Klickerträning, liksom all annan hundträning, handlar om att ge hunden information om vilka beteenden som ger utdelning. Den informationen kan vi ge hunden genom att klicka och belöna de beteenden vi vill ha, samt ignorera övriga beteenden. Ibland blir vår träning ännu mer effektiv, dvs inlärningen går snabbare, om vi istället för att bara ignorera det vi inte vill ha, faktiskt ger hunden en vink om att det där beteendet kommer inte att ge utdelning (just nu). Detta blir speciellt tydligt när vi jobbar med stimuluskontroll övningarna och har kommit till steg 4 där vi inte längre klickar och belönar för spontana erbjudanden.  Säg att vi jobbar med att lägga kommando på beteendet Sitt och har kommit så långt att vi säger kommandot precis innan hunden sätter sig. Så är hunden snabb och slänger ner rumpan innan vi har hunnit säga något. Vi kan förstås bara plocka upp hunden igen och börja om. Problemet är att beteendet att sätta sig spontant, kan ha förstärkts bara av att få fullföljas (eftersom beteendet, att sitta, massor med gånger givit utdelning tidigare, och alltså är positivt laddat). Risken är då stor att hunden kommer att fortsätta bjuda oss spontana sättanden mellan de kommando-styrda sättandena. Har vi riktig otur kan hunden uppleva att ett antal spontana sättanden och uppplockningar leder till att vi säger "sitt" och belöningen kommer. Vi har fått en beteendekedja. Det blir nu mycket svårt att lära hunden vänta på kommandot.

Om vi istället också använder oss av en felsignal, kan vi snabbare få hunden att upptäcka när beteendet sitt ger utdelning, och när det inte gör det. En felsignal får inte bli en bestraffning, något som hunden upplever som obehagligt, Crossoverhundar är extra känsliga för detta. Vi introducerar  inte felsignal när hunden är färsk på klickerträning, utan väntar tills dess att hunden verkligen kommit igång med att bjuda mig beteenden när vi tränar.

Felsignalen innebär att vi kliver ur vår "tränarposition". Så länge som jag står uppsträckt, stel och trist,  i min tävlingsmässiga position är det information till hunden att allt är som det ska. När jag ger min felsignal kliver jag tydligt ur den uppsträckta positionen och säger något skojfriskt med rösten i stil med "oj, så tokigt det blev". Genom att träna mig själv att låta glad och positiv motverkar jag risken att hunden uppfattar signalen som obehaglig. Hunden har ju egentligen inte gjort något fel när den provar hur den ska få mig att klicka. Det är ju rätt att den försöker jobba, den provade bara för stunden fel grej!

Genom att göra felsignalen tydligt glad motverkar jag  samtidigt att jag själv börjar tappa humöret (vilket vi alla gör förr eller senare när det inte går som vi tänkt i träningen). Man kan inte vara arg och le samtidigt!

Sedan ger jag snabbt hunden en ny chans att göra rätt.  Om jag blir tvungen att fela hunden 2 gånger i följd är det information till mig som tränare att jag gjort det för svårt för hunden. Då måste jag ändra på något så att det blir lättare för hunden att lyckas.

Eftersom det kan vara förstärkande bara att få göra klart ett beteende så är  timingen i felsignalen lika viktig som timing i klicket. Om hunden bjuder mig fel beteende ska felsignalen komma innan hunden hunnit fullfölja beteendet. Om hunden bjuder mig rätt beteende, men i fel utförande (dvs för långsamt, snett, i kombination med något annat etc) ska felsignalen komma efter att hunden gjort beteendet. Det blir då information till hunden att prova samma beteende igen, men frustrationen över utebliven belöning kommer förmodligen att göra beteendet lite mer intensivt och varierat på något sätt.  

Att bjuda ett sitt när man ska vänta på signal för sitt, räknas som fel beteende. Alltså ska felsignalen komma  innan rumpan hinner nudda marken. När  hunden sätter sig efter signal, men med ett sämre utförande än normalt, ska felsignalen komma efter sättandet.

