriterier med frustration som följd, vi fick i alla fall plöstligt problem med skrapande med fötterna i stället för hov på mattan. Om jag förstått saken rätt är skrapa med hoven ungefär lika självförstärkande för hästen som skällande är för hunden, och något som lätt kommer fram när hästen blir frustrerad. Så här gällde det att snabbt sänka kriterierna och bara fokusera på stilla hov i närheten av mattan istället för hovens placering på mattan. Inte helt enkelt eftersom Boogie snabbt kommit i självsvängning och verkade tycka det var kul att i princip gräva ner mattan. Man ska ju snabbt ta bort targeten om djuret aktiverar sig med föremålet på fel sätt. Lagom enkelt när 450 kg djur står och hoppar upp och ner på mattan. Det blev till att backa bort henne med beröring i bringan och sedan snabbt klicka för gående mot mattan. Sedan hög förstärkningsfrekvens (= många klick/belöning i tät följd) för att bara stå vid mattan utan att röra fötterna. Ganska snart var markering på mattan utan skrap på plats igen.

SM-Vinnare i bruksgrenen Rapport 2007: Britt-Marie och Sixten Andersson med flatcoated retrievern Hinnareds Bonnie placerade sig välförtjänt överst på prispallen under helgens Svenska Mästerskap! 
Britt-Marie och Bonnie går på den 1-åriga KlickerTRÄNARkursen hos Anna och mig i år. Vi tar på intet sätt åt oss äran av framgången, de har presterat på den här nivån länge och placerat sig bland de bästa flera år i rad. Men vi tycker att det är otroligt roligt att en förare på den här nivån är så öppen för våra idéer och förslag och glatt vågar experimentera med spontana grundfärdigheter bara veckorna före mästerskapet!
Britt-Marie och Bonnie är rätt nya på klickerträning och jobbar sig entusiastiskt igenom kursplanen för att lära sig hur den här metoden fungerar. Utan minsta knorr om hur det skulle kunna påverka tävlandet att låta hunden prova sig fram och jobba spontant. Helt klart har det inte påverkat hunden negativt på något vis!

(Gissa om vi kommer att använda det som exempel i vår undervisning när folk bekymrar sig över hur de någonsin ska få ordning på tävlingsmomenten om de låter hunden göra saker utan kommando!)

GRATTIS GRATTIS GRATTIS Britt-Marie, Sixten och Bonnie!

... kan man läsa på www.canis.se samt på min hemsida www.myeducation.nu eller varför inte på min Canis-kollega Fannys sida www.klickerklok.se  Ann-Louise, även hon Canis-kollega, skriver om klickerträning av både häst och hund på www.ryrvik.se

När man åker ut sent på eftermiddagen på söndagen kan man nästan räkna med att ha stallet för sig självt. Då är det bra läge att börja med något nytt. Även om alla i stallet är verkar positivt inställda till mina klickerexperiment,  kan det ändå vara lite småjobbigt att prova sig fram med stor publik!

Jag har ju inte tränat just häst på detta viset förut.

Idag repeterade vi apportering och sänka huvudet, och sedan introducerade vi en hovtarget. Target är alltså ett föremål som djuret ska vidröra med en kroppsdel. Boogie har tidigare lärt sig att sätta mulen mot en petflaska. Nu vill vi att hon ska sätta hoven på en badrumsmatta. När hon har lärt sig beteendet kan man använda targeten för att få henne att gå till eller ställa sig på olika platser.

Boogies första beteende var att undersöka mattan med mulen. Jag klickade för det några gånger och flyttade iväg mattan. Sedan försökte jag tajma klicket till hennes fotrörelser i riktning mot mattan. Hamnade en hov i beröring med mattan klickade jag och belönade många gånger i följd. Efter 7-8 repetitioner på detta vis hade vi ett sånt där underbart klickerträningsögonblick där Boogie gick fram till mattan, tittade intensivt på den i några sekunder och sedan höjde hoven i luften för att drämma ner den på mattan. Sedan gick det att flytta mattan vart som helst i stallgången så gick hon dit och ställde sig på den.

