I helgen har vi haft helg 2 på årets KlickerTRÄNARutbildning.

Anna och jag såg verkligen fram emot att träffa det här härliga gänget ambitiösa klickertränare och ljuvliga hundar!

 Kvatro

Vi började med genomgång av teoretisk läxa och fortsatte sedan med att bocka av Grundfärdigheter från den praktiska läxan. Trots att vi i år delat upp det praktiska provet i småportioner vid varje träff, blir det tyvärr ändå nervöst och pirrigt för många deltagare!  Vilket förstås påverkar hunden och träningen... Det här är ju inte en tävling och det vi vill se är att det rimligt enkelt går att få fram de olika färdigheterna, och att tränaren faktiskt bedriver förnuftig klickerträning. I det ingår att anpassa sina kriterier efter situationen, så står man där med en hund som är klart distraherad av miljön och inte bjuder det man förväntat sig, så gäller det att kunna sänka kriterierna och hitta något att förstärka i små steg i rätt riktning mot målbeteendet.   Något som vi människor kan ha svårt att göra när vi känner att vi ska prestera något med hunden inför andra.

Jezz 

Det som skulle visas upp idag var targets, framför-förar-mapp och gå baklänges-mapp samt avståndsbelöning.

 Printer

 Rusty

 Kayo

var eftermiddagens tema på söndagen.

Isa jobbar med sin position. Sofia "Doggie-Zen kvalitetssäkrar" dvs kollar att Isa kan hålla sin position trots att hon frestas med omvänt lockande.     

Det kunde hon!

Puss på dig, matte!

Söndag förmiddag ägnades åt baklängeskedjning, den teknik vi oftast använder när vi vill sätta ihop flera beteenden till ett moment.

Innan man kan göra en kedja bör de beteenden som ingår i kedjan vara väl inlärda var för sig. Men eftersom vi vill lära bde förare och hundar tekniken så börjar vi gärna tidigt med "tramskedjór" bestående av vad man har. Det är ju bara att plocka isär och fortsätta finslipa delarna igen och sedan kedja på nytt!

Den första kedjan helgens kursdeltagare fick ge sig i kast med var en kommandofri kedja. De flesta valde tramp på tasstarget - spontant sitt.

Allra först bör man testa av att de olika delarna i kedjan funkar var för sig i den miljö man befinner sig i.

Sedan tar man sista ledet i kedjan, dvs spontant sitt och  förstärker det 3-6 gånger. Man bör redan nu vänja sig vid att belöna en kedja med en maxad belöning! Hunden förväntas ju nu göra fler saker per belöning och ska helst inte uppfatta detta som försämrade arbetsvillkor!

När man förstärkt spontana sättanden 3-6 gånger med sin maxade belöning lägger man ut musmattan och väntar på en tassmarkering. I dessa första kedjeövningar bör man tänka väldigt geografiskt och lägga musmattan exakt där man förstärkt sättanden alldeles nyss.

När hunden trampar på musmattan gäller det att ha is i magen och INTE KLICKA! Vänta lite och se om hunden bjuder det som nyss lönat sig, dvs spontant sättande! KLICK o maxad belöning!

Eftersom vi tidigare massor, massor med gånger klickat för tramp på musmatta är det lätt hänt att avtryckarfingret automatiskt fyrar av så fort hunden satt tassen på mattan. Ooops! Det är bara att stå sitt kast, belöna och konstatera att man nu brutit kedjan med en ny belöningspunkt. Alltså får man börja om med att förstärka sista ledet - sättandet - 3-6 gånger och sedan på nytt lägga till näst sista ledet - tasstarget.

I princip alla kursdeltagare trillar i denna fälla vid första kedjeförsöket! Men övning ger färdighet, även för hundföraren! Att få börja om från början är tillräckligt arbetsamt och t o m aversivt för att motivera föraren att hålla tummen i styr till nästa gång!

För hunden är det lite ovant att behöva göra flera saker i följd så den kan behöva lite extra betänketid i början. Så småningom kommer hunden att testa om det inte finns enklare lösningar. Om det är sitt som ger utdelning, varför inte köra det direkt?