Felsignal kan man givetvis använda även när man jobbar med spontana beteenden. Jag vill jobba med att shapa fram snabbare sättanden: Hunden börjar med att erbjuda mig ligg. Innan hunden hinner ner i backen, ger jag min felsignal. Hunden provar sitt i stället och jag klickar och belönar. Jag fortsätter klicka för sitt ett antal gånger tills hunden bara erbjuder mig detta. Då kan jag börja "välja bort" de sättanden som jag tycker är för långsamma genom att ge felsignal direkt efter dessa. Kom bara ihåg att flera felningar i följd beror på att man jobar med för höga kriterier!

...har varit veckans tema på flera kurser.  Som nybliven klickertränare blir man väldigt hängiven spontana beteenden och tycker att det är vansinningt roligt att fånga och shapa! Man blir också snabbt perfektionist och noga med att inte "döpa" beteenden man inte är 100 % nöjd med. Men det perfekta läggandet/sättandet/ ställandet osv kan ju ta lite tid att forma fram, speciellt när man är nybörjare på shaping. Risken är stor att man under väldigt lång tid bara förstärker spontana beteenden och sedan får lite svårt att övertyga hunden om att det ibland är mer strategiskt att vänta på en signal.

Där crossoverhunden kan ha svårt att komma igång och bjuda spontana beteenden har klickerhunden svårt att avhålla sig från att fullkomligen bombardera föraren med nya erbjudanden när belöning uteblir. Vi måste alltså relativt tidigt lära hunden att det ibland är mer lönsamt att vänta.

Hur ska då hunden veta när det är ibland? Jo, genom att vi noggrant håller oss till regeln att kommando gäller. Har vi gått över till att använda kommando i ett träningspass, så ska spontana beteenden inte längre ge utdelning!. Vi belönar dem inte, och vi måste ofta ge hunden en tydlig felsignal som avbryter det påbörjade spontana erbjudandet, eftersom det kan vara förstärkande för hunden bara att få fullfölja. Här gäller det att ha utrustat sig med en lekfull felsignal (t ex kliva ur tränar positionen och med skojfrisk rösta säga nåt i still med "Hoppsan, så tokigt!") Det får inte bli aversivt att bli felad! Då riskerar vi att hunden kroknar. Vi jobbar istället med "minsta möjliga förstärkare" ungefär "Tack för försöket! Prova igen så kanske jag klickar och ger dig bollen!"

Hunden måste bli felad ibland för att upptäcka skillnaden!  Lägger man sig  efter att ha hört signalen "ligg!" så kommer klick och boll/leverpastej etc, lägger man sig utan att först ha hört signalen"ligg!" kommer inget mer än att matte vänder sig bort och säger tokitok! Hmm....

Genom att växla mellan träningspass (gärna under samma träningskväll) där vi förstärker spontana beteenden och träningspass där vi håller oss till kommando får vi så småningom en signalklok hund som "vet" att så fort den hört ett kommando ska den fortsätta vänta på kommandon innan den gör något, och när det belönas för spontana beteenden så fortsätter man bjuda sådana. Under hela hundens liv vill vi enkelt kunna växla mellan dessa träningslägen, eftersom vi aldrig kommer att uppnå 100 % perfekta utföranden i alla moment, och därför behöver kunna fortsätta shapa nya och bättre spontana utföranden för att kunna döpa dem igen.

Tisdagens valpgrupp jobbade med modighetsövningar, eller som agilityinstruktörerna Eva och Emelie kallar det: Skapa ljud och Skapa rörelse. Förutom att vara agilityförberedande övningar är det ett väldigt finurligt sätt att miljöträna sin valp och lära den att gå på konstiga underlag och ta sig fram i trånga och utmanande miljöer. I stället för att som vid traditionell miljöträning bara exponera valpen och vänta på att eventuell rädsla och osäkerhet går över, (eller belöna för att den står ut), tar vi det ett steg längre och får valpen att VILJA skapa rörelse och oljud under fötterna.

För att få valpen att förstå att den ska sätta fötterna på konstiga saker kan man till en början använda en redan inlärd tasstarget som man placerar allt närmare och till slut ovanpå det man vill att hunden ska gå på. Klicka och belöna bort från targeten så att valpen måste gå tillbaka dit för nästa klick. Inlärningen går då oftast snabbare än om man belönar på target.  Försök INTE använda belöningen för att få hunden ännu längre på det läskiga underlaget, det leder oftast till att belöningen sjunker i värde istället och inlärningen går långsammare.

