När jag hade teorikväll på en kurs här i veckan utbröt plötslig munterhet i publiken när Stella gång på gång gick fram till datorn och tryckte fram nästa PowerPointbild. Helt i otakt med min föreläsning, dessvärre!

Hur kan en hund komma på något sånt?

Targetöverföring!

För att förklara begreppet Targeting brukar jag ofta demonstrera med Stella. Targeting innebär att man lär hunden att  vidröra ett föremål med en kroppsdel, oftast nos eller tass. Sedan kan man använda detta föremål (target) för att forma fram andra beteende som skulle vara svåra att fri-shapa. I den processen ingår något som kallas targetöverföring. Det är när man så småningom plockar själva targeten (? Blir så knasigt på svenska!) för att sedan förstärka att hunden söker sig till den plats där targeten tidigare fanns. Enklast brukar jag visa detta genom att låta Stella göra nostarget på mitt pekfinger några gånger, sedan hålla fingret mot en punkt, t ex stolsben eller nåns knä, klicka några gånger för targetbeteende mot fingret invid punkten, och sedan ta bort fingret och klicka för att hon duttar med näsan i det område targeten nyss fanns. (Principen är exakt lika för tasstarget.)

Men i just denna föreläsning fanns ingen sådan demo, så Stella beslutade sig för att införa en sådan. Först kom hon fram och försökte dutta lite på mitt finger när det var på väg mot datorn. Jag var så inne i mitt prat att det inte riktigt registerade hors mig. Stella jobbade sig raskt vidare i kriterieplanen och gick fram och duttade där mitt finger nyss varit, dvs på styrpadden på laptoppen. Inget klick o belöning men väl spridda fniss i publiken. Tydligen tillräckligt med förstärkning för en liten fyrbent estradör, så beteendet upprepades i rask takt tills matte fick stopp på cirkusen.

Där ser man hur lätt beteenden som uppnåt flytnivå, generaliseras till nya sammanhang, och hur lite förstärkning det då behövs!

 ... är fortfarande frågan.

Morten säger så här:

Hele poenget med et arkiv er at det skal være lett å hente fram filene. Og da bør alle adferder være omtrent like sannsynlige. Det er også umulig å ha en fast rekkefølge på filene i en mappe ettersom denne nødvendigvis vil forandre seg ut fra hva du har trent på sist.
Jeg har aldri ment at det skal være en fast rekkefølge på adferdene i en mappe. Jeg har imidlertid skrevet at rekkefølgen KAN forandres og VIL forandres avhengig av hva du forsterker.

Cecilie säger:

Mappene er jo ikke noe man trener på – det er bare slik alle adferdene automatisk “lagres” ettersom vi kun belønner bestemte adferder i bestemte situasjoner. Det er jo ingen vits å trene på mappene. Man trener på øvelser og delmomenter og grunnferdigheter. Og man vil jo aldri ha en helt fast rekkefølge på adferdene i mappen. Rekkefølgen vil jo endre seg etter hvilken adferd man belønnet sist. Hvis man klikker sitt foran fører 15 ganger kan man ikke forvente at hverken utg eller ligg kommer foran sitt. Da kommer sitt først! Det er jo hele poenget med en repetisjonsklok hund. Skal man da “ordne” i mappen igjen vil det være å sløse med treningstid! Trener du ligg neste økt, vil jo den komme først i mappen og du må “ordne” i mappen enda en gang. Dette virker for meg aldeles meningsløst, og vil være et evighetsarbeid ettersom rekkefølgen hele tiden endrer seg.

Var och en tränar förstås som den vill. Obönhörligt får vi alla just precis det vi förstärker, inte det vi avser att förstärka.

Medan Stella började på lite nya trix övade Johnnie och Tosca på att sitta på sina stationer och vara tysta. Inget som Johnnie har särskilt svårt för själv, men frågan är om han höjde eller sänkte kriterierna för Tosca när han gång på gång knackade henne i huvudet med tassen? På bilden ser hon lite distraherad ut, men tyst var hon i alla fall, trots att Stella blev klickad alldeles intill.

Känner mig som värsta zoo-tränaren och det blir väldigt många kriterier att hålla reda på samtidigt (trots att två bara ska sitta still, men det gäller ju att förstärka precis när de verkligen gör det också). Det kör ihop sig med godbitarna ibland också; hundarna har inget emot kattmaten men katten blir lite snopen när man slänger åt honom en kula Hills Lightfoder för hund. Men kul har vi!