Is i magen, vänta ut hunden, ge den ett par chanser till att göra rätt. Funkar det inte, öva var del för sig igen, och kedja på nytt!

När man klarat åtminstonde 1 kommandofrikedja (dvs hunden kan upprepa kedjan felfritt 3 gånger i följd, även efter en paus i bilen) fick de som ville prova en kedja med kommandon i.

T ex sitt - ligg, eller tasstarget - kom eller t o m tre beteenden: fot - ligg -m sitt.

Baklängeskedjning innebär att möjligheten att få utföra nästa led förstärker utförandet av föregående led. Timing i när man ger ett kommando blir lika viktigt som timing i ett klick. Om kommando ges innan hunden uppfyllt kriteriet för föregående led, förstärks ett dåligt utförande. T ex om man ropar "kom" när hunden trampar bredvid tasstarget så förstärks just trampa bredvid target.

På våra kurser jobbar man i smågrupper med en hund i taget. Dels ser och lär man sig ännu mer när man har möjlighet att verkligen observera andra ekipage i arbete, dels blir träningen än mer effektiv när man har träningskamrater som coachar, håller reda på tiden och kan serva med material! Vi vill gärna skola in våra elever i goda träningsvanor!

Ståtliga Emil poserar:

Att hålla fokus på matte i den svåra kursmiljön med andra hundar och människor i rörelse runt om, kan vara svårt för en ung nyfiken hund!

Vi vill att hunden ska bjuda oss fokus spontant, utan lock och tjat. Om man alltid måste be om hundens uppmärksamhet är risken stor att man faktiskt förstärker ouppmärksamheten,  eftersom det är när hunden kollar på annat som matte eller husse gör sig intressant.

Ingrid hittade en bra arbetsform med sin hund som fick komma ut ur husbilen, jobba med fokus en minut eller två med hög förstärkningsfrekvens, och sedan direkt tillbaka in i bilen igen för att bli sugen på ett nytt litet pass.

Fokus på matte och belöningsförväntan ökade radikalt!

Håll fast var en av grundfärdigheterna på schemat denna andra helg på kursen. Apportering består av många olika komponenter som kan tränas var och en för sig innan de sätts in i en hel momentkedja.

En viktig grund är förstås ett Håll fast beteende som håller föremålet stadigt i munnen utan tugg och rullningar. Det är en fördel att börja med andra föremål än apportbocken så både du och hunden får kläm på det hela och minimerar risken för felinlärning på det för tävling så viktiga föremålet.

Inlärning av ett bra Håll fast ställer stora krav på tränarens timing och kriteriesättning!

Om man väljer att börja med gripande från marken eller från handen beror på vad som verkar enklast för den enskilda hunden.

En del hundförare oroar sig för att lek som belöning ska locka fram tugg på apporten. Självklart inte, om du håller på dina kriterier i Håll fast, dvs låter bli att klicka och belöna tugg på apportföremålet! För att få dra och härja i trasan måste man först hålla alldeles stadigt i apporteringsobjektet.

 Apportering är ett högintensitetsmoment, och många hundar behöver en riktigt aktiv belöning för att jobba med rätt tryck.

Chris låter Glada gripa föremålet mellan sina händer och går baklänges så att Glada måste hålla emot lite för att inte tappa föremålet.

Chris är väldigt duktig på att vara aktiv med belöningarna, både leksak och godbitar. Tack vare det har Glada verkligen utvecklats i koncentrationsförmåga och arbetsvilja under månaden mellan kurstillfällena!

Elliott:

Stå i framför-förar-mappen

På target inför beklängeskedjning av tasstarget - spontant ligg

Rose i arbete:

Godis är gott!

I väntan på inkallningssignal:

Explosiv start:

Idag kom Carolina från OHR ut för att coacha mig i klickerträning av häst.