När hunden med lätthet trampar på targeten var du än placerar den på underlaget kan du höja ribban genom att hålla inne lite med klicket och vänta på allt fler tramprörelser innan du klickar, så att du gradvis får hunden att verkligen trampa runt och skapa oljud och/eller rörelse i underlaget.

Ta bort targeten och klicka för att hunden söker sig upp på underlaget även utan targetmatta.

I en annan övning vill vi att hunden tränger sig igenom ett skynke. Vi börjar med target framför skynket. Sedan precis under skynket som vi håller upp. Så småningom bakom skynket, och till slut håller vi skynket så att hunden måste pressa sig igenom, precis som vid den platta tunneln i agility.

När hunden gjort dessa övningar ett antal gånger med några olika objekt brukar det inte längre behövas nån target vid nya objekt. När hunden stöter på något nytt skramligt, prassligt eller rörligt underlag kommer den nämligen självmant att vilja pröva om det går att bli klickad för detta. En hund med den inställningen finner sig snabbt tillrätta på bryggor, brandtrappor, hängbroar, byggarbetsplatser och andra miljömässiga utmaningar!

Lämpliga träningsredskap hittar du hemma i garaget: presenningar, sopsäckar fyllda med tomburkar och petflaskor, gamla pulkor och snöskyfflar, bubbelplast, spånskiva som du lägger över ett vedträ osv.

Här ser vi springern Millie, dansk-svensk gårdshund Tessla, shitzu-korsningarna Dexter och Dante samt dansk-svenska gårdshunden Chicco i arbete!

PS funkar fint på häst också!

På onsdagar har vi Grundfärdighetskurs med tävlingsinriktning - del 1 och 2.

Ettorna jobbade med Hålla position samt Galopp mot förare. Tvåorna fick prova klossarbete för att öva upp bakdelskontrollen, och sedan jobbade vi med Håll fast.

På bilderna syns Maria med lagotton Toldo och Siiri med portugisen Aqua, samt Eva och Emma från Tierp som stärker sig med lite kaffe innan kurstart.

Tisdagar har vi först valpkurs, sedan allmänlydnad. Jag är klar till 21, så det brukar finnas lite ork för egen träning kvar. Däremot är det sällan rätt aktivitetsnivå på mina hundar när de suttit i bilen och tittat på två kurser först. Ikväll tänkte jag därför bara "aktivering", inte "prestation". Det blir nämligen snabbt aversivt för mig själv när jag har som målsättning att åstadkomma något, och hundarna är övertända, piper, hoppar och far.

 Stella fick komma ut först. Lite fritt följ med vänstersvängar funkade finemang. Klossträningen hade förbättrat schvunget i bakdelen. Helt om marsch kraschade totalt när Stella försökte backa runt mig istället för att följa med runt. När jag felade blev hon lite stirrig, och backade ännu mer. Här var det nog också klossträningen som spökade på nåt vis, men det löste sig när jag  gjorde allt i slowmotion och faktiskt lockade med henne runt ett par gånger för att få komma åt att förstärka rätt beteende. Sedan funkade det som vanligt igen.

Efter det körde jag lite fjärr på ca 7 meter, men upptäckte raskt att hon går framåt upp i stå. Plockade ur det och filade lite på nära håll. Efter ett tag bestämde jag mig för att ta med det hem och öva inne istället i bättre belysning för att vara säker på att belöna vikt bakåt.