Min kollega Anna är visst inne på samma linje! Märks det att vi jobbat ihop ett tag, eller?

Jag  gillar hur hon sammanfattat klickerträningens regelverk för hunden, kort och koncist:

1) Bjud beteenden till du hittar något som lönar sig.
2) Om något lönar sig fortsätt bjud detta (en självklarhet?)
3) Om något slutar att löna sig, prova något annat.

Klickerträningstänket har verkligen spridit sig bland aktiva hundägare de senaste åren och som instruktör behöver man idag inte ägna lika mycket tid till att diskutera VARFÖR på kurserna, och får istället mer tid över för HUR.

Tanken på ett träningssystem med spontana grundfärdigheter är inte alls så främmande och obekväm idag som den var för några år sedan. Tvärtom är många igång och tränar på det viset redan innan de kommer på kurs.

Under det senaste året tycker jag min notera en trend där man gör grundfärdighetssystemet till något mycket mer avancerat och i mitt tycke betydligt krångligare än det behöver vara.

• En grundfärdighet är ett beteende som du kan använda senare i flera olika övningar
• Hunden ska kunna bjuda alla grundfärdigheter spontant, utan signal/kommando
• Grundfärdigheterna utgör hundens beteendearkiv där du kan hämta de beteende du behöver för att sätta ihop ett moment eller en övning.

Trots att hunden erbjuder grundfärdigheterna spontant, gör den det inte helt utan stimuluskontroll. Det finns diskriminitiva stimuli, dvs något i miljön, som talar om för hunden om ett visst beteende har chans på utdelning eller ej. T ex finns det vissa beteende som vi brukar förstärka när hunden står mitt emot oss. Beteenden som brukar förstärkas i en viss sättning kallar vi för "mappar". Stå, sitt, ligg, backa, skall, komma i utgångsposition kan vara sådan beteenden som ingår i "framför-förar-mappen". Följa efter, sitt, ligg, stanna kan vara exempel på beteenden som ingår i "gå-baklänges-mappen". Om du aldrig någonsin förstärker att hunden erbjuder backa, skälla eller snurra runt när du sitter framför TV:n så blir sannolikheten för att hunden erbjuder dessa beteenden när du tittar på Melodifestivalen ganska låg. I "matte-tittar-på-TV-mappen" är kanske beteenden som sova på mattes fötter eller tugga på ben i hundkorgen mer sannolika?

Att sträva efter en särskild ordning på beteendena i en mapp är i mitt tycke slöseri med ansträngning. Beteendena kommer att variera i sannolikhet beroende på deras senaste förstärkningshistoria. Dvs det som du senast tränade på ligger längre upp i lådan, och kommer ut snabbare än det som inte har förstärkts på ett tag. För att det ska vara enkelt att att få fram det vi behöver, när vi behöver det, ser man till att någorlunda balansera de olika beteendenas sannolikhet.

Att eftersträva en fast särskild ordning i mappen är att göra den till ett cirkusnummer i sig. Lägg hellre energin på utförandet av själva beteendet !

Hela poängen med mappen är ju att du ska ha något (av god kvalitet) att plocka fram när du vill sätta ihop kedjor! Lydnadsmoment, vardagsövningar, cirkuskonster eller vad just du vill ha.  Mappen är ett verktyg, inte målet!

I helgen startade vi årets TRÄNARutbildning, helgvarianten.

Snacka om att vi har hängivna, entusiastiska deltagare! De kommer farande från både södra och norra Sverige, trotsar snöstormar, blixthalka och trafikkaos för att ta sig långt ut på den uppländska bystan och häcka i ett utkylt ridhus hela helgen. Inte heller låter de bagateller som operationer och båda benen i helgips hindra dem från deltagande!

Denna årskullen kommer att bli kanon, det känner vi på oss!

Pigga, aktiva, lättbelönade vovvar av vitt skilda raser med pigga, aktiva och tänkande förare som generöst bjuder på sig själv och engarerar sig i varandras träning  - roligare än så här kan det inte bli att hålla kurs!

Helgen ägnades åt grunder i klickerträning och grundfärdighetssystemet, både i teori och praktik. För de flesta kanske repetition, men det fanns ändå punkter att utveckla och förbättra för samtliga :-)

Några som bloggat om sina upplevelser i helgen är Anna H, Tina, Pia, Camilla o Malin.