Hon konstaterade ganska snabbt att det var hög tid för mig och Boogie att böraj jobba med med stadga och självkontroll. Från början var Boogie väldigt passiv och liksom avstängd, men numera är hon ju i alla fall i närvaro av diskriminativa stimulit matte med godsaker ganska på. Det Carolina fick se idag var en ganska odräglig klickerhäst som trampade runt och bet och slet i matte medan vi pratade. Ännu ett beteendemonster på min meritlista, alltså!

Det är ju lätt att hemfalla till åthutningar när 450 kg frusterad häst gör fula grimaser och hoppar runt. Lättare att uthärda utsläckningsexplosioner med 13 kg hund! Men eftersom minsta reaktion, även en bestraffning, faktiskt kan fungera förstärkande i det här läget, så har man bara två val: stå ut eller förstärk alternativa beteenden.

Så vi fick öva på hålla huvudet rakt fram och gör ingenting!

Carolina förklarade också hur hästar är duktiga på att skilja mellan mappar när det gäller tränarens position i förhållande till hästen. Man kan välja att bara låta kreativitet löna sig när man står i ett visst läge, t ex mitt emot hästen och vid sadeläget. (För att kunna jobba hästen från marken i liknande läge som när man rider i förberedande övningar).

När man står bredvid hästen och håller i grimskaftet kan man se till att bara passivitet ger utdelning.

Grimskaftet kan man också använda som arbetssignal. När man lägger det över halsen är det dags att börja jobba. När man tar paus tar man tag i grimskaftet igen.

Så dags att bli mer strukturerad kring var jag står när jag tränar och hög tid att jobba mer med passiva beteenden så det gärna blir ett defaultläge. Igen, fast nu positivt inlärt.

Från hästryggen ska jag tänka lite mer på belöningsplacering så jag inte får så mycket bakvikt. Belöna mer i min knähöjd  istället.

Slutligen fick jag lite tips inför löslongering som jag testade på egne hand senare under dagen när ridbanan var ledig.

Det var jättekul, för det har jag aldrig vågat mig på då jag inte riktigt vetat hur jag skulle göra. Viss press och negativ förstärkning ingår. åtminstone till en början, och där behöver jag jobba med min timing så jag verkligen ger eftergift (med min kroppshållning) i rätt ögonblick. Boogie har säkert gjort sånt här förr, så jag använde nu klickerdosan för att göra det ännu tydligare att vi tränar på ett annat sätt.

Visst blev det en massa fel och missförstånd men det var väldigt roligt att försöka dansa tillsammans så här!

Boogie ser ut som om hon tänkte äta upp någon, men så ser hon alltid ut när vi klickertränar!

Efter klicket kommer öronen fram igen!

Roligast av allt att vi inte såg några spår av hältan heller!

Klickerträning med häst känns stundtals lättare än klickerträning med hund! När jag kommunicerar med Boogie genom klickerträningen går det SÅ SNABBT att få henne att fatta vad jag vill ha!

Idag behövde jag städa lite där bak och Boogie har hittills varit väldigt rädd om sina privata delar. Så när jag började skrubba där det behövdes, slängde hon med huvudet och klapprade med truten. Mycker ovanligt att se Boogie visa sådana fula grimaser mot människor! Här hade jag ju kunnat tänka "ledarskap" och tukta henne tills hon kuvat sig och funnit sig i proceduren. Men sån är ju inte jag! Nu för tiden.... (Och eftersom hon är så påtagligt spänd när man grejar där bak hade det väl knappast gjort henne mer avspänd!) I stället la jag tvättsvampen mot baksidan av låret, "BRAAA!" och fram med en morot. Sedan  längre in under svansen, "BRAAA!" och morot. 3 st "BRAAA!"/morot tog det, så stod hon med öronen framåt och breddade med bakbenen så jag skulle komma åt att städa ordentligt! Ca 1 minuts träning!

På ridbanan för mig själv hinner jag bättre få in klickertänk från hästryggen också. Så idag jobbade vi mycket med att flytta för höger skänkel och få morot. Det gick så himla bra att jag raskt gick över till galoppfattningar, även från den svåra högersidan. Hybris! Säkert gjorde jag en massa galet med mina händer och fötter och vikt. Men skit samma, det kändes glatt, enkelt och framåt!