Sedan var det dags att släppa ut Tosca-galningen. Tema för kvällen var stimuluskontroll på ligg. Vänta på kommando är mycket svårt för Tosca, så det kanske inte var rätt läge efter väntan i bilen, men jag vill jobba mycket med kommando på henne eftersom det är där vi har svårast. Tosca är ju klickertränad från valpstadiet. Eftersom jag nu inte skulle ha en sådan där

kommandolåst hund har jag gjort klickertränarens klassiska nybörjarmisstag och väntat för länge med stimuluskontroll. Allt ska ju vara färdigt och perfekt innan det döps, eller hur? Men en hund som får vänta 2 år innan den ska lära sig jobba med kommandon, får svårare att förstå konceptet stimuluskontroll. Så här sitter jag med en 3-årig beteendesprutande klickergalning till lagotto. Jag har otroligt lätt för att bli frustrerad och irriterad, inte på hunden, utan på mig själv som åstadkommit detta. men ikväll är jag rätt stolt över att jag lyckades hålla huvudet ganska kallt i den besvärliga övergången där hunden ska vänta lite på signal. Just där brukar Tosca förvandlas til en enda stor skällande sprattlande utsläckningsexplosion, och jag brukar tappa humöret och ge upp. Men i kväll kämpade jag på. provade att belöna med godis på backen för att lugna ner henne med nosande. Viss effekt. Sedan tog godiset slut och jag övergick till bollbelöning. Lek har ju inte varit Toscas favvo, men vi har jobbat upp det, och ikväll hände spännande saker. Hennes frustrationsnivå sjönk tydligen när hon fick jaga bollen, för plötsligt kunde hon tyst vänta på signal  i flera sekunder OCH överse med andra ord. Vi kom raskt så långt att vi dessutom kunde växla mellan sitt och ligg. Intressant!

Hemma igen körde jag mer Stå upp bakåt med Stella. Belönade som vid backa genom att rulla godis mellan framtassarna bakåt och fick snart mera bakåtvikt i ställandet. Kunde då kosta på mig att börja nolla de som gick framåt utan att hunden kroknade. Med Tosca blev det ingångar med både target och kloss. Ingångar är tema på Gf- fortsättningskurs imorgon så jag vill kunna demonstrera båda tillvägagångssätten.

Nu lite sömn.  I morgon är det min tur att rida lektion för Anki.

Har groomat idag när Anki red Boogie. Boogie fick först träna på att trava, utan att sänka ner huvudet utan bakdelsarbete, som hon tidigare är lärd.  Först när hon jobbar korrekt med aktivitet i bakben och rygg får hon sänka huvudet. Samma sak i galoppen. Här ska hon dessutom fatta galoppen utan att ramla inåt, vilken hon gör utifrån den tidigare vanan att fatta galopp för kraftig sporrning. Att få fatta galopp utan sporre, och att få jobba med huvudet i högre upp är stora nyheter för Boogie som tror att vi blir nöjdare om hon håller huvudet långt ner och inte gör något förrän man tryckt till med nåt vasst. Så hon blir lite förvirrad och osäker ibland. Idag gjorde hon nån ful grimas också när hon blev trött. Men Anki tar det lugnt och varligt, om än bestämt.

Efter drillningen på banan fick Boogie gå med på hundpromenad och titta på när hundarna tränade Ur vägen. Hundarna skötte sig fint så i morrn tror jag det blir premiär med matte på hästryggen. Boogie verkar gilla hundarnas sällskap och var mycket nyfiken på deras hopp i alla vattenpölar. Så nyfiken att hon gång på gång gick dit och testade själv med en hov, när en pöl blivit ledig. Hon som annars helst vill gå runt pölar!

Vi passade också på att grundligt undersöka en sandlåda som alltid bekymrar Boogie i första backen bakom stallet.

Efter lite vila i boxen körde vi igenom våra hittills framshapade häst-Gf:er. Dvs nostarget, hovtarget, sänka huvudet, håll fast (idag med nytt föremål, en tygtrasa) och en hel del Ponny-Zen. Måste lägga till nåt mer nu, hon verkar tycka att det är roligare att köra lite av varje än att fila länge på samma.

Anna Simonsson från Canis Avd Västerås och jag har håller TRÄNARkurserna tillsammans, för vi tycker att det blir både roligare och bättre så! Anna är den bästa arbetskamrat man kan önska sig! En klok tjej med mycket integritet och massor med hundkunnande. Har man slut på ideér har hon alltid något i bakfickan. Hon kan peppa mig när det är motigt med den egna hundträningen, laga min bil (med tejp!) när den faller i sär på väg till kursen, och hon är snabbare på stugstädning än min mormor!

Och nåde den kursdeltagare som inte tycker att det är ROLIGT att leka med sin hund när Anna är i närheten!