Och som vanligt när man ska göra demos inför kursdeltagare  av den här kalibern så får man lite att tänka på själv också.... Ler jag verkligen på ett sånt sätt att det blir en keep-going signal för min hund? Sätter Anna fram foten lite när hon vill ha stadga i sittet? Hmm, dag att videofilma lite kanske!

Den rackarns Tosca återföll också i sitt skälla-på-kurs beteende, eftersom matte inte hade tillräckligt med is i magen för utsläckning i kursmiljön när deltagarna började se lomhörda ut. Surt, eftersom hon funkat så bra på träning, ännu surare eftersom matte vet mycket väl vad som händer med beteenden som lönar sig lite då och då....

Stackars Stella har idag träningsvärk i bakbenet pga av långsam fotograf med undermålig kamera. Vi skulle ta en bild till kursdeltagarnas shaping-utmaning, och då jag ännu inte köpt ny kamera hade vi bara barnens enkla små kameror med världens segaste blixt.  Stella var hur duktig som helst under ett maratonpass där jag verkligen lyckades sträcka tiden hon håller upp benet till 6-7 sek. Ca 200 repetitioner senare lyckades vi få benlyftet på bild!

Anledningen att vi ville visa utmaningen på bild i stället för i demo är att deltagarna själva ska göra en kriterieplan för hur de ska komma till målet utan påverkan av våra tränarbeteenden  :-)

Shaping-utmaning: Få hunden att placera bakben på burkar eller kloss med hjälp av fri-shaping.

 TOSCA

Shaping-utmaning extra +

Utvecklad bakbenskontroll: Fri-shapa hunden att bjuda rörelse i ett bakben, tex ett lyft.

STELLA VISAR HUR POJKHUNDAR GÖR:

I helgen hade jag en kort introduktion till klickerträning för några intresserade stallkamrater.

Här kommer 14 råd till dem som har tänkt fortsätta klicka på egen hand:

Välj en miljö att träna i med så få störningar som möjligt. Se till att det inte ligger mat eller annat som distraherar i närheten. Boxen brukar vara bra att börja i. Låt hästen vara fri att göra egna val. Går den i väg och pysslar med annat, tjata inte, vänta bara tills den kommer tillbaka. Klick för att den tar kontakt igen!

Har du en häst som blir väldigt ”på” kan du stå utanför boxen utom räckhåll. Sätt ett grimskaft i dörröppningen eller jobba genom luckan.

Varje klick ska följas upp med belöning! Råkar du klicka fel får du stå ditt kast och belöna ändå! (Men du måste inte ta bästa belöningen)

Organisera dina grejer så att du får fram belöningen så fort det bara går! Lång tid mellan klick och belöning gör att klicket förlorar informationsvärde. Dessutom hinner hästen göra en massa annat medan du strular.

Lista ut vad din häst gillar. Det är en fördel att ha flera olika belöningar att växla mellan, det blir mer spännande så. Havre, hästgodis, äpple, bröd, morot, kex, torkad frukt, osv. Just din häst kanske är beredd att gå igenom eld och vatten för en apelsinklyfta? Du vet inte förrän du provat. Ta också reda på var din häst gillar att bli kliad. Det kan du också använda!

Kom ihåg! Du får vad du förstärker, inte vad du TÄNKTE förstärka. Får du fram andra beteenden än du tänkt dig, har du på något sätt förstärkt dem. Klicket ska tala om för hästen att just precis det där ledde till belöningen. Klickar du för sent eller för tidigt blir det ett annat beteende som förstärks.

Om du påbörjar en belöningsrörelse innan du klickat förstärker du det hästen gör precis när du rör på dig. Tar du för lång tid på dig att få fram belöningen efter klicket ökar risken för att du också förstärker en räcka tiggbeteenden du egentligen inte vill ha.

Har hästen fått några klick för multarget på petflaskan så kommer det hästen håller på med när du tar fram petflaskan att förstärkas osv.

Försök vara snabb och precis. Övning ger färdighet!

Vad ska hästen göra för att få ett klick? Gör det lätt och enkelt i början. Öka svårighetsgraden sakta! Låt hästen få klick/belöning på samma svårighetsgrad 4-5 gånger i följd innan du ökar.

Om hästen misslyckas flera gånger i följd eller tappar intresset har du gjort det för svårt. Gör det lättare igen. Skynda långsamt!