Första ridlektionen för Anki på egen häst idag. Fick jobba vidare på att utveckla känslighet för hjälperna. Jag har väl inte varit helt fel ute på egen hand, men nu fick jag ta bort ännu mer av skänkel och gå direkt från röst/smackning via liten skänkelhjälp till klatsch. Och jobba mer strukturerat med sätet.

Övergångar från halt till skritt och från skritt till trav. Och det kommer. På tre-fyra repetitioner händer det saker. Då skulle jag ju vilja belöna "på riktigt" och inte bara med rösten, men jag får ta det när jag filar på egen hand. När jag rider lektion har jag så fullt upp med att förstå vad jag ska göra och hantera den egna kroppens bristande koordination. Jag har liksom fullt upp med att vara lydig själv, och  klarar inte av att förslå egna saker!

Boogie vill gärna slänga in en tvärnit så fort man gör nåt med fötterna så jag fick göra allt möjligt med fötterna och samtidigt hålla i gång henne.

Sedan skulle vi få lite mer samarbete med tygeln så att det går att böja henne lite och samtidigt få henne att jobba lateralt istället för som nu bara böja in halsen och forsa rätt fram. Sånt finlir tar det ju mig halva lektionen att förstå själv. Och när jag förstått det i teorin tar det resten av tiden att få kroppen att samarbeta.  Tänka framåt, plocka tygel bakåt, trampa neråt i stygbygeln, bumpa bestämt med frigjorda skänklar (inte knipa till) samtidigt som sittbenen ska vara lite "elaka" - det blir väldigt mycket koordination på en gång. Men tack vare Ankis (och hästens) oändliga tålamod hände det något litet mot slutet av lektionen.

Sedan åkte jag hem och hann klippa en hund innan det var dags för kvällens kurs. Första praktikpasset på Grundfärdigheter med tävlingsinriktning. Det kommer att bli en kul kurs, ambitiösa mattar och lättbelönade hundar är alltid en bra kombo!

Avslutade med ett eget träningspass där jag bet i det sura äpplet och körde fritt följ med Tosca. Hon var lika fladdrig som vanligt men jag hade bestämt mig för att bara jobba på och se om hon kom på plats så småningom. Det krävdes några djupa andetag, jag blir så enormt irriterad när hon flaxar och far. Men nu bet jag ihop och fortsatte gå, svängde massor vänster , och visst fanns det ett och annat guldkorn att klicka för. Kanske är det en bättre modell än att jobba med några steg i taget och få massor med felningar hela tiden?

Körde sedan hel inkallning och belönade med boll och bus. Vid nästa repetition ville hon bara bjuda spontana beteenden i framförförarmappen. Suck! Inte blir irriterad, bara sänka kriterierna, få fram utgångsposition, Doggie-Zen, på med kommando och Voilà - ny perfekt hel inkallning. När vi nu ändå var inne på Stimuluskontroll körde vi ett par fina Lydnadskass 1 Apporteringar som gick kanon och var helt ljudlösa. Sedan körde vi ställande under gång baklänges, med stimuluskontroll och det gick också bra.

Nyklippta Stella var riktigt på hugget (som alltid). Riktigt bra på fritt följ, förutom backandet där hon fortfarande gärna backar snett. Riktigt fina sättande under gång. Skapliga skiften på kommando för fjärren, fast på väldigt nära håll. Hon har blivit mycket bättre på att invänta kommando. Sedan testade vi lite spontana backanden i framför förarmappen, och det är på gång. Använde tennisbollbelöning till det mesta och hon verkar beredd att köra 100 repetitioner på raken utan paus för möjligheten att få jaga denna boll.

Båda vovvarna var alldeles för i gasen för att jag skulle ha lust att köra platsliggning. Det är väl ett av de moment vi behöver mest träning på, men efter att ha väntat på sin tur i bilen medan jag håller  kurser och privatlektioner så ligger de så totalt fel i aktivitetsnivå för platsliggning. Jag får bara pip och bensprattel.

Nu återstår en kopp te och en glutt i nån bok. I morgon ska jag slava i den Offantliga sektorn.