När man ska hämta Sadie eller Snappy gäller det att tänka till. Lika stora, samma färg, varsin stjärn och vit kota bak. MEN en har man åt vänster, den andra åt höger. Stjärnorna ser också olika ut. Att den ena har massvis med SM-medaljer syns inte på utsidan....

Sussie på sin pigga morganhäst Utopia är ett samspelt ekipage!

Helgen har gått helt i hästens tecken, ingen hundträning alls. Om nu inte att bara få hänga med också räknas som träning.

Vi har varit hästvakter åt stallkompisen Sadie, (även känd som mellanchefen i hagen). Eftersom Sadie är konvalescent har vi promenerat med henne, för övrigt ett utmärkt sätt att lära känna en häst innan man hoppar ombord. De är inga maskiner, det är inte bara att ta dem och förvänta sig att de ska uppföra sig som de brukar med sin egen matte. Sadie har dock skött sig fint på promenaderna och lunkat med som en stor, snäll hund på 500 kg. Precis som Boogie var hon faktiskt mest avspänd när hundarna kutade med.

Sadie har för övrigt varit riktigt hygglig mot Boogie på sistone. Idag fick Boogie dela hennes hösilage i hagen när toppchefen Snappy vaktade tre högar.

Det började redan i fredags. Fredagmorgon = konditionsträning för Boogie, och denna gång skulle även hundarna få hänga med. KUUUL! tyckte Boogie, och för första gången funderande jag några sekunder över om det verkligen skulle gå att stoppa henne, om jag ville. Det gjorde det, men pigg var hon, helt klart! Hundarna höll sig 25 bakom, de gillade inte att det sprutade grus på dem....

På lördagen var det Ebbas tur att rida, så hon hängde med Moa och Camilla. Det blev blandade galopper på vallen, eftersom Boogie tappat en sko fram. (Bara en sån sak! I somras när hon tappat en framsko ansåg hon sig vara helt och hållet halt) Jag vågade inte titta så noga, utan fokuserade på spårträning med hundarna. I ögonvrån såg jag dock Moa och Ebba fara runt i alla väderstreck medan Camilla på Mocca såg ut att försöka valla ihop dem. Alla kom hem, fortfarande kvar i sadlarna, och Ebba var alldeles uppspelt. Boogie hade varit väldigt pigg och försökt köra om Claudia i innerkurvorna.

På söndagen tyckte jag det var min tur. Jag måste ju få nån chans att öva lite på det Anki försöker lära ut. Jag hade ambitionen att kombinera Ankis upplägg för galoppfattningarna med belöning från hästryggen, så fickorna var fullmatade med äpplen. På vallen stod en trafikkon som såg farlig ut tyckte Boogie, så vi började med multarget på den. Inga problem!

Sedan blev det väldigt frisk trav, inga problem med framåtbjudningen här. Så småningom gick vi över till galoppfattningarna och direkt sprack klickerträningsupplägget. Boogie tyckte nämligen att det var läge att i hög fart satsa hemåt. Jag hade fullt schå att något så när behålla sits och centrering och fortsätta placera hästen där jag ville ha den. Att avbryta för belöningar blev överkurs för mig som ryttare, även om det kanske hade gett snabbare resultat i själva lydnaden. Nu blev det mer traditionell "du ska banne mig åt det hålll jag bestämt" ! Men jag är i alla fall nöjd med att jag bibehöll mitt eget lugn, inte kröp ihop alltför mycket framåt, utan lyckades sitta ungefär där jag borde, stänga yttersidan istället för att panikhala på insidan, och att jag faktiskt vågade pusha på FRAMÅTdit JAG ville, istället för att bara bromsa och knipa. Så efter några rundor på ängen gick det att styra dit jag ville utan utbrytningsförsök. Frisk och fräsch galopp med ett och annat ystert extra språng!

Bus-Boogie är ett steg i rätt riktning. Finns det framåtbjudning, så finns det något att jobba med.  Motståndet mot att bege sig till arbetsplatsen, ridbanan, är borta. Hon vill vara med! Om hon till och med skojar till det lite med ett krumsprång, så har vi kommit långt.

PS. Hon såg sååå fin ut idag när Anki red, men då låg kameran hemma på laddning!

Idag var det första gången jag red ut på Boogie och lärt hundarna följa med, lösa, utan assistent till fots.

Hundarna, speciellt Tosca, var lite brydda över min nya placering, 1,5 m upp i luften. Men de lyssnade fint på mina kommandon, så det blev en fin liten tur i skogen. Enda plumpen i protokollet var när vi mötte en liten farbror. Boogie frös fast i backen och bara stirrade. Jag fick henne inte ett steg famåt. Jag försökte få farbrorn att heja och prata, men han knallade bara på rakt mot oss. Boogie stod i alla fall stilla, men jag tror den lite spända situationen påverkade Tosca, som skällde lite mot den stackars farborn när han gick förbi oss. Farbrorn reagerade inte på det heller, och jag fick senare veta att han varken hör eller ser nåt vidare.

För övrigt traskade både häst och hund som de skulle och vi övade på flera Ur vägen. Hundarna var lite sena att reagera på riktningen jag visar med armen de första gångerna, men det blev allt bättre.

Boogie gillar helt klart att ha hundarna runt sig. Hon rör sig mer avspänt, ungefär som när man rider ut med andra hästar. När hundarna drog i väg lite långt i skogen blev hon lite mer ivrig på steget själv, vilket jag tolkade som lite oro.

På väg hem testade vi först lite trav och en kort galopp. Det gillade Stella, som snabbt la sig i tävlingsläge precis bredvid och bara  ökade, precis som när vi cyklar.

När vi kom tillbaka var det dags för min lektion för Anki, så då fick hundarna hoppa in i bilen igen. Boogie var med in med mulen i bakluckan och kollade vart de tog vägen.

Ebba fick rida lektion tillsammans med Moa idag, och det var förstås extra trevligt. Även om alla Ankis "tanter" är väldigt trevliga så är det förstås roligast att få fnissa ihop med någon jämnårig. Anki hade inhandlat nya cavalettistöd så upphöjda bommar var dagens tema. Boogie är tämligen ovan med sånt, och inte nämnvärt bekymrad över att klonka i här och var. Men nu när varannan låg ett par decimeter upp i luften fick hon  lov att tänka till lite extra. Ebba fick slita med att hålla traven tillräckligt aktiv genom hela serien, samt att försöka få stadigare skänkel. Hus måste ha en bra grund för att bli stabila, så en god sits ska byggas nerifån och upp, om jag förstod rätt. Fokus på källaren idag, alltså.

Moa och Claudia har ju hållt på ett bra tag nu och trimmas inför tävling. De fick galoppera serien och efter nån inledande snubbelvända höll Cladden god ordning på alla fyra benen.

Nu är det slut på sommarsäsongen. Det är kallt för en liten Texashäst och hon sover dåligt. Så nu får Boogie flytta in i stallet på nätterna. För sova ordentligt måste man om man ska orka jobba och lära sig nya saker. Nu kommer nog matte också att sova bättre om natten...