När hästen är ny på klickerträning behöver den få många belöningar i tät följd för att förstå vitsen med träningen. Gör det lätt att lyckas i början och du får så småningom en inlärningsmaskin!

Klickerträning är koncentrationskrävande för både häst och människa. Jobba i korta pass, 2-3 minuter, sedan liten paus. Eftersom hästar aldrig tycks bli mätta går det bra att köra många pass istället!

Kör du fast, låt det vara en stund. Du kommer ofta att upptäcka att det går bättre om en timme, nästa dag eller om en vecka.

Tvärtom! Vi vill ha många lyckade repetitioner! Det här kan kännas svårt för hästfolk som är skolade att låta hästen slippa jobbet när den gör rätt. Eftersom hästen i klickerträning får konkreta belöningar kommer den att vilja göra om och göra om.

Det viktiga är att ha koll på statistiken. Har du 9 lyckade repetitioner och den 10:e blir fel kan du ändå ta paus. Du ligger på 90 % lyckande, vilket är bra!  Självklart strävar du efter att tima pauserna när det går bra, men du behöver inte jaga en sista lyckad repetition och riskera att få in ännu mera felträning för att du och hästen tappat fokus.

När man upptäcker hur lätt det blir att kommunicera med hästen på detta vis blir man lätt ivrig som tränare och vill lösa sina problembeteenden på direkten! Vänta med det! Se till att shapa (forma) fram ett tiotal nya beteenden med hjälp av klickern först. Då hinner du själv bli skickligare på att sätta kriterier, öva upp din timing, samt hitta rätt belöningar som motiverar just din häst att jobba för dig. Din häst hinner samtidigt bli klickerklok, dvs. förstå att den ska bjuda dig beteenden att klicka.

Ytterligare en viktig anledning till att vänta med problemområdena är att de ofta är kopplade till en massa tidigare träningsförsök med mindre lyckad utgång. Både du och hästen har troligen en del situationsbunden stress och obehag med i bagaget. OM du har haft tålamod och låtit din häst få många, många upplevelser av klick/belöning innan du ger dig i kast med svårigheterna, så kommer du att ha nytta av en stressreducerande ”klickeffekt” när du börjar jobba med något som hästen upplever som obehagligt.  Har du för bråttom att ta itu med svårigheterna blir effekten den motsatta, dvs. du kommer att minska värdet av klicket för hästen.

Inte så viktigt i början. Nu handlar det mest om att få en klickerklok häst och utveckla sig själv som tränare. Multarget, sänka huvudet, och självkontroll (inte ta godis) är bra grejer att starta med. På http://www.ryrvik.se/ hittar ni fler förslag liksom i Alexandra Kurlands bok på engelska och häfte på svenska. Boken ligger i fikarummet om ni vill titta i den. Några ex av det svenska häftet har jag till salu.

13 Men kommando då?

När du har fått fram ett beteende som du är nöjd med och som hästen kan bjuda gång på gång när du klickar för det, då kan du döpa det till något genom att säga ordet precis innan hästen utför beteendet. Hästar förstår egentligen inte talat språk, men de kan göra kopplingar mellan vissa ord och vissa beteenden om vi på detta sätt hjälper dem att göra kopplingen. Därför är det meningslöst att stå och tjata ordet innan vi fått fram beteendet.

Ignorera! Vänta ut. Förstärk sådant du vill ha istället.

Luring is an advanced training skill!

Enligt Bob Bailey bör oerfarna tränare som ännu inte behärskar konsten att fri-shapa, inte ge sig på något så avancerat som att locka-visa-träna. (Helena H har helt rätt i att den svengelska översättningen "locka-lura" blir missvisande).

Trots det så är det det absolut vanligaste sättet man får lära sig att få fram beteende på hundkurser. Anledningarna är flera, det är lätt att lära ut, det händer snabbt något med hunden, och både kursdeltagare och instruktör blir nöjda. Bieffekterna, som vi diskuterat tidigare, är att det är svårt att komma bort från själva hjälpen, det tar längre tid för hunden att göra koppling mellan beteende och belöning, och man förstärker passivitet, "vänta på ett stimuli",  hos hunden.

MEN - locka-visa är ett mycket effektivt sätt att få FRAM beteenden!

Vet man hur man ska göra kan det vara mycket användbart!

Liten Locka-Visa manual:

Förberedelse

1. Går beteendet att fri-shapa fram inom rimlig tid? Välj det alternativet.

2. Säker på att du vill locka-visa?

3. VAD är det du vill få fram? Beskriv konkret beteendet du vill ha!

4. VILKEN hjälp får troligast fram beteendet direkt?

5. Hur STARKT STIMULI behöver du använda? Välj en intensitet som inte är mer än vad som behövs, men heller inte för svagt så du måste upprepa många gånger. (som stimuli räknas gester, godis, föremål etc. Undvik att blanda in flera olika typer av stimuli samtidigt, då det komplicerar utfasningen av hjälpen)

6. Planera din första träningsakt. I planen bör ingå förflyttningar mellan repetitionerna och organisation av material så att du får så lite dötid som möjligt emellan:

Repetition 1: Applicera ditt stimuli direkt! (Undviker att förstärka passivitet med presentation av hjälpen)

Repetition 2: Applicera ditt stimuli direkt, nu i något svagare utförande

Repetition 3: Applicera ditt stimuli direkt, nu i ännu svagare utförande.

Var snabb och belöna minsta ansats att utföra beteendet!

Repetition 4: Inget stimuli! Belöna minsta ansats att utföra beteendet

Om hunden nu blir passiv, TA INTE fram stimulit igen! Ha lite is i magen.

Ordentliga belöningar för alla steg i rätt riktning.

Händer inget alls, avbryt träningsakten, ta en rejäl paus och börja om någon annanstans. Se över planen! Kan du fasa ut hjälpen smartare? Är belöningen efter beteendet tillräckligt bra?

Upprepa ovanstående med dina justeringar i nästa pass! Om det mot förmodan fortfarande inte funkar, lägg ner locka-visa! Utveckla din och hundens förmåga till fri-shaping i helt andra övningar och återvänd till problemet senare.

Grundläggande är:

• OM du använder en hjälp av något slag, så ska den fasas ut i samma träningsakt!
• DET hunden gör när hjälpen presenteras kommer troligen att förstärkas av åsynen av hjälpen! Se upp så att du inte förstärker oönskade beteenden!
• DET som händer EFTER utfört beteende är det som påverkar hur sannolikt beteendet är i framtiden. Snåla alltså inte på belöningen!

NÅGRA EX. på locka-visa träning enligt ovan:

Hund A ska lära sig att springa rakt ut 25 för att hitta ett föremål.

Rep 1. Matte håller hund. Medhjälpare går ut 25 m, viftar med föremål, släpper det och går tillbaka. Hund springer ut 25 m hittar föremål, får stor belöning.

Rep. 2 Matte håller hund, vänd åt andra hållet. Medhjälpare går ut, hund får se medhjälpare där ute, hund vänds bort, medhjälpare springer in. Hund vänds tillbaka och får springa ut och hitta. Riklig belöning!

Rep. 3 Matte vänder bort hund. Med hjälpare kastar ut föremål. Hund vänds tillbaka, släpps och springer ut och hittar. Riklig belöning!

Rep. 4 Medan matte belönar ovan har medhjälpare kastat ut föremål igen. Matte avslutar belöning och tar med hunden till samma plats där hon släppt iväg de senaste gångerna. Håller lite i halsband och släpper i väg. Hund springer ut och hittar. Riklig belöning.

osv.

HUND B vill inte hoppa in i bilen.

Rep. 1 Placera kokt kött i bilburen utan att hunden ser det. ta med hunden till bilen, öppna luckan och lyft in hunden till godiset. Gå iväg med hunden.

Rep. 2 Placera kokt kött i bilburen utan att hunden ser. Ta med hunden till bilen, öppna luckan och börja lyfta hunden så att den kan kravla sig in buren själv när den får vittring på köttet.

Rep. 3 Placera kokt kött i bilburen utan att hunden ser. Placera köttet ganska nära ingången till buren.Ta med hunden till bilen, öppna luckan, vänta. Om hunden bara hoppar in med frambenen och äter godiset spelar ingen roll. Skjut inte på!

Rep. 4 Placera ut köttet när hunden inte ser, nu lite längre in i buren. Repetera som ovan.

Rep. 5 Placera köttet längst in i buren, när hunden inte ser. Repetera som ovan

Rep. 6 Placera inget kött i buren. ta dit hunden. Så fort den hoppar upp med framstassarna, placera kött längst in i buren.

Rep. 7 Som ovan, men vänta nu tills alla fötterna är inne innan du slänger in köttet.